Anonym (ts) skrev 2024-03-21 18:45:55 följande:
jag hänger med. Och håller
med om att han inte verkar lika säker- vilket säkerligen stämmer. Har sagt att jag absolut inte kommer villa skilja mig eller så OM han skulle säga att han ej vill,
men att jag måste få veta för att kunna processera, säkert blir jag besviken,
men det blir ju absolut bara värre om han drar ut på det? Kan tillägga, att vi är rätt olika. Jag är pratsam och social, impulsiv- han introvert, väldigt eftertänksam och absolut inte den som gillar diskutera? Så vi krockar redan här.
Men jag tror just nu, att jag helt enkelt försöker hålla igen tills april, sedan katten på bordet. Och skall absolut försöka göra det utan att anklaga, och genom att fråga hur han känner och tänker. Men samtidigt kommer jag inte gå med på svamliga svar om att vänta osv. Om han inte kan bestämma sig( kommer såklart ge honom mera en en timme tid att fundera, har iof sagt att jag önskar han funderar på detta nu sista veckorna i mars) så håller jag fast vid att då skiter vi i det.
Jag vill såklart massor, men tänker inte tvinga han. Tycker dock synd om vårat barn, som blir
ensambarn. Min sambo är rätt osocial, så hans tankar om att spendera somrar och resa
ned hans vänners familjer- är absolut inte n fantasi illusion som inte sker nu och knappast sen heller. Vi är mest bara vi, och jag och barnet träffar mycket folk själva.
Åh det är inte synd om ensambarn, de klarar sig riktigt bra på alla sätt och vis! :)
