Han vågar inte

Jag måste ju avsluta det så klart. Men jag har ju fortfarande känslor, så mycket kan jag erkänna. Men jag är inte ledsen eller sårad på samma sätt. Lite har det börjat läka. 

Gissa vem som har hört av sig

Därför att han är den första människa som fått mig att uppleva något som jag inte ens visste att jag saknade. Närhet och ömhet och att få känna sig uppskattad och att jag vågade lita på det och även visa mina känslor tillbaka. Jag biter mig fast med näbbar och klor för att få känna det igen men det är ju så klart förbi sedan länge och han kommer inte kunna ge mig det igen. 
Det är den enkla sanningen. 

Ja, det är det. Jag vet inte varför jag gör så här mot mig själv. Men jag kan inte sluta och jag är så olycklig. Inte bara på grund av honom, men jag var verkligen lycklig när jag träffade honom. För första gången på riktigt. 

Det betyder absolut ingenting känslomässigt, bara passionerat sex. Men det är absolut noll känslor mellan oss. Och det var inte meningen att tänja några gränser eftersom jag trodde all kontakt var över. Och sen var det dumt att fortsätta ha kontakt med båda, så klart. 

Men hur kan jag rättfärdiga att såra någon annan för att jag själv blivit sårad? Jag lovar att det inte var vad jag ville, och jag vet att ni säger att han inte är det men jag tror det.
Jag ville vara en bättre människa helt enkelt. Och att vi kunde ha fina minnen av varandra. 

Nej, eller jo. Och då greppar jag efter alla små halmstrån jag kan finna som kan få mig att känna något positivt om än så bara för ett litet tag. 

Varför skriver du på engelska helt plötsligt? Och varför dillar.du om vänskap från hans sida? Är det så man behandlar.sina vänner? Det här är bara drama utan substans. Ledsen, men det finns inget romantiskt i den här.situationen.

Det var verkligen inte meningen att ta på mig ifferkoftan, det känns inte alls så. Jag är inte ledsen på samma sätt. Jag såg det där citatet och tyckte att det passade in på hur jag kände och mådde när vi började ses. När han uppmuntrade mig att öppna mig och låta mig svepas med. Och så blev jag lite ledsen för jag vet inte hur jag ska kunna det igen, det var det enda.

Jag kan inte min Hemingway, citatet kom upp av en slump i mitt flöde och jag kände igen mig i texten. Lägg inte för mycket vikt vid den. 

Jo, jag vet att jag kommer våga igen men när man har blivit sårad tillräckligt många gånger, av de som ska stå en nära. Det blir svårare och svårare. Jag vill inte stänga in mig, men jag var trött, ledsen och emotionell igår. Det kommer nya dagar. Men jag tyckte verkligen om honom, och jag tyckte om hur han fick mig att må när vi började ses. 
Och jag vet att ni säger att han alltid kontaktar mig igen  men det känns annorlunda den här gången. Jag tror att det var sista gången nu och det gör mig ledsen att det skulle sluta så här.
Jag hoppas att det var sista gången, för annars tar jag mig aldrig vidare.