Om jag dör

Nej, absolut inte. Det är kommunen som utser en överförmyndare, och det ska vara en professionell, opartisk person som redan är anställd på kommunen.

...för övrigt har riktlinjerna till överförmyndarmyndigheten blivit mycket hårdare, och det tycker jag är bra. Nu måste pengar som vårdnadshavaren tar ut verkligen gå DIREKT till barnet. Låt säga ett sommarläger, en språkresa, en cykel, terminsavgifter i någon förening. Förr kunde vårdnadshavaren plocka ut pengar med ursäkten att "han ska ju också åka i bilen", "hon ska ju också med på lyxresan till Maldiverna" - och sedan på myndighetsdagen fanns det inga pengar kvar. 

Jomen det är ju skillnad. Ett stort försäkringsbelopp är barnets pengar, de ska skyddas tills han eller hon fyller 18. Men när det gäller arv så finns inget specifikt belopp som ska skyddas, utan den överlevande föräldern (om föräldern var gifta och alla barnen gemensamma) sitter i orubbat bo, och barnen får inget förrän den överlevande föräldern också är död. Och den överlevande föräldern kan om han eller hon vill faktiskt slösa bort alla pengar under sin återstående livstid. Det är inte olagligt på något sätt.

Det har varit sådana fall på Social Scamfish (en Youtubekanal om romansbedrägerier). Det har varit änkor som bit för bit har gett bort makens förmögenhet som hon fått förvalta - ibland fantasibelopp som en miljon dollar! - till några svarta män i Nigeria som använder falska engelska namn och stulna foton, och får kvinnan att tro att hon skriver med en amerikansk general i Afghanistan, eller en brittisk ingenjör på en oljeplattform. Och sedan finns det inget kvar till barnen av deras farsarv...

I ljuset av det, så kan det vara vettigt att inte låta maken eller frun få allting när man dör, om man är den som har varit familjens breadwinner - utan testamentera i alla fall en del till barnen på en gång.

Alltså detta gäller ju arv från en förälder som inte var gift med den andra föräldern, eller från mormor, farfar... eller för den delen från en förälder som VAR gift med den andra föräldern, men ändå valde att skriva i sitt testamente, att ett visst belopp skulle gå till barnet direkt (och då hamna under överförmyndarspärr om barnet är omyndigt när föräldern död). Vissa gifta personer gör ju så, för att de inte riktigt litar på att det kommer att finnas något kvar till barnet en dag, om maken/makan får sitta i orubbat bo.

Dessutom kan man tänka att barnet får mer nytta av dessa pengar när han eller hon är ung, än när den andra föräldern går bort och barnet är medelålders och har allt han/hon behöver redan.  

Menar du att det går att kringgå barns laglottsrätt på detta sätt? Att spara i en kapitalförsäkriing och sätta någon annan än barnet som förmånstagare? Om det är sant undrar jag varför inte fler gör det. 

Nej, det var det jag tänkte. Men det går väl inte att skjuta upp utbetalningen av laglotten heller? Utan den tillfaller väl alltid barnet direkt, eller vid fyllda 18 om föräldern dör innan dess? Jag gissar att om det finns en kapitalförsäkring som är bunden tills barnet är 25 år, och föräldern dör innan dess, så kommer denna att betalas ut direkt ändå, om inte övrigt som finns att ärva täcker upp laglotten. 

Intressant. En kompis till mig råkade också ut för ett ärr i ansiktet (cykelolycka) när hon var tolv år, och fick en försäkringsersättning på 15 000 kr. Men när hon fyllde 18, och tänkte ta pengarna till en plastikkirurgisk operation av ärret - så fanns de inte kvar! Föräldrarna påstod att socialen hade tvingat dem att använda upp pengarna, under en period då familje fick bistånd därifrån. Men min kompis visste inte om det var sant... Verkar konstigt, det var ju BARNETS pengar! 

Länge sedan, ca 30 år sedan.

Behövde du socialbidrag under den tiden, då? Frågan är om socialen kan tvinga även en överförmyndare att betala ut pengarna i förväg, till föräldrarna. Innan de kan få något från soc.

I fallet med min kompis var inte pengarna hos någon överförmyndare, utan på ett konto som stod i min kompis' namn, men som föräldrarna i egenskap av vårdnadshavare hade tillgång till...

Lätt OT, men jag tycker egentligen att även gemensamma barn borde få ut arvet direkt efter den förälder som dör först. Alltså per default, man kan såklart skriva testamente så att det blir så, men många gör inte det för att inte stöta sig med sin make/make.

...för jag har sett så många tragiska fall där någon ny kvinna eller karl lurar av änkemannen/änkan alla pengarna, så att det inte finns något kvar till barnen när den dagen kommer. Man skulle ju tro att en nybliven änkeman/änka skulle ha fullt upp med att sörja. Men det som händer är ofta i stället att de känner att de inte klarar av ensamheten efter alla år i tvåsamhet, och då blir de desperata att återskapa tvåsamheten med i princip nästan vem som helst... Därför är de sårbara för kärleksbedragare.

Om barnen får ut sitt arv efter den bortgångna föräldern på en gång, så kan den förälder som blir kvar i alla fall inte slösa bort allting. 

Nej rent juridiskt så blir barnen faktiskt arvsberättigade efter den första föräldern som dör, direkt när han eller hon dör. Men default är idag att änkan/änkemannen sitter kvar i orubbat bo. Tidigare (tror det ändrades på 1980-talet någon gång) var det tvärtom: då var default att även de gemensamma barnen fick ut sitt arv efter den första föräldern som dog direkt, och de par som ville ha de annorlunda måste skriva testamente.

Det här kan man se olika på. Jag tänker att det beror lite på situationen: vem som har slitit ihop pengarna (eller ärvt dem från sina föräldrar i sin tur), och hur mycket man kan lita på sin äktenskapspartner när det gäller att sköta pengar.

Jag följer t.ex. Youtube-kanalen "Social scamfish" som handlar om kärleksbedrägerier över internet, och det har varit så många tragiska fall där. Mannen har arbetat sig till döds för att skapa ett nest egg åt sin fru så att hon ska ha det bra livet ut, och sedan är det tänkt att barnen ska få ärva. Men frun har ingen erfarenhet av att sköta stora pengar, hon har alltid varit hemmafru och bara erhållit ett mindre belopp i hushållspengar av sin make varje vecka. Så hon har inget begrepp om pengars värde.

Och när en scammer på internet - som har lurat i änkan att han är en amerikansk general som måste gömma sig i Afghanistan, när trupperna har åkt hem och han har blivit kvar, och skrivit att han är tokkär i henne och att dom ska gifta sig bara han kan komma därifrån - börjar fråga henne efter 100 000 dollar hit och 100 000 dollar dit för olika akuta ändamål, så för hon över beloppet utan att tänka på hur många timmar hennes make arbetade för det beloppet. Hon säljer huset och för över hela köpeskillingen, hon tömmer till och med sina pensionsfonder. Och under tiden detta sker har barnen ingen insyn. På slutet säger kvinnan alltid att hon har så fruktansvärt dåligt samvete för att hon förslösat barnens arv - men då är det ju för sent. I sådana fall hade det varit SÅ mycket bättre om barnen hade fått i alla fall en del av arvet på en gång. Det kommer de inte att ha om änkan blir tokkär i en ingenjör på en oljeplattform heller, som hon blir tillsammans med över nätet - fast det egentligen är en falsk profil som ett nigerianskt brottssyndikat står bakom. Och säljer huset för att kunna "hjälpa" honom med det ena efter det andra...

Eller om änkan börjar gå i en frikyrka i sin ensamhet, och den tjusige pastorn där övertalar henne att ge bort alla sina pengar till hednamissionen...