tbal0l

Thu 25 Jan 2024 21:43

28 svar

Dating 2024(?)

En uppriktig fråga till er alla där ute, både män och kvinnor. Jag har nyligen fyllt 36 och arbetar som IT-ingenjör (TechOPS Engineer) för ett företag i Stockholm, vilket har gett mig en framgångsrik karriär. Jag har starka relationer med min familj, vänner och kollegor. Detta tyder på att jag besitter en fantastisk personlighet ? ödmjuk, lätt att kommunicera med och öppen, med hög självmedvetenhet. Min fritid fylls av givande hobbies som snowboarding, årliga vandringar och träning.

Min fråga är: Hur tar ni kontakt med kvinnor (eller män)? Trots att jag har varit singel i två årtionden, känner jag mig på något sätt osynlig för kvinnor. Visserligen har detta givit mig möjligheten att fokusera på min karriär, vilket harmoniserar med min personlighet, men det börjar kännas långdraget. Jag har testat Tinder, Match.com och alla andra sidor som finns i Sverige sedan deras skapelse (ja, jag anstränger mig) med profilbilder och en mer än acceptabel bio.

Min bästa gissning är att jag ligger på en 6 till 7 på utseendefronten, och kombinationen av ekonomi, karriär, personlighet, tränad livsstil och god självmedvetenhet borde ge mig en hög 7a.

Jag förstår att det kan vara svårt att gå med i grupper eller aktiviteter med våra fullspäckade arbetsdagar. Personligen skulle jag vara nöjd med att träffa någon under helgerna och fortsätta bygga min karriär under veckorna. Om det skulle utvecklas till något mer, skulle jag aldrig tacka nej.

Men frågan här är, upplever andra samma utmaningar?

Anonym (Chockad)

Thu 25 Jan 2024 21:54

#1

Jag blir förvånad över männen som skriver dessa trådar. De beskriver sig själva alltid som såååå bra och självförtroendet är så högt. Att ha varit singel i två årtionden (!!!!) indikerar ju något helt annat. Att du sedan helst vill träffas på helgerna och fokusera på karriären på veckorna, nej, jag tror att det är stenkört. En stark sjua? Inte en chans.

tbal0l

Thu 25 Jan 2024 22:07

#2

Varför skulle jag inte vara så "bra", som du säger? Mina längsta förhållanden sträcker sig över inte mindre än två årtionden. Att forma långvariga relationer som varar längre än ett par år kräver mycket av en personlighet. Det innebär pålitlighet, ärlighet, goda avsikter och förtroende, samt en betydande vilja till engagemang.

Jag kan inte heller förstå kopplingen mellan mitt självförtroende och mina relationer. Dessa är två helt skilda aspekter. Däremot kan jag berätta att under det första årtiondet av mina vuxna år ägnade jag mig åt att ta en masterexamen i psykologi ? mer för min egen skull. Det var ett sätt att rätta till de brister i min personlighet som jag insåg behövde förbättras för att bli en person som jag själv och andra kunde vara stolta över.

Är idén verkligen så konstig? Om en person arbetar till, låt säga, 20-21 på kvällarna, skulle den personen verkligen vilja träffas vid 22 på en onsdagskväll? Eller skulle helgen i så fall vara en betydligt bättre tidpunkt att ses? Missförstå mig inte (vilket jag tror du gör), detta betyder inte att jag inte skulle vara villig att offra timmar från min karriär för den specifika personen. Å andra sidan, behöver man inte först lära känna den andra personen och se om båda delar samma önskan innan man börjar ta tid från det man älskar och ge det till den andra?

Anonym (Chockad)

Thu 25 Jan 2024 22:14

#3

tbal0l skrev 2024-01-25 22:07:30 följande:

Varför skulle jag inte vara så "bra", som du säger? Mina längsta förhållanden sträcker sig över inte mindre än två årtionden. Att forma långvariga relationer som varar längre än ett par år kräver mycket av en personlighet. Det innebär pålitlighet, ärlighet, goda avsikter och förtroende, samt en betydande vilja till engagemang.

Jag kan inte heller förstå kopplingen mellan mitt självförtroende och mina relationer. Dessa är två helt skilda aspekter. Däremot kan jag berätta att under det första årtiondet av mina vuxna år ägnade jag mig åt att ta en masterexamen i psykologi ? mer för min egen skull. Det var ett sätt att rätta till de brister i min personlighet som jag insåg behövde förbättras för att bli en person som jag själv och andra kunde vara stolta över.

Är idén verkligen så konstig? Om en person arbetar till, låt säga, 20-21 på kvällarna, skulle den personen verkligen vilja träffas vid 22 på en onsdagskväll? Eller skulle helgen i så fall vara en betydligt bättre tidpunkt att ses? Missförstå mig inte (vilket jag tror du gör), detta betyder inte att jag inte skulle vara villig att offra timmar från min karriär för den specifika personen. Å andra sidan, behöver man inte först lära känna den andra personen och se om båda delar samma önskan innan man börjar ta tid från det man älskar och ge det till den andra?

En man som jobbar till 21 på kvällarna och är helt uppslukad av sitt jobb är inte särskilt attraktiv på marknaden, nej. Förstår fullständigt att du har det kämpigt att hitta någon.

tbal0l

Thu 25 Jan 2024 22:24

#4

Anonym (Chockad) skrev 2024-01-25 22:14:08 följande:

En man som jobbar till 21 på kvällarna och är helt uppslukad av sitt jobb är inte särskilt attraktiv på marknaden, nej. Förstår fullständigt att du har det kämpigt att hitta någon.

Det är dock mycket intressant. Om jag nu skulle vara villig att komma hem vid exempelvis 17-tiden och tillbringa resten av dagen med den specifika personen(vilket jag mer än gärna skulle göra), skulle det göra mig mer attraktiv? Men tanken här måste väl ändå vara: hur kan det ha någon betydelse när personen i fråga inte känner mig?

Skulle ens karriär från allra första början vara ett hinder? När man inte ens får möjligheten att inleda? Jag syftar givetvis på situationen där man aldrig får en "swipe", like eller vad nu alla dessa plattformar har för funktion.

Varför skulle en person inte kunna skilja mellan arbete och övriga delar av sitt liv? Enbart för att personen i fråga har en stark passion för sitt arbete och en personlighet som bidrar till karriärens utveckling. Är det på något sätt fel? Eller borde vi alla sträva efter att bara vilja sitta hemma utan ambitioner att uppnå en bättre framtid ? inte bara för oss själva utan även för dem vi älskar ? för att forma ett fantastiskt liv?

Anonym (Nej)

Thu 25 Jan 2024 22:27

#5

Nej, upplever inte samma utmaningar som du. Jag har själv en masterexamen och jag behövde inte sitta och plugga till kl 21 på kvällen. Jag festade rätt rejält under åren på universitetet och dejtade från och till och kunde kombinera både plugg och sociala relationer samtidigt. Blev till och med sambo under denna perioden. Har heller inte haft problem med dejting via appar.

tbal0l

Thu 25 Jan 2024 22:31

#6

Anonym (Nej) skrev 2024-01-25 22:27:16 följande:

Nej, upplever inte samma utmaningar som du. Jag har själv en masterexamen och jag behövde inte sitta och plugga till kl 21 på kvällen. Jag festade rätt rejält under åren på universitetet och dejtade från och till och kunde kombinera både plugg och sociala relationer samtidigt. Blev till och med sambo under denna perioden. Har heller inte haft problem med dejting via appar.

Det är verkligen fantastiskt! Grattis både till din masterexamen och till att ha hittat en livspartner. Tack själv för att du tog dig tid att svara.

Anonym (Chockad)

Thu 25 Jan 2024 22:40

#7

tbal0l skrev 2024-01-25 22:24:40 följande:

Det är dock mycket intressant. Om jag nu skulle vara villig att komma hem vid exempelvis 17-tiden och tillbringa resten av dagen med den specifika personen(vilket jag mer än gärna skulle göra), skulle det göra mig mer attraktiv? Men tanken här måste väl ändå vara: hur kan det ha någon betydelse när personen i fråga inte känner mig?

Skulle ens karriär från allra första början vara ett hinder? När man inte ens får möjligheten att inleda? Jag syftar givetvis på situationen där man aldrig får en "swipe", like eller vad nu alla dessa plattformar har för funktion.

Varför skulle en person inte kunna skilja mellan arbete och övriga delar av sitt liv? Enbart för att personen i fråga har en stark passion för sitt arbete och en personlighet som bidrar till karriärens utveckling. Är det på något sätt fel? Eller borde vi alla sträva efter att bara vilja sitta hemma utan ambitioner att uppnå en bättre framtid ? inte bara för oss själva utan även för dem vi älskar ? för att forma ett fantastiskt liv?

Och nu händer det som också alltid händer i dessa trådar. TS börjar argumentera för sin egen förträfflighet. "Joo, jag är visst så bra som jag säger". Men toppen, då lär du inte ha några problem att få dejter då.

Jo, det är många som inte vill ha en partner som lägger så mycket tid på sin karriär. Man kan bygga en alldeles utmärkt karriär och inte missa allt annat i livet. Ett fantastiskt liv skapas inte enbart av karriär.

tbal0l

Thu 25 Jan 2024 22:49

#8

Anonym (Chockad) skrev 2024-01-25 22:40:13 följande:

Och nu händer det som också alltid händer i dessa trådar. TS börjar argumentera för sin egen förträfflighet. "Joo, jag är visst så bra som jag säger". Men toppen, då lär du inte ha några problem att få dejter då.

Jo, det är många som inte vill ha en partner som lägger så mycket tid på sin karriär. Man kan bygga en alldeles utmärkt karriär och inte missa allt annat i livet. Ett fantastiskt liv skapas inte enbart av karriär.

Inte direkt det jag försöker säga, men visst, jag köper ditt argument. Däremot känns det lite konstigt att du kan uttala dig om vilken typ av person jag är när du inte känner mig. Men om detta är "standardproceduren" på den här sidan (jag skapade mitt konto för bara fem minuter sedan), så antar jag att det är mer än okej att göra sådana generaliseringar.

Jag kan förstå resonemanget, men jag kan inte riktigt greppa varför man skulle behöva försumma andra aspekter av livet. I mitt eget liv försäkrar jag mig alltid om att inte missa något viktigt, som tid med vänner och familj. Självklart finns det ett liv bortom karriären, men varför skulle de två inte kunna kombineras? Det verkar vara något som många lyckas med dagligen.

Men nog om det. Skulle det möjligtvis vara en anledning till de problem jag nämnde tidigare? Att man aldrig egentligen får en chans? Jag menar, om man inte ens lyckas få någon att svara på ens meddelanden, skulle det då vara bättre att kanske överväga att göra sig av med det man arbetar med eller till och med ljuga för att öka sina chanser? Det låter dock helt absurt i mina ögon, men vad kan man göra?

Anonym (Chockad)

Thu 25 Jan 2024 22:55

#9

tbal0l skrev 2024-01-25 22:49:48 följande:

Inte direkt det jag försöker säga, men visst, jag köper ditt argument. Däremot känns det lite konstigt att du kan uttala dig om vilken typ av person jag är när du inte känner mig. Men om detta är "standardproceduren" på den här sidan (jag skapade mitt konto för bara fem minuter sedan), så antar jag att det är mer än okej att göra sådana generaliseringar.

Jag kan förstå resonemanget, men jag kan inte riktigt greppa varför man skulle behöva försumma andra aspekter av livet. I mitt eget liv försäkrar jag mig alltid om att inte missa något viktigt, som tid med vänner och familj. Självklart finns det ett liv bortom karriären, men varför skulle de två inte kunna kombineras? Det verkar vara något som många lyckas med dagligen.

Men nog om det. Skulle det möjligtvis vara en anledning till de problem jag nämnde tidigare? Att man aldrig egentligen får en chans? Jag menar, om man inte ens lyckas få någon att svara på ens meddelanden, skulle det då vara bättre att kanske överväga att göra sig av med det man arbetar med eller till och med ljuga för att öka sina chanser? Det låter dock helt absurt i mina ögon, men vad kan man göra?

Nej, det är nog inte bara arbetet. Men om du aldrig får svar rekommenderar jag att du låter en vän titta på din profil och dina meddelanden. Gärna en kvinnlig.

tbal0l

Thu 25 Jan 2024 23:00

#10

Anonym (Chockad) skrev 2024-01-25 22:55:42 följande:

Nej, det är nog inte bara arbetet. Men om du aldrig får svar rekommenderar jag att du låter en vän titta på din profil och dina meddelanden. Gärna en kvinnlig.

Det är definitivt en fantastisk idé, vilket jag själv har testat med både min syster och några av mina väninnor. Tyvärr verkade det inte hjälpa, även när de hade fullständig och öppen tillgång till alla möjliga dejtingsidor. Således är mitt genuina intresse från första början, men om det visar sig att jag är ensam om dessa utmaningar, så är jag mer än villig att acceptera den verkligheten.

Dating 2024(?)

INNEHÅLL