Lämna min fru för chansen att få ett barn?

Du har ingen skyldighet att stanna med din fru. Om du känner så starkt för detta, bör du kanske lämna henne för bådas skull? Och försöka hitta en yngre kvinna att skaffa barn med.

Men glöm inte att det inte finns några garantier. Det är inte självklart att det går bara för att du är man och har fler år på dig. Du ska hitta rätt kvinna, hon ska vilja ha barn med dig och ni ska kunna få barn. Ni bör lära känna varandra ordentligt först osv.

Jag förstår ditt dilemma. Stannar du med din fru och avstår från biologiska barn, riskerar du att bli bitter. Lämnar du din fru och ändå inte lyckas bilda familj, riskerar du att ångra att du lämnade.

Om relationen inte längre var bra, och inte gick att reparera, hade jag lämnat. Barn eller ej.

I en sådan situation har du kanske inte så mycket att förlora? Tänk så här: Hade du stannat med din fru om du redan hade barn? VILL du stanna?

Givetvis ska du inte säga att du lämnar henne för att kunna avla. DET vore oförlåtligt grymt.

Har ni det inte bra, kan du säga att du lämnar av den anledningen. Detta med barn bör i vilket fall som helst inte vara den enda anledningen. Du har rätt till kärlek och lycka. Det får du inte nu. Du kanske kan få det med någon annan, med eller utan barn. Din fru kanske också kan finna lycka med någon annan.

Du verkar ha dåligt samvete, men ingen ska behöva stanna i en relation man inte längre vill vara i. MEN självklart ska du inte slänga barn-argumentet i ansiktet på henne. Om hon frågar, säg bara att det har blivit för svårt och att du vill gå vidare. Det räcker. Hon förtjänar en förklaring, men du har ingen skyldighet att redovisa alla dina skäl eller önskemål.

Så TS ska stanna i en kärlekslös relation bara för att det är synd om hans fru? Annars är han en skitstövel?

Vilken kass manssyn du har.

Ingenstans har han skrivit att han letar avelsko. Han verkar inse att det inte finns några garantier för vare sig kärlek eller barn. Men lämnar han det nuvarande dödsdömda (?) förhållandet har han i alla fall en chans att finna kärlek och lycka med någon annan. Med eller utan barn. Och hans fru får också chans till kärlek på annat håll.

Varför tycker så många att TS borde stanna med sin fru? De är ju inte lyckliga. Visst, de kanske kan bli lyckliga igen, men allt går inte att reparera.

Det vore en annan sak om TS verkligen älskade sin fru och de hade det bra i övrigt. Då hade han tvingats göra ett svårt val.

Men som det är nu. Har han egentligen så mycket att förlora på att söka sig vidare? Han frågar om han borde stanna av plikt. Det bör man aldrig göra.

Skulle ni själva stanna i ett förhållande ni inte längre ville vara i? Är ni emot skilsmässa? Skulle inte tro det, ni blir bara provocerade för att TS vill ha barn. Men det är ju inte hans enda anledning att lämna. 

Nej, han kan inte räkna med att hitta en yngre kvinna som vill ha barn med honom. Men för gammal är han inte. Han är 43, inte 73. Min pappa var 14 år äldre än min mamma. Han var 43 när jag föddes och 47 när min lillasyster föddes. 

TS är i liknande sits som många barnlösa kvinnor i 30 -35-årsåldern, som fortfarande har tid på sig, men börjar känna att den biologiska klockan tickar. Skulle ni skriva samma sak till dem? Att de borde avstå från barn, för man kan inte räkna med att hitta kärlek eller stressa fram ett förhållande. Skulle ni anklaga dem för att bara vilja hitta någon att avla med? Som ni gör med TS. 

Nej Mano, det är inte så enkelt. TS vill dessutom inte bara ha barn, han vill ha kärlek och närhet. Det kan man inte beställa bara så där. 

Det är faktiskt viktigt vem man skaffar barn med, inte minst för barnets skull. Men visst, man måste inte ha en relation, eller leva tillsammans. Man kan skaffa barn med en vän, eller någon man kommer väl överens med. Det är ju så många homosexuella löser det. 

Men TS verkar vilja ha kärleken också, samt leva ihop med mamman till sitt barn. Det är något annat. Därmed inte sagt att TS ska ge upp, eller stanna i sin nuvarande relation. Bara vara realistisk. 

Varför tror så många att TS är äldre än han påstår? Kan en 45-årig kvinna inte ha en 43-årig man?

Min man är tre år yngre än jag. Vi har varit tillsammans i snart 15 år, träffades i 30-årsåldern.

Och varför läser vissa inte tråden ordentligt? TS har inte först på senare tid "kommit på" att han vill ha barn. Han och hans fru verkar ha försökt ganska länge, utan att lyckas.

I vilket fall som helst får man ändra sig och man får skiljas. Eller så stannar man och försöker hitta tillbaka till varandra, men det är inte alltid det går.

En 20 år yngre kvinna är inte realistiskt, men en 10 år yngre kvinna, absolut. Och det räcker för att hinna få ett eller två barn. Sen finns det aldrig några garantier, men det gör det inte för någon. Det är inget skäl att inte ens försöka.

Jag var 33 när jag träffade min man, tio år yngre än TS är nu. Vi fick tvillingar tre år senare. Min man är tre år yngre än jag.