Inlägg från: Anonym (Suck) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Suck)

    Någon mer avundsjuk på de som får döttrar

    Anonym (Maja) skrev 2025-01-24 21:56:54 följande:

    Ja,minst en dotter vill man ha .


    Och här är alltså helt den typen av attityd jag lyft i trådar förr på forumet om detta med olika kön, men mötts av att ingen kan väl på allvar anse att flickor är bättre, eller pojkar är bättre.

    Det finns alltså såna här personer som "Maja" som inte drar sig för att säga det - och som säkerligen pratar bakom en eller till en om hur synd det är om pojkmammor. Hemskt.

    Jag har två söner. För deras skull är jag tacksam för att de blev de de är - för de älskar varann. Tätt i ålder och vill leka mycket med varann. Det är vad jag vill för mina barn, att de ska kunna ha varann. 

    Hade jag velat ha en dotter också? Kanske. Jag vet inte ärligt talat.  Hade jag bytt nån av mina pojkar? Aldrig i livet. Inte en chans. De är perfekta.
  • Anonym (Suck)
    Mayjel skrev 2025-01-24 22:05:36 följande:

    Nu har jag inga egna barn utan är moster till tre nevöer.

    Får nog erkänna att det känts lite extra roligt med tanken på en niece. Pojkar har ju inte riktigt samma intressen som flickor alltid. Det blir inga söta dockor eller sagor om prinsessor här precis. Inget prat om gulliga små katter, inget rosa, inget intresse för sötsaker eller matlagning. 

    Roligt dock att läsa om naturen och sånt. Bygga med lego och skapa saker. Man hittar alltid på något tillsammans.


    Eh va? Här har vi läst om stora fordon, prinsessor, Pippi, lekt med dockor och bytt blöjor, kört bilbanor, lagat mat, bakat och byggt med mängder av lego. Ritat och haft maskerad med både tyllkjolar, robotar och dinosaurier.

    Och jag har pojkar.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Bee) skrev 2025-01-25 19:26:41 följande:
    borde väl ändå vara vanligt att önska ett barn av de kön man själv är. Ett barn av samma kön kan man troligen relatera mer till. Kommer ha snarlika utmaningar upplevelser och uppfattningar under livet som en själv. Liknande lekar och leksaker som man själv lekt med. Självklart vill väl ingen byta bort det barn man fått och haft mot ett av ett annat kön men innan barnet kommit tror jag de allra flesta gärna ser iaf ett barn av de kön man själv har. 
    Fast jag vill ändå ropa och protestera lite här. Eller ge en alternativ bild. Din bild stämmer ju om man själv är väldigt normigt pojke eller flicka enligt de äldre synsätten.

    Jag som är en tjej som alltid lekt mer med killar, älskar idrott, äventyr och sånt utöver att jag även gillat my little ponies och glitter - jag har inte mer gemensamt i de sakerna med endera könet. Jag lekte med exakt samma saker med mina söner som jag lekte med som liten. 

    Så det är inte så enkelt som du ger sken av.
  • Anonym (Suck)
    Aliona skrev 2025-01-25 22:26:38 följande:
    Jag tycker också att det här är underligt. Eller visst finns det pojkar och flickor som är sådär stereotypa, men det är verkligen inte något givet, eller troligtvis ens vanligast. Har pojke, och vi har visserligen inte lekt med dockor, men det gjorde inte heller jag när jag var litwn flicka. Däremot har det varit rosa en lång period, princessklänningar i utklädningslådan (eller prinsklänningar var det ett tag), unicorns, hästar, gulliga katter och kaniner, glitter, nagellack, fixa håret på mamma, ta hand om kompisarnas småsyskon, massor bakning och matlagning och väldigt mycket kärlek och gos. Sen har det också varit fordon och dinosaurier och fotbollskort. Men allra mest har det varit kompisar som är båda tjejer och killar och de gillar att bada, cykla, dansa, åka skateboard, åka skridskor, måla och pyssla, spela musik, bygga lego och massa annat. Tror att det största skillnaden sitter i vuxnas huvuden. 
    Nej, sett till hur barnen lekte på förskola så är det inte det. Alla leker med samma utklädningssaker, pysslar ihop, har liknande kläder. 

    Jag är övertygad om att det väldigt mycket är i vuxnas huvuden på vad som är normer.
  • Anonym (Suck)
    Mayjel skrev 2025-01-25 22:11:20 följande:
    Okej. Då har mina nevöer andra fritidsintressen än dina söner. Och pojkar överlag skulle jag tro. Har märkt genom hela livet att pojkar och män oftast intresserar sig för vitt skilda ting än flickor och kvinnor. Inget konstigt med den saken.
    Nej. Det är nog snarare att vi lever i olika miljöer allmänt som formar människorna i dem olika.

    Jag är utåt en väldigt tjejig tjej. Smink, styling, gillar matlagning och bakning. Men mina intressen är också tung träning, Marvelserier, ishockey. Och så är det med många, MÅNGA kvinnor jag har runt mig. De är mångfacetterade. Jag kan för egen del älska en spabehandling, för att nästa dag gå på ishockeymatch (där jag förstår reglerna och kan spelarnas namn), och en tredje dag diskuterar jag gärna världspolitik, men gillar sen att baka småkakor på kvällen. Jag tar gärna hand om mina barn, men har en bra karriär.

    Så ja, eller nej, jag håller inte med dig. När man lär känna folk är de flesta betydligt mer breda än man tror, när de verkligen berättar mer om sig själva.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Bee) skrev 2025-01-25 19:56:20 följande:
    Jo men vanligt betyder inte alltid. Rent statiskt är de flesta pojkar ändå norm-pojkar och flickor norm flickor. Det finns alltid undantag men det var inte undantagen jag menade. 
    Oberoende av vad du lekt så var du flicka. Ditt bebis växer och blir barn och tonåring. Rimligen har du lättare att relatera till en flicka som blir kär för första gången, får sin mens, har sex för första gången osv. Men det är klart att du kan vara ett undantag även här. man får gärna va undantag också. Fint att det finns stor variation. 
    Jag håller inte med dig, men du kanske har växt upp i ett väldigt stereotypiskt område sett till vad man förväntas gilla. Då blir utfallet ofta så med. I min uppväxtmiljö lekte vi ihop. 

    Jag relaterar till känslan av att vara kär, känslan att vara nervös, känslan att vara osäker på sin plats. En flickas mens, en pojkes målbrott. Båda saker som skapar en osäkerhet kring den egna kroppen och en övergång in mot vuxenvärlden.

    Sen, det bästa torde ju ändå vara att det är individen som räknas. En omhändertagande pojke, ska ju inte tvingas bort från den rollen. En tekniskt lagd tjej inte heller. Då är det ju bättre om man som förälder ger barnen öppna möjligheter att bli vad de vill, istället för att sucka över att man inte fick sin minime och säga att man inte kan relatera pga hur normerna är. Som upplagt för att missa bra saker.
  • Anonym (Suck)
    Ellipellipang skrev 2025-01-26 09:33:59 följande:

    Det är skillnad. Jag försökte också intala mig att mina killar som jag fick först skulle ha samma intresse som mig. Jag gav dem samma förutsättningar som vår dotter.

    jag äskar dem precis lika mycket men är otroligt tacksam för att jag fick en dotter också.

    Det finns så mycket likheter mellan oss o vi har mycket gemensamma intressen.

    Hon rider nu , inte en enda i hennes grupp som är kille. Killarna spelade hockey o av 60 spelare var 2 tjejer.

    Det finns definitiv undantag men när Hon klär ut sig är det i klänningar o väldigt sällan som spindelmannen o nerfpistolerna ligger bara där.


    Båda mina söner älskar hästar, stora vill börja rida. Båda gillar tyllkjolar. Och monstertruckar.

    Jag har lagt noll värdering i leksaker och vi har ärvt mkt från släkt som haft döttrar så det har kommit med från start.

    Jag är så tacksam att mina killar är såna som gillar lite av varje - det kommer också tjäna dem väl som äldre.
  • Anonym (Suck)
    Mayjel skrev 2025-01-26 01:00:57 följande:
    Nej, det tror jag inte. Både jag, min syster och hennes barn har gått på helt vanliga förskolor där det också fanns möjlighet till olika leksaker och lekar överlag. Vi blev ändå som vi blev, utan några påtryckningar från omgivningen. 

    Man kan också ha gemensamma intressen som olika könsvarelser. Men det finns fortfarande vissa skillnader där. Jag ser dem varje dag, överallt. Okej, som jag redan sagt - vi får enas om att vara oeniga. Det finns nog inte så mycket mer att tillägga. 
    Något är det iaf. Jag ser som sagt absolut inte samma som du ser, så det kan ju vara något i de generella miljöerna av barngrupper.

    Som jag sa i ett tidigare svar är jag då tacksam att mina söner är intresserade även av matlagning och omhändertagande. Det kommer de ha nytta av som större.
  • Anonym (Suck)
    Ellipellipang skrev 2025-01-26 14:42:04 följande:

    Eller så kanske det är du som vill att de ska gilla det? . Eller så är de just den där procenten som tycker om det. Det är ju superkonstigt att inte  hälften av hockeylaget är flickor o hälften i ridgrupper är killar? 


    Det är ju inte ens 10 procent åt ena eller andra hållet?
    Om vi nu all är så fördomsfria o ger dem samma möjlighet?


    Fast just damhockeyn/flickhockey har ju vuxit rätt rejält på senare år, och ridsporten blivit mer inkluderande på senare tid med. Att tjejer inte spelar i pojklag är väl inget konstigt? Jag har erbjudit mina barn att testa olika saker, och fångat upp vad de pratat om att de vill utan att försöka värdera det. Men det kanske är enklare för mig just eftersom jag själv verkligen gillar både paljetter och Transformers liksom?

    Jag kan inte tänka mig något jag faktiskt gjort annorlunda om jag haft döttrar istället för söner. Det enda när de blir äldre är ju att prata med dem om mens och hur de sköter sånt själva, men där tänker jag det är viktigt att även killar vet om det för att kunna stötta tjejkompisar och flickvänner.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Bee) skrev 2025-01-26 22:55:13 följande:

    försöker du försvar att du själv bara fått pojkar men innerst inne drömt om en flicka men nu ska argumentera in i döden för att inte erkänna det? Eller är det helt enkelt genuspolisen som spelar ut hela registret?


    Hade varit intressant att förstå vad det är du försöker uppnå med dina förklaring att det inte är någon skillnad på pojkar och flickor. Alla normalbegåvade människor vet att det är skillnad på pojkar och flickor. Barn lär sig det redan i 3-4 årsåldern  


    För dina pojkars skull hoppas jag du överdriver det du skriver. Det låter nämligen som du uppfostrar dina barn helt könsneutralt och aktivt suddar ut allt som ger könstillhörighet. Det förvirrar barn och skapar både otrygghet och avsaknad av tillhörighet. 


    Nej, det gör ju faktiskt inte det. Det ger barnen själva möjlighet att välja. Om ett litet barn gillar paljetter en dag så får det ha paljetter. Nästa dag är det kanske monstertrucktröjan som är favoriten. Det ger inte förvirring mer än om vuxna envisas med att uttrycka att något är fel.

    Jag vet inte varför såna som du verkar provoceras så otroligt av att pojkar får välja fritt med. Av något underligt skäl är det nämligen sällan samma sak om en liten tjej väljer lite "tuffare" kläder. Då ses hon bara som lite tuff. Om det gäller åt ena hållet att det är fritt fram, så är det givetvis okej även åt andra hållet.

    Vad menar du är fel att män växer upp och kan laga mat, är omhändertagande mot mindre och kan ha olika färger på kläder? Att en kille förstår att en tjej kan bli mer känslosam vid mens tex och kan tycka att det är jobbigt, så han kan stötta. Det är ju exakt de sakerna som brukar uttryckas att män inte gör, inte kan och inte förstår.

    Mina pojkar vet nämligen också mycket väl om skillnaden på tjejer och killar,  så mycket får de med sig utan att man ens behöver göra något. Vi ser olika ut, mammor har bebisar i magen och inte pappor. Tjejer har mens, inte pojkar. Såna saker är självklart.

    Men att ett barn både kan få leka med dockor, bilar, klättra i träd, hoppa i lera och göra pärlplattor är på absolut inget vis ett hot. Mot någon.

    Och nej - jag drömde inte om ena eller andra könet. Jag hade inte lätt att få barn, så att jag har det är det bästa jag fått i livet. Som Anonym(Jakob) skriver ovan är det faktiskt inte alla förunnat.
Svar på tråden Någon mer avundsjuk på de som får döttrar