Dyslexi? Svårt att knäcka läskoden?

Det är inte dyslexi, det är mer vanlig utveckling.

Jag har dyslexi, alltid läst böcker och gör det fortfarande. Ärftligt efter min pappa. Dock ingen svår dyslexi, men i och med att jag alltid läst så har jag också ett rikt ordförråd. Det är inget jag förknippar med dyslexi direkt. Det är mer vad man är villig att ta in. Idag kan man ju lyssna på ljudböcker och ändå få i sig en massa ord. Tack vare all min bokläsning har jag övat, övat och åter övat. Utredaren jag hade sade att det syntes tydligt. 

Finmotorik och dyslexi har jag heller aldrig hört ska hänga ihop. Däremot lessnar många på att skriva dvs använda sig av finmotoriken, när de har dyslexi. Min pappa som var dyslektiker var en fena på olika sorters finmotorik. 

Oavsett dyslexi eller inte. Fortsätt läs för dem. Uppmuntra dem när de känner igen ord eller bokstäver. Fortsätt också prata med dem som "vuxna". Säg inte kissen, vovven, totto, kossa osv utan använd ord som katten, hunden, hästen och kon. Det ger dem ett stort och bra ordförråd tillsammans med böcker, högläsning och så vidare. 

Sedan behöver inte en dyslexidiagnos vara världens undergång. De har ofta andra saker som de blir grymma på ändå. Känner exempelvis mekaniker som är dyslektiker som lärt sig skruva på motorer och andra praktiska saker istället. 

Själv arbetar jag med texter och vi har insett att vi är minst tre dyslektiker som arbetar med dessa texter. Ingen hade anat det förren vi själva berättade det. Så det går att jobba med spårk även som dyslektiker.