Klippte bonusbarnets hår?

Mammans reaktion är väldigt överdriven och inte okej att bete sig så inför barnet. Däremot förstår jag att man reagerar om någon klipper av barnet en så lång bit av barnets hår och får reda på det när man ser det själv. Vem hade inte gjort det liksom? Jag tycker pappan borde nämnt för mamman att ni planerat detta, och han har gjort fel här.

jag antar att eftersom ni anser att håret varit ett problem att ni tagit upp det med mamman förut? Hon har ju antagligen då inte upplevt samma bekymmer, kanske skött om det annorlunda än ni. Uppenbarligen är ju också barnets hår viktigt för mamman, vilket ni bör varit medvetna om, så detta problem hade ju kunnat undvikits med lite kommunikation. Det hade ju varit skillnad om ni bara toppat håret eller så. Nej ni skötte det dåligt, mamman hanterar det dåligt och jag tycker synd om barnet som får ta följderna av det. 

Fast det är väl just att de uppenbarligen inte berättar för mamman att de tänkte göra en så stor frisyr förändring på dottern som de flesta ställer sig emot? Sedan är det ju inte alls säkert att håret var ett problem hemma hos mamman, det beror ju mycket på hur man sköter om det. Att toppa håret är ju en helt annan sak. Det är ju faktiskt inte en bonusmammas sak att fatta sådana beslut på egen hand, det är trots allt inte hennes sak. Sedan tycker jag att problemet ligger på pappan som inte sagt till bonusmamma att de behöver prata med mamman om en sådan sak först och inte ens pratat med mamman.

Fast hade du själv tyckt det var okej om någon klippt av håret på din dotter och du får reda på det när du hämtar din dotter? Ingen har sagt något innan? Tycker det är fullt normalt att inte känna att det är ok, sen är ju mammans reaktion överdriven. Men uppenbarligen är ju kommunikationen bristfällig dem emellan och sannolikt var ju tilliten inte så hög sedan innan heller. 

Inte hade man tyckt det var okej om farmor eller mormor gjorde så utan att prata med föräldrarna heller. Eller förskolepersonalen, som ju faktiskt träffar barnen mer vaken tid än vv föräldrar om de går heltid. Är det inte okej hos båda föräldrarna är det inte okej att en bonus förälder fattar beslut kring barnen som normalt bara föräldrar gör. 
 

Fast hur vet vi att det har varit problem hos mamman? Ts har sagt det, men hur vet hon det? Det verkar ju inte som att de har någon vidare kommunikation så vem har sagt att det är samma problem där? Vi har hört en sida av myntet och kan konstatera att ts tagit på sig själv att fatta beslut kring ett barn som inte är hennes utan att förankra detta hos båda föräldrarna. För att en bonus förälder ska få fatta beslut kring bonusbarnet bör detta vara okej för båda föräldrarna, annars är det att be om problem och kommer faktiskt bara uppfattas som respektlöst och opålitligt. 

Sen är såklart inte mammans reaktion okej heller, men ärligt talat är det faktiskt ts och hennes man som skapat hela situationen och får ta ansvar för det. De har inte tänkt på barnet först genom att ignorera mamman i detta, förmodligen fullt medvetna om hur hon skulle reagera. Att mamman beter sig dumt är ju knappast en giltig ursäkt för att man själv ska få göra samma sak. Använda barnet som något slags spelpjäs i ett maktspel är vad detta känns som. "Hon gjorde faktiskt så först!", Herregud. 

Och att kalla att ta hål i öronen för misshandel blir ju bara löjligt oavsett vad man kan tycka om att ta hål i öronen på småbarn i övrigt.