Kan inte minnas att våran skrek överhuvudtaget första tiden. Gnydde lite kanske.
Mitt vatten gick v 29, födde 4 dagar senare.
Då hade jag hunnit få sprutorna för lungmognad, och sonen andades själv utan cpap från andra dagen.
Minns att jag fick upp honom på bröstet direkt, men ganska snart sprang dom iväg med honom och jag såg honom inte förren typ 5 timmar senare när jag blivit sydd osv och själv kunde gå till neo.
Har inte fått veta vad som gjorde att förlossningen startade så tidigt.
Nej det var inte särskilt jobbigt, jag var rätt slut efter haft värkar ca ett dygn, som dom dessutom hela tiden försökte stoppa, så jag vill minnas att jag blev sydd, sov lite och duschade innan jag blev utskriven. Den andra föräldern var med honom hela tiden.
Födde vaginalt.
Han är 7 år, så jag har helt klart hunnit återhämta mig 
Han mår toppen, det har aldrig varit något "fel" på honom, enda som märktes vara att han var väldigt liten första åren. Vid ungefär 5 års ålder var han ikapp jämnåriga i tillväxt.
Vi blev kvar på neo i 5 veckor, bara för att dom aldrig släpper hem barn innan v 34, men under hela tiden så var han komplikationsfri och andades själv. Sondmatades tills han var 7-8 veckor eller nått sånt.
Även om det känns ensamt så skulle jag nog be den blivande pappan på att ägna tiden åt att förbereda er för nyfödd, men framförallt tid på neo.
Skulle det vara så att ni hamnar på neo, vilket ändå är troligt, så är det guld värt att ha kläder tvättade och matlådor lagade, så att man inte behöver fokusera på sånt också. (och hamnar ni inte på neo så är det ändå rätt nice att ha när man kommer hem med nyföding).