• Anonym (Tom)

    Lämna min fru för chansen att få ett barn?

    Min fru och jag kan inte få barn. Vi har försökt i flera år med hjälp men gav upp då det höll på att kosta henne livet..

    Nu är hon för gammal (45) och jag förlikade mig med att inte få bli far. Det kändes ok att satsa på annat. Hon sörjde mer. Jag såg andra fördelar med ett liv bara vi två.

    Men senaste året känner jag helt annorlunda. Jag vill verkligen ha barn. Längtar t.o.m.

    Tankarna går att lämna min fru och satsa på en annan kvinna. Men det dåliga samvetet krossar mig. Det skulle vara så otroligt förkrossande för min fru. Samtidigt så vill jag leva ett familjeliv med egna barn.

    Har haft två flickvänner som blev gravida med mig (abort) innan jag träffade min fru så har förhoppningar om att kunna bli pappa.

    Min fru är fantastiskt på alla vis och det SISTA jag vill är att göra henne olycklig. Men jag klarar inte att leva ett liv utan en egen familj :( vad fan gör jag??

  • Svar på tråden Lämna min fru för chansen att få ett barn?
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Vår) skrev 2024-03-15 17:28:56 följande:

    Ja, adoptera


    Det är svårt att få adoptera när båda är över 40. Även åldersgräns där. Men oavsett är det inte vad jag vill.. vill ha ett barn av eget kött och blod.. det ville även frun
  • Anonym (Tom)
    nihka skrev 2024-03-15 18:03:06 följande:

    Äggdonation?


    Det har vi redan försökt med.. även embryodonnation fast det inte var min vilja- gjorde det för hennes skull men det funkade inte.,
  • Anonym (Tom)
    Anonym (???) skrev 2024-03-15 20:47:46 följande:

    Varför skriver du inte hur gammal du själv är? Rätt så avgörande information för att kunna tycka något. Är du själv också 45+ får man väl nog säga att tåget redan har gått för dig också eller skall någon bli gravid med ditt barn någon veckan efter du har lämnat din fru? 


    Jag är 43 år.

    Nej jag räknar inte med att allt skulle vara fixat på en gång, men jag har aldrig haft större svårigheter med kvinnor och märker att det är några 30+ kvinnor på jobbet som är flirtiga. Är inte alls intresserad. Men det känns inte som tåget har gått för min del.

    Tyvärr har hela barnlösheten skapat stor sorg mellan mig och min fru. Vi har fått begränsa vårt umgänge då hon inte klarar av att umgås med vänner som har familj lika ofta. Vi är inte så fysiska med varandra längre.. kampen gjorde oss inte starkare.. tvärt om så skapade det en massa sorg och oro. Jag var nära att mista henne i ett missfall som kunde ha slutat riktigt riktigt illa. Det skapade ett stort trauma. 

    Jag längtar efter kärlek och passion. Att få bilda familj med en kvinna som jag känner mig nära med..

    Men jag känner plikttrohet att jag måste stanna med min fru. För annars är jag en riktig skitstövel.. Men jag orkar inte satsa på något som trasats sönder så mycket. Längtar efter ett lätt liv där kärleken flödar och hon vips hux flux blir gravid utan massa problem,

    Och jag kanske aldrig får det. Men bör man försöka få det eller stanna? :( 
  • Anonym (Tom)
    Anonym (SL) skrev 2024-03-15 20:53:25 följande:

    Som flera har skrivit så är det ju ditt liv och du ska göra val utifrån vad du tror kommer göra dig lycklig.
    Men...du ska även leva med dina val och det finns ju inga garantier att du kommer bli pappa bara för att du dumpar din fru...
    Du kanske faktiskt inte hittar rätt person att skaffa barn med eller låt oss säga att du hittar rätt person men även hon har svårt att bli gravid....Ska du dumpa henne med då? 

    För mig är det skillnad på att gå isär för att man vill olika kring barn och att dumpa någon för att hen är infertil eller på annat sätt inte kan få barn...
    För mig är det ganska elakt faktiskt...


    Ja det är elakt..

    Hur hade du gjort? Om du hade två val där första var noll barn och alternativ två var en liten chans till barn. Vilket alternativ hade du satsat på?
  • Anonym (Tom)
    Tow2Mater skrev 2024-03-15 17:43:40 följande:

    Ja, klarar du inte att leva ett liv utan en egen familj så måste du ju lämna och hitta någon annan att bilda familj med. Det måste ju din fru kunna forstå.


    Grejen är att hon hade gått i bitar om jag lämnade av den anledningen.. 

    Men jag vet inte vad jag ska göra. Relationen har tagit så mycket stryk. Intima är vi knappt längre då det är förknippat med ångest.

    Längtar efter ett lättsammare liv med kärlek, sex och där barn bara blir till utan svårigheter. och för min del är det ju inte kört än.. men för henne är det ju det..
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-03-15 21:49:16 följande:

    Du har ingen skyldighet att stanna med din fru. Om du känner så starkt för detta, bör du kanske lämna henne för bådas skull? Och försöka hitta en yngre kvinna att skaffa barn med.

    Men glöm inte att det inte finns några garantier. Det är inte självklart att det går bara för att du är man och har fler år på dig. Du ska hitta rätt kvinna, hon ska vilja ha barn med dig och ni ska kunna få barn. Ni bör lära känna varandra ordentligt först osv.

    Jag förstår ditt dilemma. Stannar du med din fru och avstår från biologiska barn, riskerar du att bli bitter. Lämnar du din fru och ändå inte lyckas bilda familj, riskerar du att ångra att du lämnade.


    Exakt så!

    Får jag fråga hur du hade valt om du var i min situation? Vill tillägga att relationen inte längre är bra (Pga av barnlösheten- den var dock fantastisk innan vi började försköka få barn).
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Ss) skrev 2024-03-15 21:47:48 följande:
    Ja, nog verkar du vara en skitstövel, det håller jag verkligen med dig om. Du verkar inte att vara någon att hålla i när det blåser direkt. Lämna henne du. Hon kommer säkert att bli ledsen först, men med tiden kommer hon att få ett bättre liv utan dig.
    Hade du själv valt bort barn av pliktkänsla mot din partner? En partner där kärlek och intimitet inte längre är självklart?

    ja eller nej
  • Anonym (Tom)
    Soligakatten skrev 2024-03-16 16:49:48 följande:

    Ts får väl göra precis som han vill 😊 fattar inte varför ni blir superarga, antagligen för att ni bara lever er in i kvinnans känslor. Ts är inte för gammal! Han är närmare 40 än 50! Tror faktiskt inte det kommer bli några problem, alls.
    Tycker du ska satsa på det.


    Tack. Är rädd att jag skulle bli otroligt bitter om jag försitter chansen till en egen familj..
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Kl) skrev 2024-03-16 22:12:40 följande:

    Skaffa barn med en ensamstående kvinna som längtar eller ett lesbiskt par?


    Det är ju förstås en tanke. Däremot blir ju min fru helt rättslös till det barnet. Vet inte om hon är redo att ge sitt hjärta till ett barn som hon vid en separation inte ha rätt till..men absolut värt att funder över
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Yeti) skrev 2024-03-16 19:22:10 följande:
    Inga förhållanden är förenat med garantier. Jag är däremot övertygad att chanserna för att ts lyckas hitta en yngre tjej som vill och kan få barn (under förutsättning att ts också kan) är minimala, risken är betydligt större att han utvecklar en aversion mot kvinnor. Jag är helt övertygad om detta.
    Skulle säga att jag aldrig blivit så uppvaktad och flirtad med som när jag passerade 40. Av yngre kvinnor. Att vara en gift man på 43 med hög lön, se ok ut och ha sociala skills verkar vara vad många kvinnor på 30-35 spannet söker.

    Så är inte orolig att inte hitta någon. Rädslan är snarare att inte hitta någon som jag blir kär i och kommer älska..
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Mano) skrev 2024-03-15 22:55:50 följande:

    Barn är för stort och för viktigt i livet för att avstå.

    Jag kan tycka att din fru inte tagit ansvar. Hon borde sett till att få ett barn när hon hade möjlighet. Det har hon iofs fortfarande.

    Om hon är bra skulle jag nog pratat med henne om äggdonation.

    Alternativet är att lämna. Finns så många kvinnor 30+ som väntar på en bra man att bilda familj med. 

    Att leva vidare med henne utan barn är en dålig idé för alla inblandade.


    Det där var inte snällt sagt. Min fru bär inget ansvar för att hon inte lyckats bli gravid. Hon har kämpat med missfall, sprutor, hormoner, donnerade ägg och embryoinsättningar. Hon höll på att förblöda vid ett missfall i v18. Trots att hon höll på att förlora livet ville hon ändå fortsätta kampen (vilket jag såklart vägrade). Så säg inte att hon inte tagit ansvar. Man kan inte begära mer uppoffring, mod och ansträngning än vad hon gjort.

    Därav känns situationen förjävligt. Jag är i evig tacksamhetsskuld för hennes kamp för vår lycka. Det vrider sig i magen att lämna henne efter detta. Och hade kärleken varit lika stark och självklar hade det nog varit lättare att förlika sig med ett liv utan barn. Nu är relationen mindre glädjefylld pga av detta och jag längtar efter att få bli pappa..
  • Anonym (Tom)
    Anonym (T) skrev 2024-03-17 18:45:18 följande:

    Ts, jag håller inte med som vissa skriver, att du är för gammal. Beror väl också på vart du bor och hur attraktiv i övrigt du är och om du är flyttbar. Bor du på liten ort på landsbygden kanske många är klara med familjebildning i din ålder. Men i Stockholm tex är det många som bildar familj runt 40 och det finns många singelkvinnor i åldern 35-40 som gärna skulle träffa någon runt 45 att bilda familj med. Barnlösa som träffas sent i livet väntar inte heller flera år med att känna in barnfrågan utan den brukar avhandlas tidigt i relationen för att inte lägga tid på en relation där man ser olika på den frågan. 

    Barn är en för stor sak att välja bort om det är något man verkligen vill ha. Det kommer inte bli bra i längden för varken dig eller din fru och det finns inga garantier att ni håller ihop om några år om du stannar idag av pliktkänsla. Du behöver inte berätta att barnlängtan är ett av skälen till att du lämnar, det kan såra mer än vad det gör nytta om det ändå finns flera andra skäl till att du lämnar.

    Om du ändå helst skulle vilja stanna hos din fru så tänker jag att alternativ som surrogatmödraskap eller bli föräldrar tillsammans med ett lesbiskt par skulle kunna vara alternativ för er. 


    Tack för ditt inlägg.

    Ja det luta åt det men inte ange barnskälet utan att känslorna svalnat. Som du säger, det finns ju oavsett inga garantier att relationen skulle hålla även om vi fortsätter tillsammans.

    Bor i storstad där folk generellt får barn sent Så ingen skulle höja på ögonbrynet åt en pappa över 40. 


    Surrogat är inget alternativ. Vi känner ingen som skulle ställa upp och att köpa en kvinnas kropp är helt uteslutet för oss båda.

  • Anonym (Tom)
    Anonym (........) skrev 2024-03-17 12:23:32 följande:

    Delar du samma vision med en annan kvinna dvs att ni drömmer om familjeliv kan det ju absolut funka.

    Livet är för kort för att önska saker. Tragiskt för din fru, absolut, men livet är hemskt och orättvist.


    Det skulle vara att sparka på henne när hon är i sin livs största sorg och förtvivlan. Om jag några år senare stöter på henne på stan med barnvagn.

    och hon är den absolut sista i världen jag vill såra. Men vi kommer inte kunna gå tillbaka till ett lyckligt liv.. så mycket som gått sönder i oss att fortsätta tillsammans.
  • Anonym (Tom)
    Anonym (........) skrev 2024-03-16 16:51:59 följande:

    Livet är hårt och orättvist. Alla är ansvariga för sin egna lycka.

    Har du kollat så att dina spermier fortfarande är ok? Är de det får du isåfall lämna din fru om du vill ha barn. Såklart kommer hon bli ledsen och det kommer vara otroligt jobbigt även för dig - du kommer känna skam och skuld gentemot din fru. Du kanske inte behöver säga specifikt anledning till varför du vill lämna mer än att du inte är lycklig i ert förhållande.

    Du har ett liv och du är skyldig dig själv att försöka bli lycklig.

    Om det nu blir så att du får barn i nästa förhållande kommer allt jobbigt vara värt det i slutändan.


    Hej, precis. Jag vet ju inte om jag kan få barn men jag är redo att ta den chansen även om den skulle vara minimal. Då kan jag ändå acceptera att jag gjorde det jag kunde. I slutändan skulle det nog vara värt det.

    Livet är för kort att kasta in handduken. 
Svar på tråden Lämna min fru för chansen att få ett barn?