Hur ska en bra farmor/svärmor vara då?

Jag tror att det här är en generationsfråga och att vartefter papporna blir mer involverade så kommer detta att lättas upp.
Men det är bara vad jag tror.
Om pappor är föräldralediga i större omfattning kanske de går förbi sina föräldrar och fikar dagtid så som jag uppfattar att många mammor gör? Så blir farföräldrarna tidigare involverade kring barnet.
Det är ju den relationen farförälder//barn som behöver vara regelbunden och stark om farföräldrarna ska kännas lika naturliga som barnvakter till exempel.
Men jag kan ha fel. 

Jag har också två pojkar och för oss så har det varit tvärtom. Men det beror på att min mans föräldrar är 10 år äldre än mina. Så när vårt första barn föddes var mina föräldrar fortfarande mitt uppe sina arbetsliv och arbetade heltid. Något utrymme att tex hämta på förskolan fanns inte på samma sätt som för min mans föräldrar. De hade börjat trappa ner inför pension vid den tidpunkten. Så där spenderade vi mycket tid och de fanns även till hjälp i vardagen. 

Våra föräldrar har ungefär samma inställning, så barnen har aldrig favoriserat endera. De ställer sig ganska avvaktande, kan vara lite mer "crazy" än oss föräldrar. Ingen går in och uppfostrar utan det står vi för.

Ja jag hoppas ju det är så. Pappa var föräldraledig kortare tid än mamma men som lärare hade han långa lov som han spenderade med oss barn och han kom hem tidigt och la massor av tid på oss. Han hade också en nära kontakt med sina föräldrar så jag träffade dem mycket bara naturligt så.

Kritisera inte hur din svärdotter sköter hushållet.

Acceptera att du inte är nummer ett i barnbarnets liv, även om barnbarnet är nummer ett i ditt liv.

Respektera din svärdotters moderskänslor. Träng dig inte emellan henne och hennes bebis utan vänta tills hon känner sig redo.

Acceptera att du inte vet bäst. Du var en expert på dina barn när de var små, men du vet inte allt och du känner inte dina barnbarn bättre än vad föräldrarna gör.

Ja, typ så. Och: 

Kom inte med oombedda råd eller hjälp (tex städa inte och byt inte gardiner hos din son och sonhustru bara för att du tycker att det vore fint). 

Om du har åsikter om tex uppfostran eller heminredning som du bara inte kan hålla för dig själv - säg dem till din son och inte till hans fru. 

Lär dina pojkar redan nu att vårda relationer till släktingar. Ifrågasätt din son om du märker att han lämnar över ansvaret för att ha kontakt med dig på sin fru. 

Det är ok att vara lite vardagslyxig med barnbarnen, men om föräldrarna har regler om tex godsaker eller mat- och sovtider så följ dem. 

Personligen tror jag att en god relation till de vuxna barnet är en bra förutsättning för god relation till barnbarnen. Likaså att hålla sig till de regler FL-veteran skriver.

Sen, eftersom dina barn fortfarande är små, så tycker jag att oss ska ha fokus på att hälsa på dina svärföräldrar och föräldrar och se till att även umgås med deras kusiner. När man är uppvuxen med nära kontakt med släkt så vill man ge sina barn samma. 

Vidare är det också gynnsamt att ha typ söndagsmiddag, eller helgbrunch någon gång i månaden, och att göra saker med sönerna på deras villkor. Och även att vara trevlig mot alla flick och pojkvänner de någonsin presenterar... Likaså att ge barnen utrymme till privatliv och att inte knö sig in och pressa in umgänge när de inte vill. 

Men det här är ju självklarheter. Inget som väl skiljer för farmor och mormor heller?

Också helt självklara saker som väl gäller både farmor och mormor?

Relationer till släkt är både jag och mannen noga med så det får sönerna med sig från dag 1.

Vi hälsar på både mina föräldrar och svärisar regelbundet och  träffar resten av släkten så mkt vi kan. 

Bra och tänkvärd sista paragraf där - tror på allt i den.

Jag skulle helt enkelt vilja bli en mamma som mina söner själva vill ha kontakt med som vuxna, då känner jag att jag lyckats lite iaf.

Det tycker jag också att det är, ändå har jag upplevt ett par av sakerna själv och hört andra som upplevt det andra. Detta är de problem som Familjelivs svårmors-trådar oftast handlar om och till stor del orsakar att vissa kvinnor vill minimera kontakterna med svärmor. 

Sen är det faktiskt lite olika regler för far- och morföräldrar. Det som jag upplever är det vanligaste svärmorsproblemet är att svärmor berättar för svärdottern hur hon borde sköta hem och barn. Hon tar upp detta med svärdottern eftersom det i svärmoderns värld är kvinnan som har huvudansvaret för såna saker. Svärmodern kan liksom inte föreställa sig att det är hennes son som har valt den där mattan som inte matchar soffan. Jag och flera kvinnor jag känner kan dessutom vittna om att svärmor gärna kommer med de här förtäckt välmenande pikarna när hennes son inte är närvarande. 

Generellt är mammor mycket mer mottagliga att ta emot oombedda råd om hem och barn från sina egna föräldrar. Dels för att man, även om man blivit vuxen, alltid är barn till sina föräldrar, dels för att det generellt är mycket lättare att säga åt sin egen mamma att sluta tjata än vad det är att säga ifrån till svärmor. 

De svärmödrar jag vet som beter sig så här är födda under mitten av förra århundradet. Du har gissningsvis typ 50 år fräschare uppfattningar om könsroller än vad de har. Dessutom verkar du klok och trevlig. Det bådar gott. :) 

Men vad i detta är olika regler? Det är väl inget man ska bestämma över sina barn, dotter som son?? Låter ju helt förfärligt. 

Min mamma är född i mitten på 1900talet och hon skulle aldrig få för sig såna saker. Har nån gång bett om ursäkt stt vi inte har så städat när hon skulle komma på fika och hon sa att ?vetdu, jag kommer för stt umgås med er, inte för att kolla in städningen eller städa?. Hennes mamma (alltså min mormor), en kvinna född för typ 100 år sedan, sa samma sak till henne har hon berättat. 

Min svärmor pikar inte heller. Hon är snarare mån om att jag alltid ska ha haft det bra. Så det du beskriver gör mig så paff, det är ju bara ohyfsat.

Jag hoppas ju jag kan vara en bra svärmor och farmor om det blir aktuellt. Tycker mest det är så trist når folk i trådar här säger att farmor alltid kommer få sämre kontakt med barnbarnen. Jag växte liksom upp med att fika med farmor och farfar nästan varje helg själv och har inte ens reflekterat att andra inte har det så eftersom det varit så normalt i mitt liv.