Älskar han mig verkligen?
Bakgrund:
Jag 35, han 41. Har varit särbo i 6 år för att särboskapet helt enkelt passar oss bättre men varannan vecka barn and so on. Vi delar ett företag tillsammans.
Lång historia kort:
Han har varit bortrest en vecka. Dagen efter hemkomst kom han hem till mig sent på kvällen. Vi hade sex. Han stannade 30 minuter. Åkte hem. Helt okej för mig jag gillar att sova själv speciellt när jag jobbar.
Imorgon är det min tur att vara ledig i 7 dagar. Skickar sms och frågar om han ska komma till mig och hämta nycklarna (nycklarna till arbetet) efter arbetet. Meddelar att han skickar sin son för att hämta dem och säger därefter "jag kommer till dig imorgon".
Jag blir arg, ledsen och besviken för att:
1. Han varit bortrest i en vecka. Träffat mig 30 minuter efter det och kan sen inte bemöda sig att hämta nycklarna själv utan skickar sitt barn.
2. Bestämmer att imorgon ska vi ses. Med noll hänsyn till vad jag kanske vill? Kanske har jag planerat något annat?
När jag blir arg hittar han på ursäkter om att "jag tänkte att du ville vila inför imorgon". Ska jag VILA inför att jag ska vara ledig i 7 dagar? Med andra ord en urusel lögn som jag inte ens begriper att han själv trodde på.
Sedan kör han martyrstilen och aningen gaslighting med "ajja vill du vara sur från ingenstans så var det då".
Såhär är det OFTA. Vi ses alltid på hans villkor. Oftast enbart under (när vi arbetar tillsammans) eller efter arbetet. Aldrig när han är ledig. Och då menar jag ALDRIG under de 6 år vi varit ett par.
Dessutom är det alltid på hans villkor. Vi umgås när han vill och aldrig liksom frågar han mig. Han vet förvisso att jag är en hemmaperson men tänker aldrig på att just idag kanske hon inte orkar/vill.
Jag vet inte. Jag blev sjukt ledsen och besviken och fick ont i magen. Känner mig som en "workwife" som passar när det passar honom.
Behöver lite utomstående perspektiv på det hela. Ställ frågor om jag varit för fåordig.