Varför funkade intr min kropp för förlossning?

Det var bara nyligen jag såg ett inslag om hur bebisar idag generellt föds något större än förr i tiden. Att vi människor blivit längre med generationerna, förändrade kostvanor med mer mat, graviditetsdiabetes var några anledningar de såg som gjorde barnen något större. Kvinnor med större barn och smalare höfter dog antingen själva eller deras barn dog förut under sina förlossningar och runt om i världen utan modern förlossningsvård händer det fortfarande att kvinnor och barn dör under förlossningen.

Idag har vi så bra vård att även stora barn och kvinnor med värksvaghet, smala höfter osv kan överleva och föra sina gener vidare, vilket förstås gör att det hela fortsätter. Jag säger verkligen inte att det är något dåligt, utan vi ska vara såå tacksamma för den fantastiska vård vi har tillgång till idag!! Men jag tror inte heller man ska tro att alla kvinnor är som gjorda för att föda barn, för även om vi biologiskt sett är skapade för att föda så förändras våra kroppar och våra bebisar med tiden och evolutionen. Självklart påverkar även stress men det finns även fysiska faktorer som spelar in.

Men vad bra då, i så fall är det ju inget fel på dig som du skrivit och din kropp kan föda fram barn.

Vad avstannade? Det är fortfarande irrelevant att på det jag skrev svara att du faktiskt överlevde, hade du inte haft någon hjälp och ändå överlevde så hade allt jag skrev fallit.

Ja, och detta är ju olika för olika kvinnor. Många kvinnor känner sig faktiskt tryggast på sjukhuset, där de vet att det finns läkare och operationssal alldeles i närheten. Men för andra känns det tryggast att föda hemma i sin egen säng, med familjen i närheten och utan några medicinska interventioner eller farmakologisk smärtlindring. Även för den senare gruppen kan det dock inträffa komplikationer av ANDRA orsaker än psykosomatiska, som gör att de skulle behöva läkaren/operationssalen mycket snabbt... så hundra procent rätt för hundra procent av alla mammor, kan det nog aldrig bli.

Jag skrev ingenting om hur jag tycker att man ska, jag skrev om hur naturen fungerar 

...detta hjälper dock inte, om pandemi-lockdown, krig, avsaknad av diesel/bensin, eller naturkatastrof rent fysiskt hindrar den födande kvinnan från att komma till sjukhuset. 

...och det är ju just sådana scenarios, som överbefälhavaren och regeringen har velat förbereda oss för den sista tiden. D.v.s.: vi kan inte längre lita på att "samhället" ska skydda oss, rädda oss och ta hand om oss, som det var i några decennier sedan mitten av 1900-talet ungefär. 

Det GÖR det ju inte heller. Om läkaren har skurit ut ditt barn, så har du ju inte fött det. Är detta i förlängningen viktigt? 

Okynneskejsarsnitt är naturligtvis inget som våra skattepengar ska betala för. 

Naturen fick inte alls ha sin gång, att ingripa med ett kejsarsnitt är inte att låta naturen ha sin gång.

Fast a) handlar ju om barnets perspektiv. Det har naturligtvis "fötts" ett visst datum och har en födelsedag, oavsett om mamman krystade ut det eller inte. 

Moderns aktiva handling "att föda", d.v.s. b) i ditt exempel, gäller dock bara vaginal födsel. Vid ett kejsarsnitt är det läkaren som utför den aktiva handlingen att plocka ut barnet.

Så har det för övrigt alltid varit. Tänk i "Macbeth" av Shakespeare, t.ex.. Macbeth var så självsäker, för att han trodde att ingen kunde besegra honom i strid, då de tre häxorna talat om för honom att "ingen av kvinna född" skulle kunna göra det. På slutet besegras han ändå av MacDuff, som säger till honom när han ligger döende: "du ska veta att MacDuff inte är av kvinna född, ty han skars ofödd ur sin moders liv". (På den tiden dog mödrarna av ingreppet förstås, man gjorde detta först när det inte fanns någon chans längre att kvinnan skulle kunna föda fram barnet - då räddade man barnet innan det blev för sent för det också.)

Vem har bestämt det, du? Och var drar du gränsen? Är det emot naturen att tvätta ett sår med tvål och vatten? Tvål är skapat av oss. Hade man bara låtit såret vara hade det kanske lett till blodförgiftning och personen hade dött. Vad händer om såret är skapat av något som inte finns i naturen som glas? Hade vi inte uppfunnit glas hade personen aldrig fått ett sår är det okej med antibiotika då men inte om såret är skapat av en vass sten?

Handlar inte vad som är ok att göra utan att du kan aldrig kalla ett kejsarsnitt för att låta naturen ha sin gång.

 

Hur vet du att ts har fysiska hinder för att få barn? Vad vet du om hennes bäcken? Det kan lika gärna vara mannens gener som gjorde barnen för stora eller att sjukhusmiljö inte är en optimal miljö ur stesssynpunkt, att läkaren valde kejsarsnitt istället för att riskera hjärnskador på barnet (ts hade alltså rent fysiskt fått ut barnet och överlevt) Idag gör man kejsarsnitt där man för 70 år sen hade fött naturligt. 

Att bebisar blir större idag har inget med evolution att göra sådant tar tiotusentals år att utvecklas. Det beror på vad vi äter människor blir längre och tyngre också. 

När det gäller just bäckenträngsel så är dock sambanden mycket enkla. Om innermåttet är mindre än tio cm inklusive de mm som öppningen kan tänjas ut med hjälp av foglossningen - så kan barnet helt enkelt inte komma ut. Före kejsarsnittens tid så dog ALLA kvinnor som hade ett bäckenmått mindre än detta vid sin första förlossning, och anlaget gick helt enkelt inte vidare.

(Om någon skar ut barnet innan mamman gav upp andan, och det inte hade drabbats av svåra syrebristskador, utan kunde växa upp och fortplanta sig, så hände denna utsortering av anlaget för bäckenträngsel senare. Antingen för det barnet om det var en flicka, när det blev hennes tur att föda, eller dotterdöttrarna (vet som sagt inte om en man kan föra vidare anlaget till en dotter).

Hur eller hur så minskades på ett naturligt sätt antalet kvinnor med trångt bäcken ned mycket effektivt, medan de som hade brett bäcken kunde föda många barn utan problem (om inget annat tillstötte såklart). Denna process tog alltså inte några tiotusentals år, utan den gick fram mycket snabbt och effektivt i VARJE generation. 

Det är även så, att kvinnor i folkslag där man levt isolerat i vildmarken, och kvinnorna till och med ofta har fått föda helt ensamma, som t.ex. indianer och eskimåer, har mycket lätt att föda. De skulle helt enkelt inte själva finnas annars. Det finns berättelser från nybyggartiden i Amerika, om europeiska invandrare som blev förvånade över hur lätt indiankvinnorna födde. Det var någon som observerade en indiankvinna som hoppade av och band hästen, hukade sig ner och födde på ett par, lätta värkar, slet av navelsträngen och hoppade upp på hästen igen med barnet i famnen, och galopperade iväg... Medan hans egna hustru legat platt på rygg i värkar i över ett dygn, och många av nybyggarhustrurna dog också under sina förlossningar, när de måste föda utan medicinsk hjälp på ödsliga nybygggen.  

Det sker ju hela tiden nya mutationer. Naturen provar ut vad som funkar, och individerna bryr den sig inte om. Som någon redan skrev i tråden: vår bäckenstorlek är en kompromiss mellan att vi ska kunna föda fram våra barn och att vi ska kunna gå uppräta. Ett smalare bäcken ger ANDRA fördelar - det är t.ex. jätteopraktiskt att ha en bred höft i vägen, när man ska svinga armen för att kasta ett spjut eller slunga en slunga eller kasta en boll eller en sten. Maratonlöperskor och simmerskor brukar också ha smala höfter. 

Om man rutinmässigt skulle göra kejsarsnitt på alla kvinnor i generation efter generation, så skulle andelen med smalt bäcken snabbt bli högre än andelen med brett bäcken. Ett visst urval sker ju fortfarande idag, då antalet möjliga kejsarsnitt är begränsat, vilket antalet normala förlossningar nästan aldrig är. D.v.s. kvinnor som måste göra KS får nöja sig med två barn, medan många kvinnor som kan föda vaginalt utan problem, skaffar både tre och fyra och undantagsvis ännu fler.

Nu diskuterade vi ju en situation, där kejsarsnitt inte finns som alternativ. Vilket har varit verkligheten för de flesta fram till 1940-50-talet ungefär. De rika kunde få operationen gjord (och överleva) från 1910-20-talet ungefär. Detta gäller Västerlandet, i U-länder är det fortfarande en fråga om tur om kvinnor som behöver det ska kunna få ett KS. 

Men vi KAN ju inte svara på det. Du kan skicka efter dina förlossningsjournaler ifrån sjukhuset där du födde, och sedan kan du lägga ut det som är relevant här (anonymiserat naturligtvis), så kan vi (eller jag i alla fall) försöka bena i det. Ta med läkemedelslistan också i så fall, både läkemedel du fick under förlossningen och sådana som du hade innan.

Men det bästa är egentligen om du ber att få prata med de barnmorskor som förlöste dig, om det inte är så långt tillbaka att de omöjligt kan komma ihåg det. En läkare på kliniken kan också hjälpa dig att tolka din journal. Det är en hjälp som man har rätt till som patient i Sverige.