Speltid för 9 åring

Den enda skärmen man kollade på när jag växte upp var tv:n. År 2024 så lever vi våra liv genom skärmar.

Vår 9-åring har skärmtid en halvtimme per vardag och 2 timmar på lediga dagar. Ser vi en film eller dokumentär tillsammans som familj så räknas inte den in och inte heller FaceTime med släktingar och vänner samt läxor på datorn. Han får extra tid när vi är tex hos läkaren eller han är med på tråkiga vuxenärenden och jobb, men det sker ju knappast varje vecka. Det är ok att spara sin skärmtid till en annan dag.

Skärmtid är helt beroende av att man uppför sig juste och har gjort läxor, träning och sina hushållsuppgifter (väldigt lätta, typ hjälpa till att städa sitt rum, plocka undan pyssel/sina leksaker från gemensamma utrymmen och hänga upp sin jacka). 

Vi ställde in föräldrakontrollerna för att reglera tiden, men de klurade han ut hur han skulle komma runt på någon dag, så numer är det också en regel att han måste ställa in en äggklocka och stänga av själv för att få tillgång till skärmarna. Det funkar riktigt bra sedan ett par månader, men var lite tjafsigt i början.

Vad som är för mycket för den ena, är inte nödvändigtvis det för den andra. Mycket beroende på massor andra faktorer. 
Skulle säga att bland det, i någon mån, farligaste som finns då det gäler barn, är att låta generella mallar råda.

"Skärmtid" är ett svårt begrepp, eftersom det kan innehålla så mycket. Det här blir dessutom gradvis allt svårare när det sociala umgänget i allt större omfattning tar digitala former.

Vår dotter hade kompisar utspridda över hela staden, i andra städer och även länder. Det enda sättet de kunde umgås till vardags var just via skärm. Hon fick i princip obegränsad skärmtid under förutsättning att det inte inverkade negativt på skola, umgänge med oss föräldrar, fritidsaktiviteter och sovmönster. Hon var aldrig särskilt spelintresserad, men det hände ofta att de hängde virtuellt och även pluggade tillsammans med varandra via datorskärmen. Hon hade kompisar i andra länder som hon övade på att prata på engelska och tyska med. Hade vi helt blint begränsat hennes skärmtid, så hade det inverkat starkt negativt på hennes sociala umgänge och förmåga att bygga virtuella mänskliga nätverk.

Idag är hon 15 år och är en välfungerande ung tonåring med både riktiga vänner i närheten, över hela landet och även utomlands. Hon har hög social kompetens och hyfsat bra studieresultat med ambitioner. Jag förstår att alla har andra förutsättningar, men vad jag menar är att det gäller att ha en mångfacetterad inställning till just "skärmtid".

Vår son har ingen direkt begränsning men han har strikta saker han måste göra klart först. Exempelvis läxorna, öva på att skriva osv. eller någon annan syssla vi vill ha hjälp med. Till vardags brukar det bara hinnas med ett kortare intervall på max 1h medan jag eller frun fixar maten.

Till helgen är vi mer flexibla. Vi är oftast ute på utflykter och hittar på något men om vi bara är hemma så får han fri spel/skärmtid. Min son har inga kompisar på fritiden och där bor inga etablerade kompisar i hans närhet han lätt kan ta sig till. Men online pratar han och socialiserar med många. Är själv gammal gamer och många av mina relationer även idag kommer ifrån den världen och den har gett mig enormt många bra egenskaper som problemlösning, forma taktiker men även hantera ekonomiska bitar. Saker jag använder dagligen idag och jag ser samma trend hos min egna son.

Dom tillfällen där vi vuxna har tid att spendera med honom har vi inga som helst problem att ta fram ett brädspel, rita, pyssla eller annat. Men även vi kan sätta oss hela familjen och spela något tv-spel. Just nu ser jag inga tendenser till beroende för att han stänger av mer eller mindre omgående när middagen är klar eller det är dags att börja förbereda för sängen.

Som sagt gaming och online världen har blivit lite min sons räddning till ett socialt liv där han kämpar både i skolan med att få kompisar men även på fritiden. Även om vi ligger på skolan mycket om att få detta löst så är det riktigt svårt. Man kan inte tvinga andra att vara med honom och är han samtidigt blyg och tar inte initiativ (fast vi försöker uppmuntra och stötta) så blir situationen svår. Där finns barn jag kan para ihop honom med men det kräver vuxnas inblandning och den gör att tröskeln att få till något blir mer komplicerad och det är inte alltid alla barn har tid att göra något på helgerna. Har även föreslagit andra fritidsaktiviteter för att bredda sociala kretsen vilket han verkligen inte vill.

Det är möjligt att jag gör min son en otjänst men jag har själv vuxit upp med datorer. Lärde mig allt inom Windows 95 redan som 8åring och byggde min första dator när jag 14 som jag jobbat ihop till. Nu sitter jag som en av de främsta i landet inom min gren i IT-branschen och lyfter en lön på 70k i månaden. Så för mig var den tiden väl investerad på alla sätt och vis.

Snälla nån ta det lite lugnt

Ungarna tycker det är kul att spela och har det som hobby

Varför ska du in och styra och ställa över hur han leker?

Är det ok om din man började diktera hur mycket tid du ska lägga på dina hobbies?

Låter inte speciellt hälsosamt. Tycker att ett barn ska få spela, man minns ju själv hur kul det va när man va liten, men inom rimliga gränser!
Först läxor, aktiviteter och tid utomhus. Sen spel i den mån det finns tid över.