Forum Känsliga rummet Relationsproblem
Inlägg från: Anonym (...) |Visa alla inlägg
  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    Wed 6 Mar 09:33
    827 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Han vågar inte

    Anonym (Usch) skrev 2024-03-03 21:14:42 följande:

    Du kan ju inte mena allvar TS. 

    För det första - mannen har fru och familj! Sluta vara ett jävla kräk och fortsätt vara med honom. Karma kommer bita dig hårt en vacker dag. 

    JA ansvaret är hans men att du bara fortsätter när du vet om det gör mig spyfärdig. Vilken medmänniska. 

    För det andra - SÖK hjälp. Du har ju noll självrespekt. Hur fasiken kan du vilja vara någons leksak? Det finns SÅ många män där ute ändå ska ni dumma fanskap envisas med upptagna. 


    Fast vi lever trots allt inte på 1800-talet. En skilsmässa är alltid beklaglig och särskilt om det finns gemensamma barn, men den behöver inte innebära en katastrof heller. Det finns så många barn med skilda/separerade föräldrar idag, och även barn med ensamstående mammor, bonusmammor och -pappor, samkönade föräldrar, mammor som lever i kollektiv med andra ensamma mammor...

    Det är inte som när lärarna i skolan, granntanterna, barnavårdsnämnden och kyrkoherden utgick ifrån att allt skulle gå åt helvete för barnen när föräldrarna skilde sig.

    Det kan bli bättre för alla. Själv skulle jag inte vilja hålla kvar min man, om jag visste att han hade hjärtat någon annanstans. Mycket bättre att dela upp hushållen i så fall, och samarbeta om barnen på ett vuxet och moget sätt.

    Man bestämmer ju inte vem man blir kär i. Det skulle inte spela någon roll om alla Mr Universum-kandidaterna stod på kö och gjorde en sin kur, om det inte var någon av dem man var kär i, utan... HONOM. Som är enastående och unik, utvald... eller: man KÄNNER så just då.
  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    Thu 7 Mar 10:15
    #51
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (hm) skrev 2024-03-07 09:58:03 följande:

    Jag har inte läst alla svar, men skummat igenom en del. Jag är egentligen den som skriker högst av alla när det kommer till otrohet, på grund av mina egna erfarenheter av det. Den här gånger gör jag det inte, men mest för att du faktiskt redan vet. Det jag däremot vill säga är att han vågar. Han vågar visst lämna fru och barn och vara med dig. Han vågar för allt i världen. men han vill inte. Han vill inte lämna fru och barn. Han vill inte ha en relation med dig. En person som vill, den vågar. Jag tror att det är bättre för dig och för alla inblandade att du försöker gå vidare från det här. De flesta har varit hjärtekrossade någon gång i livet och majoriteten överlever. Han kommer inte lämna henne - för han vill inte. 


    Man kan "vilja" olika saker på olika plan. I min erfarenhet är gifta medelålders män ofta bekväma - och ju längre de har varit gifta och ju äldre de är, desto mer bekväma har de blivit. De är så inrotade i det liv de har, med fru, barn, släkt som blivit bådas släkt med tiden, gemensamma vänner, hus, trädgård, kanske gemensamt engagemang i en religiös församling eller i grannsamverkan eller barnens idrottsförening - att det krävs VÄLDIGT MYCKET för att de ska bryta upp ifrån allt det.

    ...och till det kommer naturligtvis även skuldkänslor gentemot barnen, samt även mot frun om det är så att hon inte kommer att klara sig själv. I andra länder köper sig männen fria från den senare oron genom underhållet till exfrun, men i svensk lag förekommer det inte längre. 

    ...men för den skull behöver det inte vara så att mannen inte älskar TS. Han mår säkert hemskt dåligt av situationen, han också.
  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    Sun 10 Mar 04:32
    #103
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Adam) skrev 2024-03-09 22:26:21 följande:
    Du agerar helt fel. Du förstår inte hur män funkar. Han kommer inte välja dig eftersom du inte är en utmaning. Du är ingen spänning längre. Varför ska han välja en gråtande kvinna som ber på sina knän?

    Nej, om han ska komma TILL DIG så ska du göra det motsatta. Ställ in mötet med honom med kort varsel. Meddela honom kort att det inte funkar att ses då det krockar med en viktig dejt. Håll dig kylig och distanserad. Han är MAN, dvs han vill jaga! och du måste vara det svåruppnårliga bytet. Enda chansen att få honom är om du backar och skärmar av, lägger din tid på annat och andra.

    Hur kan ni kvinnor inte fatta detta? Vi män tappat suget när kvinnan är för lätt och needy. 
    Fast nu HAR dom ju redan något slags förhållande. Hur länge ska man egentligen spela svårfångad?

    Och hur ska man kunna spela svårfångad, om man är den som MÅSTE jaga för att inget alls händer annars, och man är så kär i honom att man bara måste ha någon form av kontakt med honom?

    Dessutom kan du inte tala för alla män. Det är inte alls alla män som spelar sådana spel, eller har någon önskan om att kvinnan ska göra det. 
  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    Mon 18 Mar 15:03
    #182
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Mannen) skrev 2024-03-18 14:54:28 följande:
    Det beror på hur mycket man reflekterar över sina känslor. Det är väldigt sällan kärlek uppstår från ingenstans. För unga och oerfarna personer kan blixtförälskelse uppstå.

    Men för vuxna är det en process där man tillbringar tid med någon. Känslor kommer under denna tid och en mogen person reflekterar över dessa medan en omogen person dras med. Innan man blir kär känner man oftast en stark känsla att träffa eller kommunicera med personen. Men redan där man man reflektera över det och bryta. Det är sällan man bara råkar bli kär. Då har man inte reflekterat över sina känslor och tagit avstånd fast man kunnat. 
    Håller med... men samtidigt VILL man ju så gärna utforska denna nya, spännande person! För det KAN vara ens livs kärlek!
  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    Mon 18 Mar 20:06
    #199
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (facepalm) skrev 2024-03-18 18:57:23 följande:
    Och det bästa du kunde åstadkomma var att hamna under en gift snubbe? Då kan du inte ha speciellt höga krav.

    HUR man träffar någon är fel fråga, den rätta fråga är hur träffar man någon som inte är en skithög? Och svaret på den är väldigt enkelt, man skippar alla som beter sig som en skithög och undviker att själv bete sig som en.
    Läste du sista meningen i det du svarade på?

    "Känns som att de flesta är upptagna och är de inte det så är det något fel med dem." 

    Så är det tyvärr, efter en viss ålder. Så ska man ha en attraktiv och normalvettig man i den åldern, så måste man nästan ta honom ifrån någon annan... Annars finns bara töntarna och/eller de mycket oattraktiva kvar. D.v.s.: det är inte så lätt!
  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    Wed 20 Mar 15:09
    #224
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Herakles) skrev 2024-03-20 11:23:06 följande:
    Och jag fattar också att det känns jättejobbigt! 100%. Har också fått mitt hjärta krossat i det förflutna. Vad jag bara vill få fram är att det också går att komma över men att det kräver lite aktivt jobb. Menar inte att vara överhurtig, bara att det är upp till oss själva att styra över våra liv och inte hänga upp vår lycka på andra. Är övertygad om att du en dag kommer se tillbaka på det här och undra varför i hela fridens du gav så mycket tid och energi åt det.
    Fast "hänga upp sin lycka på någon annan"? Är man kär så är man ju det, och då känner man en våldsam längtan att få vara med den man är kär i. Och en lika våldsam sorg, när man vet att detta är slut - för alltid... Det är HEMSKT. Men samtidigt naturligt, för att det är vårt medfödda parbildningsprogram som har varit aktiverat. Något som har varit nödvändigt för artens överlevnad. 

    Man kan inte bara säga till någon som går igenom den smärtan just nu, att hon "hänger upp sin lycka på någon annan" - för det gör vi alla, när vi är mitt uppe i den här hormonförvirringen. Annars skulle varken du, jag eller TS finnas här idag!
Svara i tråden
Svar på tråden Han vågar inte

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies