Känner att jag fastnade i fällan att göra allt hemma, vara projektledare och mitt jobb går sist. usch vill inte vara såhär missbelåten med mitt liv men nu känns det som alla val jag gjort varit fel. när jag försöker ta upp detta så är svaret vad ska jag göra! Som att jag ska säga exakt vad som ska göras. jag fixar alla presenter julklappar osv vilket resulterar i att jag inte får några. inte för att jag vill ha massa saker men bara tanken?. har jag blivit den mamma som jag inte ville bli? jag vill ha en jämlike, en engagerad man som inte bara är engagerad i sitt jobb eller sina hobbies?. barnen familjen huset planering ekonomin osv? jag orkar inte. Jag känner mig bitter. men självklart gör han saker men städar inte efter sig.. borrar han i väggen får jag städa upp? osv ska barnen iväg på nån träning är det jag son får boka in och se till att någon av oss passar tiden packar osv.. är så trött på att behöva projektleda allt.. allt från en enkel idrottspåse till att barnen behöver till ishallen och träna eller boka in barnen på aktiviterer så som fotboll simskola osv? när barnen är sjuka kollas inte temp eller om de får och dricka om de går på toa osv? känner mig misslyckad
