Hej 13-årig bonus Jag och pappan är inte sammanboende men umgås de flesta kvällar i veckan, semestrar osv. Jag har 3 egna barn, 2 är över 18, så tonåringar är inget nytt för mig. Bonusen, som jag känt i några år, har alltid haft hög integritet och är introvert. Mycket lik sin far i det. Han är lite knepig i vissa saker. Kräver tex lång förberedelsetid om han ska följa med på något han inte kommit på själv. Tex middag hos farmor. Med lång menar jag dagar. Knepig runt mat. Äter inte bland folk, tex på McDonalds utan vill då sitta i bilen och äta. Även fast vi andra sitter inne. Fastnar i olika saker. Ett tag var det ett brädspel.All in där. Sen blev det cykling. All in. Då finns det knappt annat. Har kompisar. Jag har tänkt att han är "bortskämd". Att han fått sin vilja igenom jämnt och att det skapat beteendet, ffa då när det gäller olika mat och behovet av förberedelsetid etc. Hans introverta sätt är som sagt en kopia av pappan så det har jag aldrig funderat över. Jag får bra kontakt med honom nuförtiden och ffa när vi är ensamma. Enligt pappan är det ingen skillnad i beteende om jag är där eller inte. Tyvärr är han nu på god väg att bli hemmasittare. Vi är helt förtvivlade och har försökt på alla möjliga vis att få honom till skolan. Men av något skäl går det bara inte för honom. Jag börjar fundera om det finns någon problematik hos honom. Pappan tror tyvärr inte riktigt på "diagnoser" Hur låter det för er på det jag beskriver?
