10 åring tar allt som kritik

Har en son på 10 år som tar precis allt man säger till han som kritik. 
Spelar ingen roll hur eller var eller när jag pratar med honom så vänder han det till att jag kritiserar honom. Blir tokig på det. 
Pratade med honom att det var viktigt med skolan en dag å att man måste läsa osv. Då sa han; du tycker jag är tom i huvudet.

Har aldrig å skulle aldrig en säga en sån sak. Det är om allt. Precis allt. 
Så tittar han drygt på mig bara.
Vet inte vad jag ska göra. 
Å han är inte alls snäll mot sin lillasyster heller. Behandlar henne som luft typ.

 

Jag lyssnar på honom hela tiden å allt han säger.  Men det går inte att säga nåt till honom alls. När han gör läxan å skriver tex så går det skitfort å bokstäverna går inte läsa knappt. Då säger jag typ att sudda ut lite där å skriv om det för det blir lite svårt att läsa. 
Då säger han bara: du tycker jag är dålig på att skriva.
Precis allt vänds på ett konstigt sätt att han är dålig.  
Alltså jag måste vara världens sämsta mamma. Vet inte vad jag gör för fel.

Jag lyssnar på honom hela tiden å allt han säger.  Men det går inte att säga nåt till honom alls. När han gör läxan å skriver tex så går det skitfort å bokstäverna går inte läsa knappt. Då säger jag typ att sudda ut lite där å skriv om det för det blir lite svårt att läsa. 
Då säger han bara: du tycker jag är dålig på att skriva.
Precis allt vänds på ett konstigt sätt att han är dålig.  
Alltså jag måste vara världens sämsta mamma. Vet inte vad jag gör för fel.

Det är ett fullständigt normalt beteende från en 10-åring. Det är konstigt att du uppfattar dig själv som "världens sämsta mamma" pga det. Som någon nämnde så uppvisar du ett liknande beteende. Du kanske känner dig väldigt sårbar just nu och kan inte uppfatta situationen på rätt sätt? 

Vid den situationen så skulle jag väl sagt att "nej, jag tycker inte du är dålig på att skriva. Jag hjälper dig med läxorna och räknar med att du lyssnar på det jag säger. Det är alltid bra att få en annans blick på ens arbete." Eller något liknande.

Han småtjafsar säkert för att han tycker det är jobbigt med läxor och vill komma bort från det och göra något roligare, han känner säkert sig ledsen över kritiken på hans sätt, men det han uppvisar är en uppgivenhet som inte har med dig att göra. Är det datorspel eller elektronik som lockar så får du väl berätta att förutsättningarna för att han ska få elektronik efteråt är att ha ett öppet sinne när du säger något och försäkra honom att det du säger är avsett att hjälpa honom. Fortsätter han småtjafsandet så blir det ingen elektronik efteråt med motiveringen att man måste få en bra balans på arbete och nöje.

Är mitt förslag