Skaffa sladdis sent?

Hur nyss träffades ni? När tog det slut med era ex? 

Det jag tänker är att det behövs gott om tid för era barn som redan finns för att smälta att 
1. Mamma och pappa har skiljt sig
2. Mamma/pappa har blivit kär i en annan 
3. Lära känna den nya kärleken och tycka att hen är ok 
4. Flytta ihop med en ny vuxen och nya barn som man plötsligt ska leva tillsammans med 
5. Som om inte de nya syskonen var nog dyker det upp en bebis som behöver jättemycket uppmärksamhrt och gör mamma/pappa tröttare än vanligt. Mamma kan bli sjuk/må dåligt och bebisen kan visa sig vara sjuk eller ha särskilda behov. Orkar ni det? 

Det behövs ju gott om tid för vart och ett av de här stegen. Flera år sammanslaget. Hur gammal är du när den tiden passerat? På vilket steg är ni just nu? 

Är nu 46 år. Har barn som är 16, 10 och minstingen är 15 månader.  Aldrig fått kommentarer om ålder. Så länge ni/du känner att du orkar så kör. 
Ångrar mig absolut inte. 

Vadå inte syskon på samma sätt?  Bara för att barn är tätt i ålder behöver det inte betyda att de har bra sammanhållning. 
Min bror o jag var 3 år mellan och vi tålde inte varandra varken som barn el vuxna. Mina barn som är 7 år mellan trivs bra o har kul tillsammans. 
Det hänger inte på åldersskillnad utan på personlighet.

Jag menar att man inte är i samma ålder för att göra samma saker. En 1- åring och en 3 -åring kan tycka att samma saker är kul, men en 10 åring kommer inte att vilja leka med samma som 1-åringen. Och när den äldre flyttar hemifrån så går yngre kanske i lågstadiet och har ett helt annat sorts liv. Då blir man inte syskon på samma sätt som om man följs närmare i ålder och utveckling.

Beror på om även han har barn innan eller inte.

Jag tolkade det som att han har det eftersom TS skrev att han ville ha ett gemensamt barn. Men det var kanske feltänkt av mig! 

Fast min 10 åring o 17 åringen gör saker tillsammans som de båda tycker är kul. 

Jag har aldrig hört om någon som ångrat ett barn. Är du öppen för det och din nya man vill, så varför inte? Om din nya inte har barn sedan tidigare är det säkert något han vill väldigt mycket. Jag är snart 60 och har fortfarande ett par hemmaboende barn, bara kul och inte alls jobbigt. Kör på!

Nej, vem vågar säga det högt och dessutom öppet....

Det är ju ingen rättighet att skaffa barn. Ditt resonemang bör rimligen utgå från hur barnet kommer att ha det, inte vad omgivningen tycker om dig.