Min sambo saknar föräldraförmåga...

Så kan det vara, jag tror också att diagnoser överanvänds. Det som beskrivs här tycker jag dock låter som klockren vuxen-ADHD. Personen KAN inte bättre, för att det är en enda röra i huvudet. Han KAN inte hålla flera saker i huvudet samtidigt, planera framåt, passa tider och så vidare. Då blir det en omöjligt att planera, så att t.ex. gympakläderna är tvättade och nerpackade just vid den tidpunkt då barnet ska gå hemifrån för att ha idrott i skolan. Och särskilt om det är flera barn också som i det här fallet. Att rådda detta är lika omöjligt, som det skulle vara för dig och mig att valla 10 katter samtidigt utomhus utan selar. 

Min exman fick nämligen denna diagnos som vuxen, och det förklarade mycket. Han fick också mycket hjälp av vården, t.ex. ett elektroniskt schema där han ska fylla i allting som ska ske, med rimlig framförhållningstid, och detta schema varnar honom sedan genom pop-up-rutor, att det är dags att sätta igång med sysslan - t.ex. gå till tvättstugan, gå till tvättstugan igen för att flytta över tvätten till torktumlaren, gå till tvättstugan igen för att hämta tvätten, sortera in tvätten, packa barnet A:as idrottskläder i hans väska och barnet B:s badkläder i hennes väska o.s.v.. Det är fortfarande svårt och han missar ibland, men det har blivit mycket, mycket bättre!

Så behöver det inte alls vara. Många har en diagnos utan att ha fått den på papper s.a.s.. Utan att ha blivit diagnosticerade. Så var det för min exman. Han fick diagnosen ADHD i 40-årsåldern. DÅ först förstod både han och omgivningen, varför han haft enormt mycket svårigheter sedan tidig barndom... Han hade - ja av mig också  - i alla år blivit beskylld för att vara slarvig, lat, oengagerad, okoncentrerad, arbetsovillig, självcentrerad, oempatisk och gud vet allt.