
-
Hej,Skriver anonymt då ingen känner till min situation. Jag är fullt medveten om att mitt inlägg kan sticka i ögonen på folk och att det jag dras med kan anses vara ett lyxproblem. Men, jag har ingen att bolla detta med? Förlåt om någon tar illa upp.Jag har idag ett välbetalt jobb inom en kommun. 48?, men landar troligen över 49? efter pågående revision.En arbetsgivare inom privat sektor har fått upp ögonen för mig och vill handplocka mig till sin organisation. Har haft ett första öppet ?samtal? med dom och har visst samarbete redan inom vissa områden. De vill ha mig till en nyinrättad tjänst, högre befattning än idag och jag skulle gissa 10-15? mer i lön. Vi har inte pratat lön än men gruppen jag skulle tillhöra är högsta chefsgrupp där lönerna nog ligger från 65? och upp till 100?.Nu ska jag fundera och återkomma med besked. Till saken hör att jag har barn med stora behov. Idag är jag hos en flexibel arbetsgivare där jag kan jobba hemifrån så mycket jag vill, jag presterar på topp enligt chef och kan kombinera familjeliv med jobb. Arbetsgivaren har inte supergott rykte men är i en spännande utvecklingsfas. Avdelningen jag tillhör är också i en mycket spännande utvecklingsfas där min nuvarande roll kommer utvecklas till något jag ser fram emot (om jag och chefen får som vi vill). Och jag har fina kollegor som jag trivs med.Den ev nya arbetsgivaren ser helst inte att man jobbar på distans. Å andra sidan jobbar man när man behöver å är ledig när man behöver. Har av anställda där hört att de inte vabbar o inte sjukskriver sig utan själva reglerar tiden, vilket är otroligt förmånligt. Tjänsten kommer ställa högre krav på mig som person o yrkesman, mer resor (båda arbetsplatserna dock på samma avstånd från hemmet), jag kommer att få utnyttja mitt kontaktnät och nätverk som jag har sen tidigare, som spänner över hela Sverige. Och behöva finnas tillgänglig även fysiskt på ett annat sätt än idag. De är redo att ge mig jobb från augusti.Ytterligare en aspekt är att jag gärna skulle vilja ha ett barn till. Jag vet att det inte är något man bara får, har passerat 40 och har gått igenom 2 tuffa missfall senaste året men jag hoppas. ❤️ Jag vet att man inte är skyldig att tala om att man är gravid (om jag skulle bli det igen)? men det sätter griller i huvudet på mig.Jag vet varken ut eller in. Jag är trygg i det jag har och trivs för det mesta bra. Man vet ju aldrig vad man får, räds lite över att det kommer krävas mer än jag orkar ge (högst osäkert??) Och så känslan av att man sviker sina kollegor? Å andra sidan vet jag inte om jag vill missa möjligheten. Jag brukar bli rastlös och rent utvecklingsmässigt ?behöva? byta jobb efter 3-4 år. Nu har jag varit 4 år på nuvarande jobb. Stressar mig också lite att behöva fatta beslut snart för att hinna börja i augusti (3 mån uppsägningstid). Ganska säker på att tjänstledighet inte beviljas (om jag utgår från vad andra fått/inte fått).Råd? Tips? Tankar? 🙏🏻🤷?♀️😳Vill återigen betona att jag inte är ute efter att skryta eller höja mig själv. Jag har verkligen kämpat för att nå dit jag kommit. Men kan förstå att det finns de som stör sig på den här typen av inlägg.
-
Svar på tråden Våga byta jobb eller inte
-
Hej! Ingen tar illa upp över ditt inlägg.Anonym (Anynoma) skrev 2024-03-12 22:19:34 följande:Våga byta jobb eller inteHej,Skriver anonymt då ingen känner till min situation. Jag är fullt medveten om att mitt inlägg kan sticka i ögonen på folk och att det jag dras med kan anses vara ett lyxproblem. Men, jag har ingen att bolla detta med? Förlåt om någon tar illa upp.Jag har idag ett välbetalt jobb inom en kommun. 48?, men landar troligen över 49? efter pågående revision.En arbetsgivare inom privat sektor har fått upp ögonen för mig och vill handplocka mig till sin organisation. Har haft ett första öppet ?samtal? med dom och har visst samarbete redan inom vissa områden. De vill ha mig till en nyinrättad tjänst, högre befattning än idag och jag skulle gissa 10-15? mer i lön. Vi har inte pratat lön än men gruppen jag skulle tillhöra är högsta chefsgrupp där lönerna nog ligger från 65? och upp till 100?.Nu ska jag fundera och återkomma med besked. Till saken hör att jag har barn med stora behov. Idag är jag hos en flexibel arbetsgivare där jag kan jobba hemifrån så mycket jag vill, jag presterar på topp enligt chef och kan kombinera familjeliv med jobb. Arbetsgivaren har inte supergott rykte men är i en spännande utvecklingsfas. Avdelningen jag tillhör är också i en mycket spännande utvecklingsfas där min nuvarande roll kommer utvecklas till något jag ser fram emot (om jag och chefen får som vi vill). Och jag har fina kollegor som jag trivs med.Den ev nya arbetsgivaren ser helst inte att man jobbar på distans. Å andra sidan jobbar man när man behöver å är ledig när man behöver. Har av anställda där hört att de inte vabbar o inte sjukskriver sig utan själva reglerar tiden, vilket är otroligt förmånligt. Tjänsten kommer ställa högre krav på mig som person o yrkesman, mer resor (båda arbetsplatserna dock på samma avstånd från hemmet), jag kommer att få utnyttja mitt kontaktnät och nätverk som jag har sen tidigare, som spänner över hela Sverige. Och behöva finnas tillgänglig även fysiskt på ett annat sätt än idag. De är redo att ge mig jobb från augusti.Ytterligare en aspekt är att jag gärna skulle vilja ha ett barn till. Jag vet att det inte är något man bara får, har passerat 40 och har gått igenom 2 tuffa missfall senaste året men jag hoppas. ❤️ Jag vet att man inte är skyldig att tala om att man är gravid (om jag skulle bli det igen)? men det sätter griller i huvudet på mig.Jag vet varken ut eller in. Jag är trygg i det jag har och trivs för det mesta bra. Man vet ju aldrig vad man får, räds lite över att det kommer krävas mer än jag orkar ge (högst osäkert??) Och så känslan av att man sviker sina kollegor? Å andra sidan vet jag inte om jag vill missa möjligheten. Jag brukar bli rastlös och rent utvecklingsmässigt ?behöva? byta jobb efter 3-4 år. Nu har jag varit 4 år på nuvarande jobb. Stressar mig också lite att behöva fatta beslut snart för att hinna börja i augusti (3 mån uppsägningstid). Ganska säker på att tjänstledighet inte beviljas (om jag utgår från vad andra fått/inte fått).Råd? Tips? Tankar? 🙏🏻🤷?♀️😳Vill återigen betona att jag inte är ute efter att skryta eller höja mig själv. Jag har verkligen kämpat för att nå dit jag kommit. Men kan förstå att det finns de som stör sig på den här typen av inlägg.
Jag tycker du ska följa ditt hjärta, men varför inte testa? Livet är för kort för att vara allt för bekväm hela tiden och aldrig kasta sig ut i det mer främmande.
Det låter som att den nya arbetsplatsen kan bli riktigt bra, så kör!
Stort lycka till med både jobb och kanske en framtida småtting! -
Förstår om en högre lön lockar, men har man redan en hög lön som man klarar sig mer än väl på tycker jag att du ska se till andra faktorer. Vilket kommer att fungera bäst praktiskt ihop med ditt familjeliv. Känns tryggheten eller det okända mest lockande. Och kanske viktigast av allt: var känner du att mest arbetsglädje och intresse finns?
-
Om du själv ser fram emot att byta jobb med nya utvecklingsmöjligheter för dig så tycker jag att du ska byta jobb. Ta de chanser du får som du ser som positiva för dig.
Oavsett vad du bestämmer dig för så är jag glad för din skull. Att du får möjligheten att byta jobb för att du är eftertraktad är en merit.
-
Är du ensamstående? I så fall förstår jag att du värderar flexibiliteten högt med tanke på barnet med behov. Men om du lever med föräldern så kan väl denne steppa upp?
-
Med tanke på att du har barn med stora behov samt vill ha ännu ett barn så hade jag stannat där du är. För mig är det följande som avgör:
+
Idag är jag hos en flexibel arbetsgivare där jag kan jobba hemifrån så mycket jag vill, jag presterar på topp enligt chef och kan kombinera familjeliv med jobb.
-
Den ev nya arbetsgivaren ser helst inte att man jobbar på distans. Å andra sidan jobbar man när man behöver å är ledig när man behöver. Har av anställda där hört att de inte vabbar o inte sjukskriver sig utan själva reglerar tiden, vilket är otroligt förmånligt.
Hur är detta tänkt att fungera? Det låter motsägelsefullt att man får arbeta när man vill och vara ledig när man vill, men helst inte arbeta på distans. Och att inte sjukskriva sig eller vabba, utan arbeta igen det man missat, när då? Kvällar, helger, på kontoret? -
Har du jobbat privat tidigare?
Jag gick själv från offentlig sektor till den privata för några år sedan för att höja lönen och testa något nytt men har nu hamnat tillbaka i den offentliga sfären.
Det är såklart skillnad på företag och företag och kanske var det bara jag som hade otur men jag upplevde att jag inte trivdes alls privat.
- Stressen var mycket högre vilket enligt mig ledde till ett ganska tråkigt arbetsklimat. Det kändes som att alla hela tiden arbetade på randen till vad som egentligen orkades med men det var ändå det som förväntades.
- Att gå från den offentliga sektorn där jag väldigt tydligt kände att jag gjorde allmännytta och bidrog till samhället till att känna att min enda roll var att dra in pengar till några avlägsna ägare fick mig att tappa motivation. Det var väldigt tydligt vinst-fokus och det blev klart för mig att jag inte drivs av pengar och vinst på samma sätt som jag drivs av en känsla att bidra till något gott till samhället.
- Jag upplevde att de båda sektorerna dominerades av olika typer av människor. Med mina kollegor inom den offentliga sektorn kunde vi ofta hamna i samtal om t.ex. demokrat, ageranden för att bidra till miljön och andra mer intellektuella diskussionsämnen medan mina kollegor inom den privata sektorn oftare pratade om pengar, lyxkonsumtion och (vad jag upplevde) som mer ytliga och enligt mig mindre viktiga samtalsämnen.
Det blev för mig väldigt tydligt att det var ett annat fokus inom privat sektor och det fokuset passade helt enkelt inte mig. Jag har inte ångrat att jag testat det men jag vet nu också att jag inte vill tillbaka.
Om du vill hitta en balans mellan arbete/fritid och känna att du har tid för din familj skulle mitt personliga råd vara att stanna kvar där du är. Jag förstår dock din nyfikenhet och det skadar ju inte att testa, i värsta fall är det ju bara att du söker dig tillbaka igen!
Lycka till! -
Ja det är helt enkelt så att inom privat är pengarna in det enda som i slutändan räknas. Får man en stor löneökning räknas det med att man någonstans bidrar till att dra in mer pengar.Anonym (Fia) skrev 2024-03-14 13:35:08 följande:
Har du jobbat privat tidigare?
Jag gick själv från offentlig sektor till den privata för några år sedan för att höja lönen och testa något nytt men har nu hamnat tillbaka i den offentliga sfären.
Det är såklart skillnad på företag och företag och kanske var det bara jag som hade otur men jag upplevde att jag inte trivdes alls privat.
- Stressen var mycket högre vilket enligt mig ledde till ett ganska tråkigt arbetsklimat. Det kändes som att alla hela tiden arbetade på randen till vad som egentligen orkades med men det var ändå det som förväntades.
- Att gå från den offentliga sektorn där jag väldigt tydligt kände att jag gjorde allmännytta och bidrog till samhället till att känna att min enda roll var att dra in pengar till några avlägsna ägare fick mig att tappa motivation. Det var väldigt tydligt vinst-fokus och det blev klart för mig att jag inte drivs av pengar och vinst på samma sätt som jag drivs av en känsla att bidra till något gott till samhället.
- Jag upplevde att de båda sektorerna dominerades av olika typer av människor. Med mina kollegor inom den offentliga sektorn kunde vi ofta hamna i samtal om t.ex. demokrat, ageranden för att bidra till miljön och andra mer intellektuella diskussionsämnen medan mina kollegor inom den privata sektorn oftare pratade om pengar, lyxkonsumtion och (vad jag upplevde) som mer ytliga och enligt mig mindre viktiga samtalsämnen.
Det blev för mig väldigt tydligt att det var ett annat fokus inom privat sektor och det fokuset passade helt enkelt inte mig. Jag har inte ångrat att jag testat det men jag vet nu också att jag inte vill tillbaka.
Om du vill hitta en balans mellan arbete/fritid och känna att du har tid för din familj skulle mitt personliga råd vara att stanna kvar där du är. Jag förstår dock din nyfikenhet och det skadar ju inte att testa, i värsta fall är det ju bara att du söker dig tillbaka igen!
Lycka till!
Jag gillar privat sektor för att det hela tiden finns nya mål att nå på ett annat vis än i offentlig, men samtidigt är det mer dränerande att det hela tiden måste gå bra, annars får man höra det. -
Jag tycker det låter som att du vill/borde satsa på det nya OM det inte varit för att du har barn med stora behov. Vad innebär det? Hur mycket extra kan läggas på medföräldern om det finns någon?
Att vara borta mer från familjen behöver ju i någon mån vara ett gemensamt beslut. Föräldraledigt kan du ju dock ta oavsett. -
I ditt läge hade jag utgått från vad som är bäst för barnen. Du tjänar så bra redan nu att en lönehöjning bara är en fråga om att ha råd med lyx eller ännu mer lyx. Och man klarar sig ju utmärkt med enbart lyx. :)