Men hur roligt är det att vara så sabla förnuftig jämt?
Livet är kort och jag kommer att sitta på hemmet och le åt alla äventyr jag hade medan ni andra var präktiga.
Du skriver att ni träffas och pratar lite då och då? Vad är det i för sammanhang? Kan du inte undvika det?
För det brukar vara enklast att helt få bort personen från ens liv.
Fast det stämmer i många fall inte. Och det är vad jag syftar på med den känslomässiga blockeringen. Man har fått en uppfattning av att partnern är dålig och då gör man små beteenden som skadar relationen och mannen påverkas av det vilket gör att han agerar på dåliga sätt. Sen har man en ond cirkel.
Lösningen är att sluta se sin partner som dålig och alltid försöka agera kärleksfullt mot hen. Dvs strunta i vad man känner för stunden utan agera som man bör agera i en kärleksfull relation mot en partner som man älskar (oavsett vad man känner för stunden).
Sen vet jag inte detaljerna om olyckan och hur din man agerade men det kan ju finnas förklaringar till varför han agerade som han gjorde. Jag själv brukar alltid vara den som agerar först i krissituationer, jag har ingripit vid misshandel, brott och olyckor men jag vet också att när jag var i en djup depression så kunde jag inte agera. Jag blev handlingsförlamad. Du kanske kan fundera på varför din man betedde sig som han gjorde. Hur var er relation då?
Har man en partner så måste man stötta och visa empati för den. Dina tankar du fick där i stunden skulle jag tyvärr kalla för en form av känslomässig otrohet. Det är inte alls bra att jämföra sin man med andra. Då har man passerat en gräns. Och en ännu större gräns när jämförelsen innebär att man nedvärderar sin man.
Provade ni att gå till en sexolog eller liknande? Det där med att kärlek och intimitet tar slut går i princip alltid att arbeta på så man kan hitta tillbaka.
Det är egentligen som en form av KBT där man ska göra saker även fast de är jobbiga för stunden. Men när man gör dem så blir de mindre och mindre jobbiga och när man kommit förbi en viss brytpunkt vänder det och känslor och lust börjar komma tillbaka mer och mer. Ibland väldigt kraftfullt som en nyförälskelse.
Sen finns det vissa som får någon känslomässig blockering så de vill inte ens arbeta på det. Då blir det givetvis svårt.
Men kommunicerade du till honom att du inte ville längre?
Sen låter det tyvärr på din beskrivning som du var känslomässigt omogen. Då kan det bli sån där blockering där man inte kan hitta kärleken igen. Har man en viss mognad så kan man använda sig av KBT för att hitta tillbaka. Men då måste man inse att man måste bestämma sig för att göra handlingar som kan vara jobbiga. Exempelvis vara intim fast man inte känner för det eller rent av bli lite äcklad. Sen i små steg så vänjer man sig och både känslor och lust kommer tillbaka.