Detta är en snäll-tråd i känsliga rummet. Svara gärna med råd och hjälp. Fördöma kan ni få göra men helst inte skriftligt, som vi vet är det omöjligt att vrida tiden tillbaka och alla utrop varför skaffa barn med en sån idiot är rätt tröttsamma.
Men fina råd!
Här får man gnälla järnet! Vältra sig i misären, det man kan lösa och det man inte kan. Ös på! Så kanske jag inte känner mig så ensam.
Har iallafall kvar gamla sms av pappa från när han kunde rings och skriva själv. De kan jag titta på ibland. Pappa är allt.
Sen lite försök till våldtäkter och snnan skit också av killar glömde jag skriva. Psykisk misshandlad.
mamma är en missbrukare.
Det är så man förtränger vissa saker
Jag har blivit tvungen att fly från Sverige pga personer som stalkat och trakasserat mig, och bor nu i ett annat europeiskt land som ligger nära gränsen till ett annat (land).
Det var personer som jag av anledningar jag inte vill gå in på här, jag blev osams med och som sedan dess hade bestämt sig för att göra mitt liv till ett helvete. Jag flyttade först till en annan svensk stad och fixade skyddad adress, men dessa personer lyckades ändå ta reda på var jag bodde, genom kontakter de hade, så jag fick fly än en gång.
Jag vill flytta tillbaks till Sverige, men kan inte göra det de närmsta åren.
Jag trivs visserligen bra i landet där jag nu bor, men har ju hela släkten, min mor, mina syskon och vänner och bekanta därhemma, så det känns ofta väldigt ensamt.
Enkelt sammanfattat: ofrivilligt ensam.
Känslan av att veta att jag kan ramla i trappen hemma min första semesterdag och ingen skulle sakna mig förens jag inte dyker upp på jobbet efter 4-7 veckor...
Veta om att jag kommer att ligga och svälta ihjäl och ruttna innan någon ev hittar mig.
För jag är ledsen över hur konstigt allt blivit.
Från vad man trodde var en bra familj med starka band till ingen samgörigjet överhuvudtaget.
min pappa kan inte ens skriva ett sms längre. Inte ringa heller. Han kan inte gå eller göra något själv. Knappt prata heller, stakar fram orden. Han är bara lite över 70, men varit sjuk länge.
mamma har struntat i oss barn helt.
Har haft hemsk ångest sedan tonåren som kom av en halsfluss. Just nu sjukskriven pga utmattning.
Utsatt för sexuella övergrepp som under flera år i barndomen. Förövaren var en släkting.
Grov mobbning i högstadiet och gymnasiet
Är extremt ensam, har inga vänner, ensam på varje nyår och midsommar
Arbetslös
Har NPF
Sen lite försök till våldtäkter och snnan skit också av killar glömde jag skriva. Psykisk misshandlad.
mamma är en missbrukare.
Det är så man förtränger vissa saker
Jag har blivit tvungen att fly från Sverige pga personer som stalkat och trakasserat mig, och bor nu i ett annat europeiskt land som ligger nära gränsen till ett annat (land).
Det var personer som jag av anledningar jag inte vill gå in på här, jag blev osams med och som sedan dess hade bestämt sig för att göra mitt liv till ett helvete. Jag flyttade först till en annan svensk stad och fixade skyddad adress, men dessa personer lyckades ändå ta reda på var jag bodde, genom kontakter de hade, så jag fick fly än en gång.
Jag vill flytta tillbaks till Sverige, men kan inte göra det de närmsta åren.
Jag trivs visserligen bra i landet där jag nu bor, men har ju hela släkten, min mor, mina syskon och vänner och bekanta därhemma, så det känns ofta väldigt ensamt.
Jessica, 1000 miljoner kramar till dig. Du är stark
