Inlägg från: Anonym (Skalet) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Skalet)

    Lämna deprimerad partner

    Jag står i valet och kvalet kring hur jag ska göra med min relation till min särbo. Jag älskar mannen jag blev kär i när vi först blev ett par, men det känns som att han inte finns kvar länge. Inte sedan han drabbades av sin depression. Jag har, som det känts, ensam varit ansvarig för att hålla förhållandet flytande sedan dess och jag orkar inte längre. Han vägrar söka hjälp utifrån och han vägrar ta emot hjälp från mig. "Om han bara" hade tagit tag i detta och blivit lite mer sig själv är jag övertygad om att jag hade kunnat stanna med honom livet ut, han är fantastisk när han mår bra. Jag förstår att livet innehåller både med- och motgångar men nu har det bara varit motgångar där jag förväntats axla ansvaret för att hålla liv i förhållandet och samtidigt tiga still och låta honom sköta sin sjukdom utan att jag fått lov att uttrycka åsikter eller ställa krav på honom. Jag har oerhört dåligt samvete eftersom det känns som att jag ger upp vid första motstånd, istället för att tålmodigt stanna vid hans sida tills han mår bättre, som man väl "ska" göra om man inte vill framstå som ett rövhål. Men jag känner mig helt urholkad, jag vill ha tillbaka mitt liv, jag vill ha en partner jag kan ta med mig till tillställningar, som vill vara nära mig, samtala med mig, som orkar städa inför att jag ska komma på besök så att jag slipper städa ytorna jag vill utnyttja själv och som orkar planera mer än en vecka i taget. Hur fan ska man tänka? Hur ska man orka? Ska man ens orka?
  • Svar på tråden Lämna deprimerad partner
  • Anonym (Skalet)

    Problematiken fanns egentligen redan innan vi träffades, efter att en närstående gått bort. Detta var dock något han bearbetat och fått hjälp med så han var välmående när vi inledde förhållandet. Symptomen denna vändan (vet inte om det är samma som förra gången) började komma smygande för ett år sedan ungefär och av det lilla vi kunnat prata beror mycket på hans arbete med en mycket toxisk psykosocial arbetsmiljö.

  • Anonym (Skalet)
    Anonym (I) skrev 2024-03-24 09:49:13 följande:
    Och nu är han sjukskriven då?
    Nej. Det hade han ju behövt söka sig till vården för, vilket han inte vill. Han hävdar också att han inte har råd med en sjukskrivning oavsett. 
  • Anonym (Skalet)
    Anonym (I) skrev 2024-03-24 10:12:14 följande:

    Har han sökt annat jobb? Pratat med chefen om hur han mår? Eller gör han inget sånt heller?

    Om inte tycker jag du får säga till honom att han behöver ta tag i sin situation om ni ska kunna fortsätta. 


    Gör han inget trots att du försöker så tycker jag du kan lämna med gott samvete. Man kan inte hjälpa nån som inte vill bli hjälpt.


    Jag har till och med letat jobb åt honom men han söker aldrig något. Cheferna är en del av problemet så där har han tyvärr ingen hjälp. Jag har ibland funderat på att själv prata med hans arbetsgivare men då hade han väl blivit arg på mig för det...
  • Anonym (Skalet)

    Tack snälla för alla vänliga och förstående svar. 


    Limajo skrev 2024-03-24 10:27:19 följande:

    Jag har varit i en liknande sits och lämnade efter att hans depression bit för bit frätit bort all kärlek i relationen. Jag tänker så här. Man ska så klart stötta varandra i en relation. Kortare tider kan man också behöva bära varandra. Men man kan inte ta ansvar för någon annans mående hur länge som helst. Visar han inga tecken på att vilja agera för att må bättre är du inte en dålig människa om du lämnar honom. Du har ansvar för ditt liv, han har ansvar för sitt. 


    Har du pratat med honom om vad hans mående gör med dig?



    Jag har upprepade gånger försökt förmedla min känsla av situationen, men det verkar bara ha motsatt effekt där han känner sig otillräcklig och mår ännu sämre. Alternativt blir defensiv och irriterad över att jag inte förstår honom eller låter honom sköta sig själv.
Svar på tråden Lämna deprimerad partner