Inlägg från: Goneril |Visa alla inlägg
  • Goneril

    BUP slutenvård

    Svårt detta, ätstörning och känslan av att livet inte är värt att leva när det trots allt finns så mycket fantastiskt att upptäcka och leva för. Dock är hurtiga råd är det sista du behöver för närvarande, utan du måste varsamt lotsas tillbaka till livet och det kan inte ske utan proffshjälp. Du har säkert fått en handlingsplan, ett steg i taget.                                                                                                                                                                                                                                              Du skriver enastående väl för att inte vara äldre än 17 år och för att just ha upplevt ett svårt trauma. Klart  och redigt beskriver hur du upplever sjukhuset och ger läsare, som endast sökt vård för somatiska problem, en inblick i livet som patient inom slutenvården. När du beskrev blodprovet och skärsåren stannade jag upp ett tag i läsningen; den skildringen var alltför drabbande.                                                                                                                                                                                                        Jag hoppas verkligen att du får hjälp och kan lägga detta bakom dig. Dina föräldrar och skolan finns där för dig och kommer att stötta dig!

Svar på tråden BUP slutenvård