Min pojk upplever sig som "annorlunda" - känner sig enbart som en i gänget på scouterna

Han har definitivt lite udda intessen mot den typiske lågstadiegrabben, och jag kan förstå att han har svårt att hitta kompisar i en vanlig lågstadieklass. Några i tråden är väldigt snabba på att sätta en autismdiagnos, vilket det visserligen kan vara, men inte behöver vara. Att inte förså vinsten med att lära sig simma och cykla kan vara lite av ett försvar för att man inte vill misslyckas på något som faktiskt är svårt för en, särskillt om han är perfektionist. 

Han låter inte riktigt som den typiske fotbollskillen, men just att inte riktigt förstå vitsen av att anpassa sig till andra för att passa in när man är 9 år är inte jättekonstigt. Läs gärna böcker och prata om sociala koder och att folk är väldigt olika. Prata med fritidspersonalen om hur han interagerar med andra barn på fritids och om de kan hjälpa honom med det sociala. 
Hitta aktiviteter som är mindre fysiska och som kan ge honom en social krets. Schack, robotbyggarkurs, bokklubb,  programmeringskurs, rollspel är exempel på saker som ofta funkar bra för killar som inte är sportintresserade. 

När det gäller cykling och simning så prata om att det är viktigt att lära sig sådant,  och att det är svårt och jobbigt att göra något som känns läskigt eller svårt. Små mål med fokus på att träna på att försöka och många lekmoment. 

Enligt FL-normen ska alla killar gilla bollsporter och sport överhuvud taget, inte sticka ut och nåde dig om du tror att ditt barn t.ex. är särbegåvat. 

Har själv en ung man hemma som definitivt hade en del annorlunda intressen när han var liten. Teknikintresserad, lite lillgammal, älskade att pyssla och föredrog schack framför bolljakt. Föredrog ofta att umgås med äldre barn än med jämnåriga. Han gillade att röra på sig, men avskydde att tävla. Periodvis tyckte han att en del personer var rätt så fåniga och korkade (inklusive en och annan lärare), men vi pratade kring olika perspektiv och hur man hanterade sådant på ett smidigt sätt, även om han fick klaga av sig lite hemma. 
Han fick prova på simning, orientering, parkour m.m, spelade instrumment, gick på scouterna och på teknikkurser. Han gick tack och lov på en skola där sport inte var enda intresset för killar, där det var ok att inte följa strömmen och där alla fick vara med. 

Hade jag följt FLs bedömningar hade jag kunna oroa mig för hans begränsade matrepertoar, hans specialintressen, svårigheten att göra sådan som han såg som meningslöst  m.m.

Idag är han en väldig ansvarsfull 15-åring med utmärkta betyg, har en grupp skötsamma kompisar, har haft ett deltidsjobb i två år, spelar i ett band med lite ovanlig musik och tränar på gym. Han är fortfarande helt ointresserad av bollsporter och idrottsnyheter och tycker att Ticktock och influensers bara är fånigt. Numera äter han i praktiken allt och lagar gärna mat hemma och med kompisar.  Snart börjar han på gymnasiet och kan välja fritt mellan alla gymnasieskolor i Stockholm. 

Precis, se till att sonen får möjlighet att hitta "sin flock". Min son passade mycket bättre på matteklubben än i en fotbollsklubb, och har turen att gå på en skola där kultur, musik och studier har hög prioritet. 

Ts- vet inte var du bor, men bor du i Stockholmstrakten kan jag tipsa om många bra aktiviteter som skulle kunna funka för din son. 

En tanke är att också kolla på kyrkans aktiviteter. Vet att det tidigare bl.a. ordnats rollspelsträffar för barn. Visserligen med vissa religiösa inslag, men inte överdrivet mycket. Min son är från tidig ålder övertygad ateist, men var både med som deltagare och senare som informell aktivitetsledare på en rollspelskurs som en kyrka ordnade. Under pandemien körde de Minecraftbyggen och rollspel i Minecraftvärldar under överinseende av en vuxen ledare.