Orimlig barnlängtan , när släpper det?
Två barn är ju inte så illa pinkat, det heller! Det finns många par som har alla förutsättningar att skaffa fler, men som ändå nöjer sig med två. Eller ett. Eller rentav inga. Så jag tycker inte att du behöver jämföra dig med andra och känna dig sämre - hela den biten ska du bara glömma.
...sedan får man helt enkelt väga för- och nackelar mot varandra. Jag ville egentligen också ha tre, och jag var ett par år yngre än du när det i så fall skulle ha blivit aktuellt med en tredje graviditet. Min man och jag ville från början båda ha tre, och planerade allting efter det - bostadens storlek t.ex., namnet om det skulle bli en pojke respektive en flicka var redan valt o.s.v..
Men sedan visade det sig att den äldste blev en vild och jobbig sort, som man inte kunde lämna utan tillsyn en minut. Och när lillan föddes, och det första halvåret innan hon började sova hela nätter, blev en ren tortyr för mig då jag i princip aldrig fick sova. Jag kunde ju inte sova när lillan sov, och låta storebror härja fritt i huset... Min man hade då också precis börjat en ny tjänst, och kunde inte på en gång bara börja vara hemma. Någon avlastning hade vi inte.
Så under det hemska halvåret bestämde jag mig för att det inte skulle gå ännu en period, att det fick räcka med barn bara vi överlevde detta. Och även att vara ute ensam med två barn som kryllade åt var sitt håll med blixtens hastighet, medan man själv var höggravid eller fast med en barnvagn, hade känts direkt livsfarligt. Det var tillräckligt jobbigt när man hade två barn och var ogravid. Detta förstod min man också, och han propsade aldrig på det tredje barnet.
Nu är mina barn stora och jag är sedan länge för gammal för fler graviditeter. Jag tycker fortfarande att det hade varit roligt att ha en lite större familj, särskilt som både min man och jag är rätt enstöriga, och vi inte har mycket släkt. Barnen är de vi har, och så kommer det nog att vara livet ut... Men som sagt: det hade inte GÅTT. Man kan inte sätta sig i en situation med fler barn än man orkar med, det är inte rätt mot någon.