Män och deras viktiga jobb
Jag har en högre position och högre lön än min man. Inte jättemycket, men ändå. Vi jobbar båda på kontor. Jag har en chefstjänst.
Vi hamnar ofta i diskussioner runt att han inte kan rucka på möten för familjefrågor medan jag kan. T.ex. skjuta på ett möte pga tandläkarbesök med ett barn. Nu senast handlade det om att ringa vårdcentralen angående hans sjuka pappa, något som min man säger att han först kan göra på måndag för han inte kan ta telefonsamtal under möten. Jag förstår inte detta. Om det är nödvändigt (vilket detta samtal är) har jag inga problem att säga att jag behöver ta ett samtal kl 13 och då avviker jag i tio minuter. Alla jag jobbar med accepterar sånt (i rimlig omfattning så klart). Men så tycker inte min man att han kan göra.
Är detta bara i hans huvud? Eller är det förväntningarna på män och kvinnor som spökar? För han är inte mer oundbärlig på sitt jobb än vad jag är på mitt.