När "vuxenlivet" bara blir tråkigt?

Hur flexibel är din sambo? Det är ju nu närmsta tiden ni skulle ha möjlighet att spendera något halvår utomlands. 

I övrigt blir ju den här delen av livet ett helt annat tempo. Men jag kan förstå att bristen på mål gör en vilsen. Låt det landa, så kanske du hittar nya önskningar och målsättningar? Har du någon hobby? Bjuder jobbet fortfarande på mental aktivering? Hade du någon alternativ yrkesplan som fick stå tillbaka pga lönenivån?

Hur kommer det sig att du efter ha levt i olika storstäder ute i världen kommer hem och satsar på familjelivet nästan direkt?

Vissa har svårt att komma till ro, letar alltid efter nya utmaningar och ser tillbaka på det som varit i ett rosa skimmer. Men du slutade ju att flacka runt världen av en anledning. 

Kan relatera till dina känslor. Genomgick något liknande för några år sedan, utbildningen var fixad, partern var på plats och livet rullade vidare med en känsla av ?Är detta verkligen allt??. Jag tror absolut att det var någon typ av kris och jag började fundera massor kring vem jag var och vad jag tyckte var viktigt i livet. Försökte vara så medveten jag bara kunde om samhällets normer och mål som vi förväntas vilja uppnå. 

Landade i att jag behöver äventyr och förändring i mitt liv för att må bra och känna mig levande. Ekorrhjulet är inget för mig (eller min partner vilket jag är tacksam för) Jag och min sambo flyttade därför till en ny stad och jag började omskola mig. Började testa mig runt med jobb, precis som du beskriver att du gjorde i 20-års åldern. Inget fel med att göra det när man är 30 + heller.

Vi valde medvetet att bosätta oss i en relativt billig bostadsrätt och kommer förhoppningsvis därför inte behöva känna oss fast på jobb eller liknande för att ha råd att bo kvar. 

Förstår alltså din känsla kring att ha tappat lusten att jaga ett finare hus, snabbare bil eller gräva fram en pool. Sorry men det där känns som ganska tomma mål som i princip bara ger glädje i jakten men känns tomt så snart det är på plats.

En 3-veckors semester kommer precis som du säger inte heller att släcka den törsten så om jag vore du skulle jag bejaka den där äventyrliga sidan du har, det finns som sagt inga rätt eller fel att leva sitt liv på. Finns massor av familjer som ger sig ut och seglar jorden runt, flyttar till ett nytt land och startar ett nytt liv, back-packar ett halvår eller vadsom. 

Vad säger din partner om dina drömmar? 

Min sambo gillar stabilitet men samtidigt att bli utmanad. T.ex. är en dröm att bo i samma hus under hela barnens uppväxt och gärna efter men har inget emot att t.ex. ta på sig en massa projekt och ta sig lite vatten över huvudet på jobb eller projekt här hemma.

Ja att låta det landa är det jag har försökt göra de senaste 5 åren och även om att skaffa familj har varit extremt intensivt och påfrestande så har det ändå stimulerat det där behovet av att "nu behöver du utforska något nytt inom dig för att ta dig igenom detta". Känns som att jag har allt under kontroll och det är skönt och vill inte behöva släcka en massa bränder hela tiden, men blir lätt tråkigt när allt är så enformigt och förutsägbart. Det är just det med de "ramarna" jag lever med nu där jag prioriterar att det ska gå bra på jobb och vara effektiv där och sedan spendera så mycket tid med familj som möjligt (när jag inte tränar, kör motorcykel eller fiskar ungefär) så blir det dels konkurrens om min tid (vilket jag är fine med och accepterar och försöker bara prioritera rätt) men de områden jag kan utvecklas på känns meh.

Visst kan jag bli bättre förälder, bättre företagare, komma i bättre form, bli duktigare på att köra mc och fiska, men det sporrar inte mig till action för det spelar inte så pass stor roll när jag redan är på en väldigt bra nivå på alla områden.

Visst hade jag alternativa karriärvägar och det har jag fortfarande. Men när man byggt något från noll så är det svårt att bara släppa det och tror ärligt talat inte att det är det som är problemet. Företagandet kan vara väldigt utmanande ibland, men pengarna och tillfredställelsen i att "jag löste det" går inte att matcha på ett jobb.

Så slutar ofta i mitt resonemang med att allt jag gör nu är "rätt" och skapar bara ett bättre och bättre liv för mig och min familj. Men det är bara ett så förbannat enformigt liv så oftast går jag mest på autopilot...

Nja inte riktigt, var några år däremellan men ja det kan man väl säga. Träffade min sambo och klickade på ett sätt jag aldrig ens varit i närheten av innan. Det ena ledde till det andra och sen blev hon gravid efter något år och därefter körde vi på en till för att det dels kändes rätt men också för att vi båda vill ha två barn och helst så nära inpå i ålder som möjligt.

Kom hem för att jag funderade på att plugga och gjorde sedan det innan jag startade mitt företag. Hade jag inte haft familj hade jag nog inte varit kvar nu dock

Håller med om att det är "tomma drömmar" och det är nog det som är en del av problemet. Men vet inte riktigt vad alternativet är för har inte direkt filantropiska drömmar och som jag skrev i trådstarten så blir det lättast att drömma vidare om saker för mina barn och leva genom dem på ett sätt, för där är allt nytt och utvecklingen enorm utan att sätta för mycket press på dem såklart. Men det skapar ingen eld eller ens knappt glöd inom mig, det är bara en fridfull och nice tillvaro och vet att många strävar efter det men för egen del känner jag mig som sagt nertonad och nästan rastlös.

Nämnde det på ett ungefär i ett tidigare svar, men min sambo hade nog gärna gjort en massa såna äventyr innan vi fick barn men inte nu då hon värderar stabiliteten och gemenskapen med familj/förskola/vänner osv för mycket för att släppa det för det okända, för äventyret.

Väldigt kul att du hittade en lösning som funkar för dig/er!

Oavsett vad du gör så kommer den där känslan att komma tillbaka vid fler tillfällen i livet. Ibland har jag ändrat på saker, ibland har jag inte gjort det, och då har den gått över av sig själv efter en tid. Fast man bara snurrade på i ekorrhjulet.

Så försök hitta någonting i vardagen som utmanar lite, men håll kvar stabiliteten tills barnen är lite större, är nog mitt råd. Finns det inget mer du vill lära dig?

Bygga ett skyddsrum?
Träna papegojor?
Lära dig italienska?
3D-printa saker till hemmet?

Livet är smäckfullt av möjliga hobbyer.