Oense om begravning

Ja, det kan ni. En sambo har ingen beslutanderätt över en begravning, för det måste man vara gifta. Är den avlidne inte gift, så faller beslutanderätten tillbaka på den avlidnas biologiska familj, d.v.s. ni. Sedan är det en annan sak, att i normala fall brukar den biologiska familjen respektera sambons önskningar - i stort sett i alla fall - ändå. Men detta är ju inte ett normalt fall, så här bör ni hävda er lagliga rätt att överta begravningen.

De som har beslutanderätt om begravningen, när ingen make/maka finns, är i följande ordning 1: myndiga barn, om inga sådana finns 2: föräldrar, om ingen av dem är i livet 3: syskon. Ni ska kontakta församlingen där begravningen ska ske omedelbart, och be att få tala med prästen som är ansvarig för begravningen. 

Det har ingen betydelse, eftersom han inte själv är dödsbodelägare. Rätten att bestämma över begravningen följer nämligen arvsordningen, och en sambo har ingen arvsrätt. 

Varför skulle sambon vara dödsbodelägare, när sambos inte har någon arvsrätt? Om du tänker på att han har rätt till halva värdet av en eventuell bostad som införskaffats för gemensamt bruk, samt halva bohaget, så är detta inte "arv" utan sambon äger redan detta.Är detta något som har ändrats på senare tid, i så fall? För det har "alltid" varit så, att ansvaret för att begravningen sker - och därmed rätten att bestämma var, när och hur den ska ske - följer arvsordningen. Och i arvsordningen finns inte sambon, för han har ingen arvsrätt.

Vilken begravningsbyrå? Det kan säkert finnas sådana som inte har koll på det eftersom - som jag skrev tidigare - detta vanligen inte blir ett problem. Sambon och den avlidnes ursprungsfamilj ordnar begravningen i samförstånd. Men OM det blir problem, så följer beslutanderätten arvsordningen. Och där står inte sambon. Att han eller hon har rätt att begära ut sin eventuella samboegendom har inte med arvsordningen att göra, då det räknas som att sambon redan äger detta - d.v.s. han/hon ÄRVER inte samboegendomen. Sambos har ingen arvsrätt. 

Det är tyvärr så att vi har blivit så vana vid samboskap i Sverige, att många inte stannar upp och tänker efter vilka skillnaderna mellan samboskap och äktenskap är. Och sedan blir den efterlämnade sambon chockad, när h*n upptäcker att h*n inte ärver något, att den avlidne sambons föräldrar och syskon får allt, och även har rätt att bestämma om begravningen, och innan dess om att livsuppehållande åtgärder på sjukhuset ska stängas av (eller inte stängas av). Det är ju just för att få bli varandras närmaste anhörige och bestämma om allt sådant, som många gifter sig - trots att de inte är troende eller har romantiska idéer om bröllop.

Ja? Sambon har rätt att få ut sin samboegendom om paret inte avtalat bort sambolagen. Men detta är inte "arv" utan egendom som sambon redan äger i och med hopflytten, och sambon har fortfarande ingen arvsrätt. 

Det KAN han vara (om paret har avtalat bort sambolagen är han inte det). Men detta har fortfarande inget med arvsordningen att göra. Och rätten att bestämma över begravningen följer arvsordningen. 

Det kan han såklart om ingen anhörig hör av sig. Jag tror inte att begravningsbyråerna har någon PLIKT att kontrollera vem den närmaste anhörige är, och höra med denne/denna om han/hon är OK med att sambon planerar begravningen. Som sagt: de flesta människor är normala, och då blir det ingen konflikt mellan sambon och ursprungsfamiljen.  

Jättebra! Men detta kunde kyrkan som sagt endast lägga sig i, då paret bara varit sambos. Hade sambon varit en äkta make, så hade han fått bestämma hur olämpligt det än blivit.

Det är ju precis det jag säger. Dödsbodelägare har inget med arvsordningen att göra, och därför kan inte en sambo bestämma över en begravning bara för att han (eventuellt) är dödsbodelägare. Eftersom den rätten följer arvsordningen.

Det är ingen som har sagt att en sambo - eller god vän för den delen - inte FÅR ordna en begravning. I den här tråden pratade vi om vem som hade BESTÄMMANDERÄTTEN, ifall inte alla som vill ordna begravningen kommer överens. Och den rätten följer definitivt arvsordningen.

...hur skulle det annars fungera, om det var helt godtyckligt? En älskarinna dyker upp på begravningsbyrån, puttar bort änkan och säger "Janne och jag har haft ett hemligt förhållande i 30 år och JAG är den som sörjer honom mest. Därför är det JAG som ska ordna begravningen - det var så Janne hade velat ha det. Och du får inte komma dit."

Obs detta gäller om det inte finns något skrivet. Det allra bästa skulle ju vara om folk skrev ner sina önskningar inför sin begravning i samband med att de skriver testamente, och får det undertecknat och bevittnat på samma gång. Då gäller det, oavsett den utsedda personens plats i eller utanför arvsordningen.

Det stämmer som sagt inte, och detta kommer ofta som en chock i samband med just att en person råkar ut för en olycka och hamnar i koma t.ex.. Då tror sambon oftast att det automatiskt är hon som ska bestämma allting, t.ex. om livsuppehållande åtgärder ska stängas av, och sedan om begravningen.

Men om patientens föräldrar - alternativt myndiga barn - dyker upp på sjukhuset och säger "vi tar över nu, du ska packa dig härifrån" - så gäller faktiskt det. En sambo har ingenting att sätta emot.

Detta också förutsatt att det inte finns papper skrivet såklart; man kan skriva en så kallad "framtidsfullmakt", signera den och få namnteckningen bevittnad av två personer som inte själva omfattas av fullmakten. Där skriver man in vem som ska få sköta ens ekonomi när man själv inte kan längre, vem som ska få fatta beslut om flytt till vårdboende och om vård i livets slutskede, vem som ska få arrangera begravningen m.m.. Fullmakten kan omfatta olika saker, det finns ingen mall. Om denna handling är giltig, så övertrumfar den andra regler.

Jag misstänker att TS' sambosvåger är en av de s.k. nya svenskarna. De har ju sina egna religiösa regler angående hur fort en avliden måste komma i jorden (detta är baserat på hettan i ökenländerna), och som svenska myndigheter inte vågar säga något i sådana fall, så går det bra att snabb-begrava en en person - även med misstänkt dödsorsak. Precis på samma sätt som dessa har rätt att stympa sina barn i underlivet, på ett sätt som en vanlig svensk aldrig skulle kunna komma undan med utan lagföring och långt fängelsestraff.