Lämna min fru för chansen att få ett barn?

Håller inte med dig alls. Du verkar tro det bara är att välja en kvinna och börja avla, du är helt ute och cyklar faktiskt. 
Låt oss säga att han nu är 43 som han påstår. Han behöver skilja sig med allt vad det innebär, eventuellt fixa nytt boende - bara det kan ta flera månader och är inte bara tidsfördröjande utan psykiskt påfrestande också. Sen ska han komma över sin fru och ge sig ut i dejting världen. Försöka hitta en kvinna att dejta. Vilket också tar tid, speciellt för äldre män. Kvinnan han dejtar ska vara i barnafödande ålder och faktiskt VILJA ha barn. Men de flesta i 35-45 års åldern har redan barn och är färdiga med den biten eller så har de aktivt valt bort barn, alltså är utbudet för honom mycket mindre.

Jag har varit i samma sits, även om jag inte är 100 procent säker att "felet" var i min fru. Det kan också ha varit i mig. Eller en kombination av oss. Hursomhelst: vi fick inte barn ihop. Vi var inte jätteunga när vi träffades och hade inte många "spelbara" år.

Vi resonerade i alla fall som så att vi vet inte om vi någonsin kommer att få barn - vare sig tillsammans eller var för sig - men vi vet att vi har och älskar varandra. Jag kan inte föreställa mig att lämna kvinnan jag älskar och valt att leva med. Att få barn är aldrig en garanti. Vi har fått så mycket annat. Vi har istället ett par syskonbarn som står oss väldigt nära.

Jag förstår inte hur man kan lämna sin livskamrat för något som ändå kanske aldrig blir. Då tror jag att det är något annat som felar, egentligen. I nöd och lust, heter det. Att vi inte fick barn var vår nöd, men oj så mycket lust vi också fått.

Eftersom barn är så viktigt för TS, bör den nya kvinnan vara max 33 år. Om de ska ha en rimlig chans att få åtminstone två barn. Vill TS ha tre barn, så bör kvinnan inte vara äldre än 30.

Om TS kommer att få en så pass ung kvinna, beror förstås på hur attraktiv han är just för unga kvinnor. Det finns unga kvinnor som beundrar en viss typ av äldre män - "de grå tinningarnas charm", "en stilig mogen man med de första grå håren och första erfarenhetsrynkorna", "en faders- och ledargestalt" o.s.v.. Men de allra flesta 45-åriga männen är gubbar i de allra flesta 30-åriga kvinnors ögon. Här måste TS ta en ärlig blick på sig själv i spegeln, samt fundera över vilket intryck han brukar göra på unga kvinnor.

Inget, men de flesta vill ha två eller tre. Med tonvikt på tre. Många tycker också att man inte riktigt är en familj, förrän man har två barn.

Det står ju "egna barn" i TS? Pluralis!

Det är ett osannolikt scenario att någon annan ung kvinna känner att hon vill skaffa barn med någon som (så vitt jag förstår) närmar sig 50-strecket. 

Du kanske ska fundera om du inte befinner dig i en ålderskris?

Att du tidigare gjort kvinnor med barn, innebär inte att du kan göra det igen. Har man inte, inom sjukvården, fastställt var felet ligger?

Jag tycker att det är vidrigt att lämna sin älskade, för att få något båda vill ha. 

Hon kanske skulle ha lämnat dig för några år sedan? Då hade hon kanske haft ett barn?

Ibland beror barnlöshet på att just dessa två individer inte kan få barn tillsammans, men har inga problem att få barn med någon annan.
Älska varandra i nöd och lust. I nöd lämnar du. 
Men om ditt behov av att få ett barn är större än kärleken till din fru, så lämna. Men du kommer inte att framstå som en trevlig person i det läget. 

Din fru har möjlighet att fortfarande få ett barn. Så skilj er fort, så att hon hinner försöka med någon annan.

 

Jodå, det är önsketänkande.

Finns de som söker delat föräldraskap?

Leta reda på någon sådan och gör henne gravid så får ni en eller två ungar varannan vecka i alla fall.

Kan du fortsätta vara tillsammans med din fru.

Har så svårt att förstå detta. För mig kommer min flickvän före alla eventuella barn, eller andra personer som inte ens existerar. Men jag antar att vi alla är olika.