Dricker för mkt. Frågor om alkoholism

Jag har börjat dricka för mkt och börjar närma mig dessa som inte kan sluta. Och då är det illa. Jag har alltid förknippat dom som inte kan sluta med alkisar, och det beteendet har jag aldrig vart i närheten av längre. 

jag skulle lätt kunna dricka en flaska om dagen, känner knappt av en flaska vitt/rött vin. 

men det är inte vad tråden ska handla om eller diskutera mina dryckesvanor, utan mer alkoholismen i sig, är det omöjligt att gå tillbaka till det man var förr när det gått så långt? 

vill kunna dricka 1-Max 2 små glad per dag. Inte mer än så. Och nöja mig. I dag nöjer jag mig inte. 

hade alltid undrat hur mina kompisar stod ut med att hinka i sig. minns när jag för längesen skulle på picknick med en kollega, hon hade med sig TVÅ flaskor vin till sig själv. 

och än i dag tycker jag att det är enorma mängder och jag dricker inte mer än en flaska per tillfälle även om det också är mycket. 

däremot förstår jag i dag att hon är där jag börjar närma mig. 

hon måste ha vita månader nu, hon var alkis redan för 10 år sen. 

nån som vet om det är en omöjlighet? Jag vill inte sluta helt och heller inte ha era goda råd kring det. 

jag älskar alkohol, det är gott och det förstärker mina positiva sinnen. Enbart positivt. 

snälla...jag VET att det är ohälsosamt, fel etc. 

jag behöver inte alls höra det. Jag vet redan att jag troligen är alkis. 

kommer nonchalera dessa svar. Vill bara ha svar på om det är en omöjlighet eller "för sent"

Jag har börjat dricka för mkt och börjar närma mig dessa som inte kan sluta. Och då är det illa. Jag har alltid förknippat dom som inte kan sluta med alkisar, och det beteendet har jag aldrig vart i närheten av längre. 

jag skulle lätt kunna dricka en flaska om dagen, känner knappt av en flaska vitt/rött vin. 

men det är inte vad tråden ska handla om eller diskutera mina dryckesvanor, utan mer alkoholismen i sig, är det omöjligt att gå tillbaka till det man var förr när det gått så långt? 

vill kunna dricka 1-Max 2 små glad per dag. Inte mer än så. Och nöja mig. I dag nöjer jag mig inte. 

hade alltid undrat hur mina kompisar stod ut med att hinka i sig. minns när jag för längesen skulle på picknick med en kollega, hon hade med sig TVÅ flaskor vin till sig själv. 

och än i dag tycker jag att det är enorma mängder och jag dricker inte mer än en flaska per tillfälle även om det också är mycket. 

däremot förstår jag i dag att hon är där jag börjar närma mig. 

hon måste ha vita månader nu, hon var alkis redan för 10 år sen. 

nån som vet om det är en omöjlighet? Jag vill inte sluta helt och heller inte ha era goda råd kring det. 

jag älskar alkohol, det är gott och det förstärker mina positiva sinnen. Enbart positivt. 

snälla...jag VET att det är ohälsosamt, fel etc. 

jag behöver inte alls höra det. Jag vet redan att jag troligen är alkis. 

kommer nonchalera dessa svar. Vill bara ha svar på om det är en omöjlighet eller "för sent"

Min pappa började att konsumera rikliga mängder alkohol i min tidiga ungdom, han blev en smyg alkis.
Mängden eskalerade och han fick hjälp via arbetsgivaren med antabus som hjälpte ett tag.
För att göra en lång historia kort så gjorde han flera försök att sluta och blev under en lång tid en periodare, kortare vita veckor för att sedan återgå till supandet,även då i smyg.
Han kunde till slut inte kontrollera sitt drickande och det eskalerade tills han avled av alkoholrelaterade sjukdomar.
Hans far var också alkoholist men kunde sluta helt efter 50 års supande och tog inte ett glas efter det. Hade han gjort det hade han fastnat direkt.Det erkände han.
Min bror fick dåligt ölsinne, något hans fru upptäckte rätt tidigt i deras förhållande och med rädsla att hamna i samma läge som far och farfar bad han sin fru att stoppa hans drickande i tid dvs efter ett par tre öl eller glas av något alkoholhaltigt.
Min brors äldsta son visade också tendenser till att gilla alkohol och konsumerade mer än normalt men som i vuxen ålder dricker inom rimliga gränser.
Min syster har aldrig varit en storkonsument av alkohol men sade för några år sedan ( är 50+++) att hon har börjat att gilla smaken av öl lite för mycket.
Jag drack lite för mycket för mitt eget bästa i ungdomens dagar men fann inget intresse i alkohol vid 30+ åldern och idag kanske jag dricker 3-4 ggr år.
Det jag här visar är att alkoholism ofta går i arv och att HUR utgången blir är så individuellt.
Det enda sättet att veta HUR du kan klara av måttligt drickande är att PROVA.
Det första steget är insikten till att behöva göra en förändring sedan hitta metoder och en tydlig struktur.
Som med små barn,schemalägga sitt lördagsgodis och ATT det stannar där.

Om du känner att det är ett problem och du vet om att du dricker för mycket så kanske du borde tänka om. Jag vet att det är svårt. Jag har själv haft alkoholmissbruk och vet hur jobbigt det kan vara att ta sig ur det. Jag såg mig själv aldrig som någon alkis.