Barn i friskola där de andra barnens familjer har en helt annan ekonomi
Det finns säkert familjer här också, som bor i socoekonomiskt utsatta områden (eller i alla fall fattiga områden), som har valt att sätta sina barn i en friskola inne i stan (whereever) för att de ska få en bättre skoltid, en bättre utbildning, bättre kamrater.
Men hur gör ni med problemet, att de flesta av skolkamraterna i sådana skolor lever med en helt annan ekonomisk standard? Förstår era barn att ni har gjort dem en tjänst när ni har satt dem i en bättre skola, men att de då måste stå ut med att de inte kan få allt som klasskamraterna får? I fråga om dyra kläder, mobiler, kalaspresenter och fritidsaktiviteter, skidsemestrar i Alperna, sommarsemestrar i värmen, språkresor, ett år på high school, egen segelbåt, egen ridhäst etc.?
Har ni ångrat er? Hade det varit lugnare ändå, om barnen gått i närmaste kommunala skola där alla har ungefär samma ekonomiska förutsättningar?
Även mina barn har till viss del hamnat i detta, men på grund av att området vi bor i har utvecklats till att bli rikare under tiden vi bott här. När vi flyttade till vår stadsdel så var den ett medelområde, men nu är det övre medel, och vi är kvar på medel. Husen har ökat i pris så pass, att vi skulle inte ha råd att köpa vårt hus om vi skulle köpa nu.
Så våra barn har det lite samma som ja, de andra är rikare, reser mer, ha mer statusprylar osv. Men pga mina egna erfarenheter så försöker jag se till att mina barn inte halkar alltför lång efter de andra, jag omfördelar vår ekonomi så att våra barn inte märker ut sig jättemycket jämfört med de andra, men det går ju bara till en viss gräns.
Jag tror att mitt ena barn har känt problem av att de andra är rikare, medan det andra barnet inte brytt sig lika mycket. Men båda barnen har mått så mycket bättre när de kommit upp i gymnasiet och sluppit de snobbiga barnen från vårt område.
Själv brydde jag mig mycket, men älskade musik och att sjunga, så det var värt att gå i musikklassen trots det andra.