Oense om begravning

Om det är en planerad operation, dvs inte akut, så kan man ändra datum. Vården brukar kunna ordna det när det handlar om bla begravning av nära anhörig.

Nu är dock inte barnen de enda dödsboägarna utan även sambon är dödsboägare. 

Stoppa begravningen kan ta aldrig få till.

Sambo har alltid varit dödsboägarna. Samma sak med make/maka och barn. Alla dessa räknas som dödsboägare. 

Dödsboägare har inget med arv att göra. 

Halva värdet av bostaden vet jag att sambon redan äger och att det inte är ett arv. Men som sagt, dödsboägare har inget med arv att göra och även de som inte formellt arver kan vara dösboägare, ex sambo. 

Anonym (Sia): Ja, som barn har man alltid rätt till sin arvslott. Men om systern redan skrivit över/givit alla pengarna till sin sambo så finns det ingen arvslott för barnen att arva efter mamman. Då får de vänta tills pappan dör. 

Sia: Jo, kanske. Men bara för att man har arvsrätt och rätt till sin arvslott så innebär inte det man får något. Det är ingen som måste spara av sina pengae/tillgångar för att ens barn ska få arva. 

Begravningen har inte heller något med dösbodeägare att göra. Vem som helst kan vara med och planera en begravning. Och nej, den rätten följer inte alls med arvsordningen. Begravningen har inget med arvsordningen att göra. 

Så även församlingen som ts har kontaktar tar kontakt med sambon för att försöka ändra datum så kan sambo neka på att ändra datum. Och då finns det inget någon kan göra. 

Förövrigt så är man som sambo alltid dödsbodelägare.

Abonym (XXX): Här kan du läsa mer om begravningar och att vem som helst får anordna en begravning www.fonus.se/fragor-svar/planera-begravning-vem-far-ordna-med-begravningen/

Begravningen och aevsordning är två helt olika saker som inte har något med varandra att göra. 

Du har så fel så blir pinsamt. 

Även som sambon så räknas man som närmsta anhöriga. 

Att vara närmst anhörig, vilket man är/kan vara som sambo, innebär dock inte alltid att man får ta livsavgörande beslut för personen. Kan vara så att personen har utsatt en annan anhörig till att ta medicinska livsavgörande beslut. 

Förövrigt finns det inget juridisk reglerat vem som ska definieras som "närmst anhörig". Så där hade också fel. 

Och nej, arvsordningen har ingenting med vem som ska ordna med begravningen. Inte ens om alla inom familjen är osense. Det finns nämligen ingen särskild bestämmanderätt för vem som för ordna begravning. 

Om anhöriga är oense om begravning och gravort kan de ta hjälp av medling av huvudmannen på begrsvningsverksameten på den ort den avlidnw senast vara folkboförd. Det innebär dock inte att medlaren bestämmer. 

Svenska kyrkan ska dock inte medla mellan parterna utan det är begravningsbyrån som ska göra det. 

Kommer man aldrig överens om gravort kan Länsstyrelsen, som sista utväg bestämma just gravort. Däremot inte om hur begravningen ska vara eller vem som ska planera. 

Länsstyrelsen kan också besluta om kremering eller gravsättning om anhöriga inte är överens. 

Är man dock inte överens om gravsättning så gäller arvsrättsordningen. Men gravsättning är enbart när kistan eller askan sätts i jorden och inte själva begravningen. Gravsättning ska ske senast en månad efter begravningen. 

Här är begravningslagen lagen.nu/1990:1144
men vem som ska få ordna begravning styrs inte av begraningslagen eftersom det inte finns  några bestämmelser om just begravningen då vem som helst kan anordna en begravning. 

Du har verkligen en stor livlig fantasi. 

Anonym (SA): Man kan dö helt naturligt av sjukdom och det kan tyvärr gå från en dag till en annan. 

Alla hastiga dödsfall är inte brott. Lite märkligt att en "Rättmedicisnk assistent" inte vet det.... 

Och förövrigt för att hastiga dödsfall ska utredas så behövs en anmälan. Vilket du också borde veta. 

Anonym (oj): För att det ska göras en obduktion krävs att det finns misstanke om brott, därför obduseras även självmord. 

Att din pappa obducerades låter väldigt märkligt. 

Jodå, snabba begravningar händer och speciellt i religiösa familjer. 

Ett exempel är att första begravningen efter Backabranden var efter fem dagar. I den branden gjordes dock inga regelrätta obduktionen utan enbart blodprover och okulär besiktning av kropparna. Så det är inte alls ovanligt med snabba begravningar. Är dödsfallen dessutom väntade kan man redan på förhand ha ordnat mycket med den framtida begravningen.