Fick en chock av sidan "Låneakuten" på Facebook. Varför lever folk över sina tillgångar?

Men kan inte någon någon gång beskriva en sådan situation då ("hamna mellan stolarna hos olika myndigheter"). Rent konkret. Det görs aldrig, utan folk drar alltid bara detta mantra "hamnade mellan stolarna".

Det har ju hänt att journalister (på andra tidningar) har undersökt olika snyfthistorier i tidningen. Kommer ihåg en 24-årig tjej som inte fick socialbidrag. Det visade sig att hon bodde i en bostadsrätt med mycket lite lån. Hon ägde egentligen flera miljoner kronor. Soc krävde då att hon skulle sälja lägenheten och leva upp pengarna innan hon fick bidrag från dom. Det är enligt deras regler. Det är inte att "hamna mellan stolarna". 

Och en liknande grej, där det var en medelålders man som klagade över sin tandvärk, han hade inte råd att gå till tandläkaren och soc vägrade betala. Någon tog tag i detta, och det visade sig att han ägde en sommarstuga, som han behövde sälja först och leva upp vinsten för att få socialbidrag. Det är som sagt enligt deras regler. När mannen tillfrågades igen sa han "sommarstugan är ju det sista man säljer, jag BEHÖVER komma ut på landet". DET är inte heller att "hamna mellan stolarna". 

Då hade jag legat på mer, ringt och begärt att få tala med chefen, med chefens chef, gått till soc under tiden och förklarat att jag inte hade mat för dagen p.g.a. slöeriet på A-kassan, gått till konsumentrådgivaren på kommunen och sagt samma sak, skrivit insändare i tidningarna. Jag hade inte väntat i ett halvår medan de letade efter sin blankett. 

"Råkade häromdagen snubbla in", och sedan någon dag senare råkade ts ljuga ihop en tråd för att skapa drama på nätet.
Ts måste "råkat snubbla in" antingen när hon sov och svarade på frågorna för att ens låsa upp grinden till gruppen, eller på fyllan för att sedan glömma bort det.

Gement och elakt är vad det är.

Fast man får tåla att saker ifrågasätts utan att kalla det "spy galla".  Det "spys ju ofta galla" på välbärgade personer från "fattiga" (i Sverige finns dock inte något som kan kallas verklig fattigdom, då vi har ett socialt skyddsnät för de som hamnar utanför arbetsmarknaden av olika anledningar, samt en bra sjukförsäkring). Visste du till exempel att en del sjukskrivna får mer ut i månaden än en del låginkomsttagare?

Jag tror också att många är överens med mig om att som vuxen, och särskilt om man har barn att sörja för, så ska man kunna ta ansvar för sin ekonomi och ta ansvaret att vidareutbilda sig om man känner att ens ekonomiska situation är ohållbar. Att vara vuxen är inte som att vara tonåring, då man kunde gå till morsan eller farmor och be att få några hundra.