Han har olika personligheter i olika sammanhang!

Alltså, det här är så grundläggande psykologi så det är inte sant... ALLA har olika personligheter i olika sammanhang. Man är på ett sätt på jobbet, ett sätt med familjen, olika med olika kompisar, ytterligare annat med en partner... Grattis. Du har just upptäckt hur människor fungerar. Inget att vara rädd, chockad eller förvirrad över.

Men han är totalt och helt olik!

Jag vet att man är olika i olika sammanhang. Men han är fullkomlig olik.

Ja det är som sagt så vi människor fungerar. Vi tar dessutom medvetet på oss olika roller i olika sammanhang. Jag misstänker att du reagerar så starkt eftersom den här personen verkar rätt märklig ute i verkliga livet, men du måste komma ihåg att när man är på jobbet så ingår det att vara på ett visst sätt, t ex varm och empatisk. Vissa tar på sig en roll. Du tror väl inte att alla som är trevliga när du möter dem i jobbsituationer verkligen menar det...?

Precis. Man är olika privat och i offentligheten. Jag går in i en roll på mitt  jobb eftersom jag behöver det. Jag skulle inte kunna/orka vara så hela tiden, men jobbet kräver att jag är så och jag trivs med mitt jobb. Men privat är jag nästan tvärt om för att kompensera för jobbet (det tar på mina krafter). Att man upplevs som känslokall ibland och empatisk ibland tycker jag inte heller är konstigt. Man går igång på olika saker. Vissa saker är man intresserad av, vissa saker brinner man för. Jag håller med om att det är så människan fungerar, i alla fall jag. Och visst har folk påpekat att jag är annorlunda offentligt kontra privat, men ingen har sagt att det är något konstigt med det. Bara ett konstaterande.

Det är svårt att uttala sig, då jag inte har fått mig en upplevelse av hur han är i dessa situationer för att kunna förstå den känsla du beskriver.

Men här är några tankar:

-Han kanske med er kan slappna av från sina roller för att han i dessa roller koncentrerar så mycket energi över sin egen nivå att det blir såna markanta skillnader som du beskriver. Jag vet själv hur det kan vara om man har varit supertrevlig ett tag för att sen slappna av från det och bli ganska otrevlig för att man i den fasaden har låtsats vara trevlig fast man inte har känt så genuint. Då kommer ofta ilska fram. 

-Eller så kanske det handlar om att han har lättare för att vistas i situationer med barn och djur för att de inte har samma sociala krav. Men att han försöker fungera med er som blir på detta kanske lite onaturliga sätt.

-Eller att det är tvärtom, att han på jobb, med barn och djur kan hålla sin fasad i schack där han går in i en spelad karaktär han tror är sig själv. Med er slappnar han av och visar då sitt riktiga jag bakom masken. Där ni ser att han inte har kontakt med sitt jag som gör att han inte heller har kontakt med sina känslor. I och med det du beskrev att han inte verkar vara medveten om sina skiftningar. 

Personer han ha helt olika roller beroende på sammanhang. Professionellt så fungerar det ju inte att vara den person han är privat. Men han kanske känner sig mer avslappnad privat. Sen kan ju även en del saker bero på dålig självkänsla. Exempelvis egoism kan vara det. Men på jobbet kan han inte uttrycka sig egoistiskt då han är en del av en grupp med hierarkier och normer.

Ack dessa trådar om sig själv/vännen....

De olika rollerna i livet har klargjorts i tråden, TS måste vara mycket ung som inte vet detta. Dessutom speglas dessa roller mycket tydligt i vårt språk. På engelska kallas detta "register", man anpassar sig helt enkelt, verbalt och på annat sätt. Inte talar man med sin gamla mormor som man gör med kompisen, bankmannen eller professorn på universitetet! Social kompetens är detta med andra ord!  Klassisk bildning: Att "tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin",  Erik Axel Karlfeldt, Fridolin.

Men en del är extremt övertydliga med sådant. Är det normalt? Vet en som tom. ändrar hur han pratar helt. Förortssvenska när han möter andra invandrare, Göteborgska med kollegor och helt dialekt och brytningslöst med sin flickvän och hennes familj. Han kan byta sätt han pratar på på 1 sekund och dessutom har han inte ens svenska som modersmål, på persiska har han säkerligen flera olika sätt att prata på med beroende på umgänge. Normalt?

Signaturen (Övertydliga) undrar om det är normalt att kunna växla verbalt väldigt snabbt i olika miljöer. Inte vanligt, men många kan det. Den kille som beskrivs är mycket begåvad, han har oerhört stor glädje av denna förmåga, härligt att kunna röra sig i olika miljöer helt otvunget. Jag är flerspråkig och har en dialekt i botten i vart och ett av mina språk och kan varva upp eller ner, en njutning. Nånting att tänka på, kanske lite elakt men ack så effektivt, är att med språkets hjälp kunna distansera sig från människor man vill slippa.

:) Från "weiron i Ottan" till "Dogge Doggelito" till Nyhetsuppläsare i SVT:)

Ja det är 100 % normalt och extremt vanligt, iaf om man är socialt välanpassad. Det kallas för kodväxling. Det syns t ex tydligt hos barn som växer upp i ett annat område än deras föräldrar kommer ifrån så de kan växla mellan t ex skånska hemma och göteborgska i skolan. Sådan kodväxling kan ske sekundsnabbt till och med om barnet t ex talar i telefon med någon men behöver fråga sina föräldrar något. Läs gärna Gonerils inlägg också som tar upp samma sak, dvs att man anpassar sig socialt och talar på olika sätt med olika slags människor. Kul att du fått möjligheten att se detta med egna ögon!

En fråga till "Mortiscia80" och övriga: Kodväxling behärskar de flesta till fullo, jag håller med nämnda skribent, men har man någon diagnos kan det vara svårt med lyhördheten. Det jag funderar på är om den som behärskar växlingen, är den "gatusmart" eller dess antonym "boksmart"? Egentligen är det båda förmågorna som manifesterar sig, logik men även språklig bredd? Att ha referenser underlättar förmodligen växlingen. Vad anser "språknördarna"? Sen undrar jag hur nämnda signatur kom på det dödsbringande namnet? Gamla latinare blir lite ängsliga. 

Det beror på om det är en medveten eller omedveten handling. En person som aktivt måste tänka på sitt beteende i olika sammanhang, kanske pga en diagnos, behöver ofta "läsa på" om hur man faktiskt gör då det inte kommer naturligt inifrån.

Om det var mitt nick du tänker på så är jag ett fan av familjen Addams, men valde en annan stavning ;)

Vissa går mer in i olika roller än andra, det har i grunden med självkänsla och självförtroende att göra, samt att man kanske förväntas uppträda på vissa sätt inför vissa människor/på vissa platser.

Den som är osäker på sig själv och vem hen egentligen är är den som mest tenderar att spela olika roller inför olika människor. Den som är mer säker på sig själv och vem hen är brukar stå stadigare och vara ungefär på samma/ liknande sätt mot alla.

Jag tror eller har iaf hittills trott att det är så människor fungerar

Jag själv är ett lysande exempel 
Arbetar som chef.
Extremt strukturerad och planerande. Stor integritet. 
Har arbetat på samma ställe i 5 år och av min 50 medarbetare tror jag det finns flera som inte ens vet hur många barn jag har
Privat
Dit det bär dit bär det. Impulsstyrd och dålig på att planera och passa tider
Blir lika överraskad varje dag kring middagstid när barnen blir hungriga och vill ha mat.