Kan jag hjälpa min son på något sätt?

Vad, mer konkret, är det din son mår dåligt över? Sin blyghet? Det kan jag förstå, men det går till viss del att träna bort. Jag skriver till viss del, för alla måste inte vara framåt och man måste inte vara som alla andra. Men är man jätteblyg eller har stora sociala svårigheter, kan det vara bra att öva på det.

Din son är skötsam, omtyckt, har vänner, har bra betyg. På många sätt låter han som rena drömsonen. Uppmuntra honom och prata om hans positiva sidor! Kanske ser han dem inte själv?

Kanske behöver han mer hjälp med det sociala. Kanske är det bara en tonårskris som har kommit in, som gör att han har börjat jämföra sig och tror att han inte duger som han är?

Mycket ansvarsfullt och bra av dig att kolla upp att han inte är mobbad eller utsatt. Ibland kan sådant tyvärr ske utan att det märks.

Det verkar vara två saker som din son behöver hjälp med:

1) Sin blyghet. (Om han själv ser det som ett problem, och så verkar det ju vara). 

2) Att han vill att alla ska tycka om honom.

Alla vill känna sig uppskattade, men man kan inte bli omtyckt av alla. Prata med din son om detta. Säg att han är äskad av dig / sin familj, omtyckt av sina vänner och säkert uppskattad av lärarna. Det räcker långt, så länge andra behandlar honom civiliserat och han gör detsamma tillbaka. 

Risken om man vill bli omtyckt av alla, är att man alltid försöker vara till lags och i värsta fall blir utnyttjad eller överkörd. Det är ok att gå sin egen väg, det kan t om vara bra, så länge det inte skadar någon och så länge man kan samarbeta när det krävs.

Gällande det sociala, låter det som om din son behöver utsätta sig för sådana situationer för att öva sig. Sociala aktiviteter på fritiden? Extrajobb?

Ok, han kanske inte är regelrätt mobbad, men om andra i klassen kritiserar allt han säger, eller bemöter det negativt, finns det ju faktiskt ett problem. Som inte har med din son eller hans svårigheter att göra, utan med klasskamraterna. 

Nu vet jag inte vad din son säger, men jag har svårt att tro att ingen annan någonsin håller med honom, eller tycker att allt han säger är dåligt. Snarare låter det som om de försöker spela allan eller hävda sig på din sons bekostnad. 

Eller så är det inte medvetet, utan en viss jargong de har. Men det betyder inte att det är ok. 

Vissa saker får man lära sig skaka av sig. Man kan inte vara tjenis eller bundis med alla. Men att bli ifrågasatt eller få negativ respons så fort man öppnar munnen, kan knäcka självkänslan hos vem som helst.

Kan du prata med din sons mentor om detta?