Olika syn på säkerhetstänk?

Finns ingen anledning att en bebis ska umgås med ett syskon. Det gör ju inte första barnet, de har inte det behovet. Så skydda lillebror så gott du kan. Och arbeta på att få storebror att lugna ner sig. Han behöver kanske mer tid uppmärksamhet. 

Finns ingen anledning att en bebis ska umgås med ett syskon. Det gör ju inte första barnet, de har inte det behovet. Så skydda lillebror så gott du kan. Och arbeta på att få storebror att lugna ner sig. Han behöver kanske mer tid uppmärksamhet. 

Om du är den jag tror att du är, som skrivit flera trådar som tydligt visar att du inte mår så bra, men vägrar att söka hjälp för detta, är jag rätt säker på att du är den som är överbeskyddande.

Jag skulle vilja lägga mig på en nivå mellan dig och din man. Barn ska så klart inte utsätta sig för livsfarliga saker och skyddas från faror, men det kan inte heller gå till överdrift. Varför kan du inte ha barnet på golvet medan du styr springandet med tvååringen där bebisen inte ligger till exempel?

Jag håller med din man när det gäller att barnen ska bygga upp en relation och att 2åringen måste kunna lära sig hur man hantera en bebis.
Och jag håller med dig om att de ska övervakas.

Sedan skulle jag - oavsett om det finns en bebis i närheten eller inte - inte acceptera att min 2åring kastar runt saker hemma, förutom vissa leksaker som mjuka bollar eller silkdukar.

Om du är den jag tror att du är, som skrivit flera trådar som tydligt visar att du inte mår så bra, men vägrar att söka hjälp för detta, är jag rätt säker på att du är den som är överbeskyddande.

Jag skulle vilja lägga mig på en nivå mellan dig och din man. Barn ska så klart inte utsätta sig för livsfarliga saker och skyddas från faror, men det kan inte heller gå till överdrift. Varför kan du inte ha barnet på golvet medan du styr springandet med tvååringen där bebisen inte ligger till exempel?

Vad är det du gör som han anser hindrar deras syskonrelation? Får den stora inte vara nära den lilla alls eller vad är det som gör att din man anser att du är överbeskyddande?

Jag har 22 månader mellan mina barn och jag satt alltid nära till hands när stor och liten lekte på golvet. Alltid. Men det hindrade inte deras interaktion. Det vara bara det att jag alltid var med och lekte och fanns där som stöd och hjälp om det blev tokigt. 

Det som får mig att undra hur du är överbeskyddande enligt min man är för att det i min värld är rätt självklart att man inte lämnar sin nyss fyllda 2åring med ett spädbarn? Och med lämna menar jag att de två är ensamma på golvet medan man själv lagar mat några meter bredvid eller vad man nu gör. Speciellt inte om det är ett barn som slåss och kastar saker.

Ditt barn har behovet att kasta saker, det är en helt naturlig del av utvecklingen. Han kommer att kasta saker till detta behovet är tillfredställt (för denna gången). Dvs. om du plockar bort saker som är ofarliga att kasta kommer han att kasta andra saker, för han har ju ingen alternativ.

Jag skulle plocka bort de saker han kastar och som han inte får kasta. EFTER att jag har sagt till, EFTER att jag har förklarat, EFTER att jag ha gett honom flera alternativ, EFTER att jag tillsammans med honom testat alternativen.
Alltså inte generellt alla saker som han inte får kasta, utan just de saker han kastade. Det är så konsekvens funkar - om man inte kan hantera sina saker på ett acceptabelt sätt, får man inte ha dem under en viss tid.