Jag dejtade en kille i två månader i somras och vi slutade ses för att jag frågade honom vad han kände för mig och han sa att han gillade mig. Jag frågade om han trodde att han skulle få starkare känslor för mig och han sa att han inte visste. Jag trodde att vi hade dejtat i två månader och att han borde ha starkare känslor för mig vid det här laget och att han iallafall borde tro att hans känslor kommer att bli starkare om vi skulle fortsätta dejta varandra. Och jag fick också reda på att precis innan han träffade mig blev han dumpad av en tjej som han var kär i och jag såg det som en stor röd flagga. Jag frågade honom "om hon skulle komma tillbaka och ville ha en ny chans, skulle du ta tillbaka henne?" Och han sa att han inte visste vad han skulle göra. Så det var min sista droppe, han gillade uppenbarligen fortfarande henne och han visste inte om han kunde få starkare känslor för mig. Han sa att han ville fortsätta dejta mig och se om han kunde få starkare känslor för mig men jag tog det slutgiltiga beslutet att sluta dejta honom eftersom jag inte ville vara ett andrahandsval/ett rebound/någon att använda medan han kom över sitt ex. Och jag ville också vara med någon som var säker på sina känslor och verkligen gillade mig romantiskt. När jag sa att jag inte ville fortsätta dejta verkade det som att han inte brydde sig alls. Jag förklarade exakt hur jag kände och att jag faktiskt inte ville sluta dejta honom men med det han sa till mig hade jag inget annat bra alternativ egentligen. Men han verkade egentligen inte bry sig alls och var inte intresserad av att dela med sig av vad han tyckte om allt. Hans ointresse gjorde mig ledsen, det kändes verkligen som att han inte brydde sig alls och all tid vi spenderade tillsammans betydde ingenting för honom. Så jag väntade på att han skulle komma tillbaka i en vecka eller två och berätta hur han kände och att han ville fortsätta dejta mig men han sa aldrig något. Så jag skrev till honom hur jag kände och att jag var väldigt ledsen över vår situation och att jag skulle ta bort honom från alla sociala medier och aldrig söka kontakt med honom igen för att se om han protesterade och han inte gjorde det. Han skrev något i stil med "det här är alltid svårt, att säga adjö. Men du är en fin flicka och jag önskar dig allt gott. Många kramar/O". Jag var så ledsen, han brydde sig verkligen inte om jag försvann helt ur hans liv. Han skulle inte se sig om efter mig. Så jag tog bort honom från alla håll och började min hemska spiral ner i en depression. Jag kände mig så värdelös och som om min närvaro inte betydde något alls för honom. Jag började festa tre gånger i veckan och grät och hade ont i bröstet hela tiden. Och när jag fick reda på att han började dejta en ny tjej bara en dag/en vecka efter att vi slutat dejta blev det ännu värre. Jag började hata mig själv och jämföra mig med henne. Vad hade hon som jag inte hade? Hon såg jättesöt ut och hon var smal och verkade vara en social fjäril så min gamla ätstörning triggades. Jag gick ner 10 kilo på 3 månader, jag slutade äta och jag levde på alkohol kändes det som. Jag kände att jag inte var tillräckligt bra för att bli älskad av någon eftersom jag var så lätt att ersätta och tjejen jag ersattes med var så vacker. Uppenbarligen vackrare än mig. Och jag antar att det var därför han ville ha något seriöst med henne och fick känslor för henne. Jag var inte tillräckligt bra för det.Tiden gick och jag såg dem ute/på sociala medier. Hon ser alltid så glad ut när hon är med honom som om hon verkligen är kär. Det gör ont i mig att se men jag kan inte göra något åt ??det så jag låter dem bara vara och gråter mig till sömns. Jag antar att jag verkligen blev kär i honom, precis som hon blev... Så jag såg honom flera gånger ute på nattklubbar på hösten/vintern och han tittade aldrig ens på mig. Det var som om han verkligen försökte undvika mig. Och jag tänkte att det var för att han var kär i henne och inte brydde sig om mig och han ville visa mig det och jag hade accepterat det.Så jag och min vän gick ut i torsdags och det gjorde han också. Vi dansade på samma dansgolv och när han såg mig började han stirra på mig. Jag dansade med en kille och vi kysstes lite och min vän sa att när vi kysstes så STIRRADE han verkligen på mig. Det var uppenbart. Killen jag hånglat med gick iväg och jag försökte komma ifrån O (killen som jag hade dejtat) för han var precis bakom mig. Jag tittade inte på honom så mycket, min vän sa till mig att han stirrade hela tiden. Så vi fortsatte dansa och jag var ganska full så jag kommer inte ihåg allt men efter ett tag hade vi kommit väldigt nära honom (jag märkte inte det förrän min vän berättade det) och hans vänner igen och min vän sa att han hade STIRRAT igen. Det var extremt tydligt. Jag vände mig om och tittade på honom som "vad vill du?" Och han gav mig lång ögonkontakt och ett busigt leende som han brukade göra när vi dejtade. Det brukade betyda "kom och prata med mig" på vårt lilla kärleksspråk. Så jag gav efter för att jag undrade vad han ville eftersom han glodde så mycket och verkade så ivrig att få någon form av kontakt med mig. Jag gick fram till honom och frågade honom "vad vill du?" Och jag hörde inte vad han sa på grund av musiken så jag drog ut honom från dansgolvet till en soffa. Vi satt i soffan och han satt riktigt nära mig, ben mot ben och våra överkroppar rörde lite. Det var han som satte sig så nära mig. Jag kommer inte ihåg så mycket vad vi pratade om eftersom jag var full men jag minns vår riktigt långa ögonkontakt. Det kändes som att han verkligen ville kyssa mig och röra vid mig men jag tittade bort när ögonkontakten blev för intensiv så ingenting hände (tror jag). Jag vet inte om det skulle göra det om jag hade varit mer tillgänglig. Kanske kanske inte. Man kunde känna spänningen mellan oss i alla fall. Eller jag kunde åtminstone.Jag minns att jag tog upp att jag tyckte det var äckligt av honom att börja dejta någon annan så snart efter att vi sa hejdå. Jag kommer inte ihåg vad han sa om det. Jag minns att jag sa att han verkligen fick mig att hata mig själv ännu mer än vad jag gjorde innan vi träffades och han sa "men det gjorde jag också???" Som vad??? Du började träffa någon annan direkt, jag tror inte att du var ledsen över oss. Jag sa till honom att jag har känt mig skit över att vi gjorde slut och han sa att han också var ledsen men jag bara skrattade för uppenbarligen inte med tanke på att han skaffade en flickvän en dag efter att vi sa hejdå. Och han sa ?men det var du som gjorde slut? och ja det var jag på ett sätt men han kunde ha räddat det väldigt enkelt genom att bara prata ut saker på riktigt och visa att han var ledsen (som han sa att han var). Om han skulle ha visat någon form av sorg, som bara lite, skulle jag ha kommit springande tillbaka och kramat honom så jäkla hårt att han inte kunde andas och jag hade stannat till 100%. Eftersom jag aldrig ville säga hejdå, jag visste inte det då men jag var uppenbarligen galet kär i honom. Och jag minns att jag slutade titta in i hans ögon när vi började prata om att han har en riktig flickvän nu, hans första riktiga flickvän. Han har bara dejtat tjejer tidigare. Jag tittade rakt fram med tårar i ögonen. Jag kunde inte titta på honom längre, annars skulle jag gråta. Jag minns bara att det blev tyst när jag slutade titta in i hans ögon och då kom min kompis och störde oss genom att säga ?vad pratar ni om????. Det blev tyst och det sista jag minns att jag sa var "vi hade en sommar tillsammans och det var det..." och efter ett tag sa han "ja". Och det var tyst och jag ville bara springa iväg och jag tror att han kände det för jag tror att han reste sig och jag gjorde det också, supersnabbt, och jag drog därifrån.Min vän hade pratat med Os vän under vårt 10 minuters samtal och när hans kompis frågade O om O kände mig hade han sagt "nej" som varför ljög han om det?? Varför skulle det spela någon roll?? Hur som helst berättade hon för hans vän om mig och O och att han hade träffat sin flickvän bara några dagar efter att vi slutade dejta och att min vän inte alls gillade O på grund av hur han hade fått mig att känna och så vidare. Os vän började försvara O med att han är en riktigt bra kille och att två månaders dejting inte är mycket och blablabla. Och han sa att Os flickvän var på en skidresa, så hon var inte i stan.Jag såg O stå ensam och titta ut på dansgolvet innan jag gick och jag tänkte "ska jag prata med honom lite mer?" Men jag hindrade mig och tänkte att om han ville säga något till mig så kunde han ha sagt det i soffan eller så kunde han kontakta mig senare. Jag kommer inte att vara desperat, han har en flickvän och har uppenbarligen valt henne över mig så jag slösar inte mer tid på att prata om dumma saker med honom och jag gick och jag har inte hört från honom sedan dess. Jag tror att han har mitt telefonnummer fortfarande så om han ville säga något till mig kunde han bara ringa eller smsa mig. Men det har han inte. Så jag vet inte varför han betedde sig så överhuvudtaget. Som helt plötsligt började han försöka få kontakt med mig igen efter typ 4?5 månader av att ha ignorerat mig och varit tyst. Vad tror ni? Vad var hans motiv? Tror ni att han ville kyssa och krama mig som förut, han kanske attraheras av mig fortfarande? Men jag tror inte att det förklarar det alls. Jag anser att hans stirrande och leende och långvarig ögonkontakt med mig var som någon slags inbjudan och han visade intresse för mig och om jag var hans flickvän och visste att han gjorde det till sin tidigare dejt skulle jag bli arg. Jag skulle känna att han var otrogen mot mig. Jag är inte säker på om han skulle gå så långt som att kyssa mig men jag kunde känna spänningen mellan oss. Jag kände verkligen att jag ville krama honom och kyssa honom och bara lukta och känna på hans kropp när vi satt i soffan och rörde varandras ben. Om jag kände det är jag ganska säker på att han kände det. Så vad tror ni att han kände/känner för mig just nu? Varför den plötsliga förändringen? Vad händer i hans huvud? Kommer han försöka kontakta mig på något sätt igen tror ni eller var det bara något den kvällen för att hans flickvän var bortrest?Innan ni säger ?släpp honom bara?, ?tänk inte på honom? försöker jag. Men jag är kär och det är det. Jag vill veta vad ni tycker bara.
