Ni som separerat med barn..

Oftast grundar det sig på bristande kommunikation. Att man inte delar med sig av tankar, att man inte lyssnar, att man angriper och kritiserar den andra, att det blir pajkastning, att man pratar med andra istället för sin partner, osv.

Man får ta en lista på saker man inte ska göra och sen själv försöka sluta med dessa saker. Sen får man kommunicera det man tycker är dåligt ur ett "jag perspektiv" och inte anklaga den andra. Och den andra behöver arbeta på att lyssna. En del tycker detta är fjantigt men att tycka det är faktiskt ett tecken på känslomässig omogna. Man får helt enkelt agera vuxet och göra det ändå för hela familjens skull.