Min pojk upplever sig som "annorlunda" - känner sig enbart som en i gänget på scouterna

Din fråga du ställer verlar du inte få så mycket svar på, ser det ut som.

Fortsätt med scouterna i den utsträckning det går. Kanske även annan liknande fritidsaktivitet kan läggas till med tiden, som judo eller karate (värderingar av lika värde, respekt och kamratskap). Scouterna ger honom andrum och även förmågan att samarbeta och fungera i en grupp, så där kan han betrakta barngruppen som en representation av sin omvärld. Att komma till insikt med att vi alla är olika på vår jord, har olika intressen, vanor, humor mm är på så vis betryggande i längden. Både jag själv och ett av mina fem barn har inte känt oss bekväma i skolan eller i vissa sammanhang, jag känner igen din situation. Mitt barn har vi stöttat i sin unika personlighet, vilket visat sig idag varit gynnsamt då barnet går på gymnasiet med likasinnade. Fortsätt att visa att er son är ett älskat och uppskattat barn, ägna tid med honom och visa uppmuntran och intresse för honom, det gör honom till en trygg människa. Alla är inte likadana och unika personlighetsdrag måste inte slätas ut eller diagnosticeras, utan snarare stärkas med ödmjukhet. I en skola och skolklass blir alla möjljga kategorier av barn, människor, "ihopfösta" och det kan vara bra att försiktigt förklara för er son att det är så tillvaron KAN se ut - vi är en mångfald. Och vem vet, er son kanske är ett intelligentare eller mer moget barn för sin ålder, kanske ni ska slå en signal till någon på Mensa (barn med högt IQ har ofta svårt att trivas med jämnåriga), som har bra stöd för barn med högt iq. Hur som helst så är min övertygelse att om du skulle vara orolig eller bekymrad för sonen, så prata hellre med elevhälsan, en barnpsykolog, terapeut eller få samtal med en kurator på skolan, hellre än att söka stöd online där alla häver ur sig sina åsikter. Det är helt okej att ha sina egenheter när man bara är 9 år och jag tycker din son verkar som en fin kille som på ett ganska sunt sätt reflekterar, analyserar och iakttar sina skolkamrater och omgivning. Ni föräldrar gör ett bra jobb och tack och lov är det ni som får fostra er son som ni önskar. Var goda förebilder, agera som ni önskar att han ska göra, och fortsätt ert fina föräldrajobb!