Hjälp mig tänka. Vi har två små barn, en på halvåret och en på drygt 2 år. Det stora är rätt vilt, saker kan kastas runt och hen busar gärna med lilla, som kan få en kram följt sv en smäll. Jag försöker lösa dt genom att just nu intr låta dem vara så mkt invid varann där det kan händs utan punktbevakar. Min man tycker jag är överbeskyddande och neurotisk.Att de måste få umgås och att en smäll är oundvikligt ibland men att det är värre att de inte får lära sig hantera varann. Jag menar att det inte helt går att resonera så eftersom lilla är helt skyddslös och en tvååring saknar konsekvenstänk. Min skräck är ju att stora slänger nåt hårt i frustration som träffar lilla illa. Hur skulle ni tänkt? Är jag helt överbeskyddande eller hur tänkte ni som varit i min sits? Jag är hemma med båda så jag är den som måste hantera detta hela dagarna, mannen har aldrig varit hemma ensam med dem.
