Livet går åt helvete

Det låter på din beskrivning som du har stressrelaterade symptom. Stress behöver inte bara uppstå av att vi har mycket att göra, utan kan också handla om isolering, rädslor, eller yttre krav som vi måste försöka leva upp till. När vi inte fungerar som tidigare är det lätt att vi börjar tänka väldigt negativt om oss själv och om omvärlden. jag är säker på att du är grym på många saker också. Räkna upp någon. Försök. 

Kanske är du asgrym på att göra pannkakor, rita dinosaurier, asbra på att planera veckans inköp, en duktig lyssnare? 

och du, sök vård om du tror att du har svårt att ta dig ur på egen hand. 

Så känner jag med ibland. Du kanske skulle gå och prata med någon?

Lycka till! 

Jo, min stress är relaterad till mycket jobbiga händelser i livet, som gett mig ångest, sömnbrist, dåligt självförtroende osv. Så det är mycket där i min stress uppstår, snarare än att "ha mycket att göra". 

Jag vet att jag är bra på en del saker. :) Men det hjälper ju inte i pressade situationer...

Tror jag har PTSD. En psykolog som jag pratade med för ett par år sedan, trodde också det.

Det är inte lätt att försöka läka sådana sår som påverkar hela nervsystemet. :(

Fortsätt prata med psykolog.

Jag ser lite i din trådstart av det som kallas för inlärd hjälplöshet. Dina tankar får dig att inte ens försöka, eftersom du redan är inställd på att du ska misslyckad med det du tar dig an. Såna tankar påverkar stressnivåerna ännu mer, eftersom man då upplever att det egna livet är utom ens egna kontroll. Även om du skulle ha ptsd, tex från trauma eller från barndomen, så behöver du inte vara fast i det För alltid. Både KBT och psykodynamisk terapi kan vara hjälpmedel här. Du får möjlighet att prata om det som har drabbats dig och du får samtidigt hjälp att bygga och förändra de tankebanor du har gällande dig själv och din omgivning. Vår hjärna är flexibel och den kan förändras - både genom förändrade tankar och med hjälp av mediciner när det behövs. 

Jo, jag håller med. Definitivt har jag inlärd hjälplöshet.
Har pratat med kuratorer och psykologer tidigare, så jag vet ju i teorin vad man kan göra... att säga emot sina tankar och/eller handlingar.

Jag har inte mått lika dåligt hela livet, utan det går upp och ner. Jag blir extra deppig dock i perioder med mycket motgångar. :( 

Teori är alltid mycket enklare än att faktiskt göra det i praktiken. Vi vet tex hur vi ska göra för att må bättre fysiskt, men kroppen tar sig ändå inte för att gå till gymmet eller äta nyttigare. 

det är jättebra att du har sökt hjälp. Har du slutat att gå på samtal med kurator? I sådana fall, varför? Ibland kan vi förkasta en hel terapiform bara för att vi inte kom bra överens med psykologen eller att vi inte var tillräckligt öppna för förändring just där och då. Pratar du med någon om dina tidigare upplevelser idag?

Har bara läst TS. Jag är inte heller perfekt. Vi alla har våra olika egenheter, små eller större brister, och alla får ångest om man sätts i en miljö som man inte är menad för. Kan du inte lösa ett bekymmer åt gången och inte leva i denna översvämning av problem? Strukturera och bena ut?

Jag själv skulle OCKSÅ blivit galen om jag t.ex. inte planerade bra och hade mina rutiner. Prioritera bort allt onödigt. Det viktigaste enligt mig är att ta hand om hälsan (promenerar varje dag med musik i hörlurarna. Slarva inte med dina grönsaker). Själv-utveckling, jag lägger ner tid på det varje dag, läser mycket, pushar mig själv. Jag har gjort det till min inkomstkälla. Man får göra som man vill. Städning, jag städar bara vid behov... Det är lite nedprioriterat... Och det händer ca 2 gånger i veckan (30 + 30 min).... Det här med tiderna får inte ändras för annars skulle jag inte må bra. Så skapa en egen prioriteringslista, och håll dig till den! Och när du funnit rätt så kommer du älska livet.

Vänd även saker till din fördel hela tiden, mobba inte dig själv. Det är så fel när folk gör så. Du har både en skalle som du använder logiskt, och kroppen har en egen hjärna och själ. Denna heter det autonoma nervsystemet. Du behöver inte misshandla någon annan med t.ex. fel kost eller fel tankar. Om du är avvikande så kalla dig istället för kreativ, så mår du bättre. Förstärk det draget istället. Om du är ensam så har du mer tid till själv-utveckling, det är inte alls super-viktigt att fika stup i kvarten. Det är ganska onödigt. Jag t.ex. gör det bara 1-2 gånger i månaden med nära och kära (en kortare stund), jag är ensam så gott som hela tiden alltså. Och jag använder tiden till min fördel och utvecklas. Jag är aldrig desperat... Man kan träffa andra intressanta personer längre fram på det här sättet, om man vill.

Du sa även att du är ångestfylld. Vi är många som är det. I en bok stod det att ångest var en fördel att känna förr i tiden när vi var grottmänniskor. Människan orkade springa längre då, orkade slå ihjäl större bytesdjur så alla blev mätta o.s.v.. Men i dagens tider behövs inte ångest såhär ofta mer. Kan du vara en god förebild och komma på något bra sätt för att hantera din ångest, och sprida infon/uppfinningen vidare, så att vi får en friskare befolkning? Kan du ägna dig åt hobby-forskning gällande det här? Istället för att hata livet och vara dålig förebild? Du kan även prova att inta måttliga mängder valeriana, eller rosenrot, eller saframyl positive mood naturläkemedel (av saffran). Det finns fler alternativ, du får experimentera. Men inta med måttliga mängder. Hellre det än att inta tyngre kemi.

 

Nja inte riktigt. Det autonoma nervsystemet är förvisso kopplat till hjärnan men nervsystemets funktion är att sköta det automatiska i kroppen, tex att tarmarna fungerar som de ska, att hjärtat slår och att vi andas. Allt sånt sker per automatik och är inget vi kan rå för. Det autonoma nervsystemet är antagligen inte kopplat till TS problem. Däremot kan det absolut finnas biologiska faktorer till att Ts mår som hen gör, tex en överaktiv hormonkörtel Som producerar för mycket kortisol. 

Stress. Inte ångest. Det du pratar om kallas för positiv stress och är kopplat till adrenalinproduktionen i kroppen. Ångest är ett symptom på att stress har funnits för länge och kortisolnivåerna är höga. Den stress du pratar om, men kallar ångest, finns även idag. den gör det möjligt för oss att tex snabbt agera om en fortkörande bil kommer rakt mot oss. 

Jag förstår att du bara menar väl, men det är viktigt att komma med rätt information till en person som redan mår dåligt och upplever psykisk ohälsa. 

Jag mår heller inte bra i perioder. Jag började må dåligt efter att jag träffade en tjej. Jag träffade henne när jag var 21 år. Vet inte om det har ett samband. 

vi fick 3 barn. Efter 11 år skilde vi oss.  sen har jag drabbats av arbetslöshet i perioder då lågkonjunkturer kommit och efter corona. 

Sverige har förändrats i sin grund. Jag känner inte igen Sverige. Jag trivs inte i det nya Sverige. 

Arbetslivet är idag väldigt hårt. Högt uppstressat tempo. Krav på orimliga prestationer dag efter dag. Ingen har tid lust att umgås. Alla tänker mer eller mindre bara på sig själva.

Detta tillsammans skapar ångest uppgivenhet man ?stänger? ner och allt känns hopplöst.

Givetvis är det då naturligt att reagera på olika sätt.

läkarna säger alltid att man ska motionera, äta sunt och sova tillräckligt. Sen skriver de ut ångestdämpande mediciner.

det blir moment 22. Man mår dåligt pga att man är arbetslös, för sin dåliga ekonomi, för att samhället blivit hårdare och för att människor är som zombies. 

Då hjälper INTE dagliga promenader grönsaker och 8 timmars sömn. 

jag vet inte hur du lever och vad du har runt omkring dig. 

ekonomi sociala relationer arbete bostadssituation. Ofta om man mår dåligt är det dessa faktorer som är orsaken. 

du kan även ha någon diagnos. 

vi människor är olika reagerar olika. Du ska inte leta fel på dig själv. Det svåra är att hamna rätt i livet. Ha tur att  ha rätt miniskor i sin omgivning. 

idag tror alla att det är fel på dem. Ofta är det inte så. Det är samhälls utveckling som det är fel på. 

Allt fler mår dåligt. 

En diagnos är ju ingenting man "har", det är något man "får". Det är en beskrivning på en samling symptom av något slag, som sätts av läkare vid tillfället av undersökning.
En diagnos är inte heller något man "föds" med, då olika symptom KAN ha olika förklaringar. En diagnos kan också bli fel, och omprövas.

Många använder "diagnos" som en synonym till ADHD och/eller ADD-symptom och liknande diagnoser, men det är inte en synonym till detta. Det finns till exempel överlappningar mellan de symptom som utgör grunden för diagnosticeringen för ADHD och PTSD till exempel.

Men hur som, jo, jag har fysiska men efter cancerbehandling, som är permanenta.
Det gör definitivt att mitt liv blir tuffare än för de personer som har fullt friska kroppar.

"Diagnosen" här är väl i så fall flera olika kroppsliga åkommor som påverkar mig.
(Nervskador m.m.) Vill inte gå in på allt, men jag har ont dagligen, och mår dåligt på grund av mina kroppsliga skador.

Motion är extra jobbigt för mig på grund av smärta i kroppen. Men jag går promenader ibland. 
Jag håller med om att samhällsutvecklingen går åt fel håll på många sätt. Jag upplever samhället som allt mer otryggt, stressigt, kallt. 

PTSD som jag förmodligen har (men inte fått på papper) beror på en mängd anledningar.

Autonoma nervsystemet ÄR en egen hjärna. Det är inte bara hormoner som flyter runt, vi pratar om riktiga neuroner/nervceller som styr sig själva. Vet du vad hela hjärnan i skallen är gjord utav? Det är andra neuroner/nervceller, som OCKSÅ samarbetar ihop, precis som det autonoma nervsystemets neuroner samarbetar. Alltså vävnad som skapar en intelligens/själ.