Inlägg från: Anonym (Klor) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Klor)

    Sonen blir inte bjuden på kalas. 8 år.

    Hej. 


    skriver lite med gråten i halsen. Idag var lillesyskonet på 6 år på kalas. Förra veckan ett annat kalas. För några månader sedan ytterligare ett annat kalas. jätteroligt så klart. men idag i bilen påväg från kalaset som vi lämnat lillesyskonet på så börjar storebror gråta och bli arg. Varför blir aldrig jag bjuden. Varför har inte jag snälla kompisar som Xx. Osv. Sonen är 8 år och har varit på 2 kompiskalas. Båda dessa har han bjudit på sitt kompiskalas också inkl 12 till. Blandat pojkar och flickor. Alla som var bjudna kom utom 2 som hade förhinder. men av dem har alltså 2 bjudit in honom. En innan hans egna kompiskalas var och en efter. 


    sonen har inte lätt med kompisar. Han är snäll och godhjärtat (vilket klasskompisar kommer och säger till en när man hämtar o lämnar) men har mkt energi och svårt med impulskontroll osv. Och framförallt svårt med social koder och regler. svårt att hitta kompisar och förstå sig på vad de pysslar med osv. Vi stångar oss fram för att BUP ska ta emot oss men de har gjort bedömningen att han är alldeles för välfungerande pga har relationer utanför skolan osv som funkar (jo men det är familjevänner/släkt och då är vi alltid nära och inger den trygghet han behöver). 


    skolan tycker han har vänner. En av pedagogerna ser att han är utanför. 


    vad gör vi som föräldrar? Vi försöker bjuda in osv men alla är så himla upptagna. Och även vi ju med aktiviter osv men vi försöker att alltid ha dörren öppen men han är ju i ett utanförskap. Blir ej vald. Det krossar mig! :( nån som har tips, känner igen el bara vill stöta och blöta och ventilera. 

  • Svar på tråden Sonen blir inte bjuden på kalas. 8 år.
  • Anonym (Klor)
    Anonym (Mia) skrev 2024-03-25 08:38:30 följande:

    Fortsätt stötta honom i att få vänner. Om ni har så mycket aktiviteter på fasta tider att lek inte hinns med borde ni kanske dra ner på altiviteterna? 


    Har din son lättare att umgås med andra barn en i taget? Det blir kanske för stökigt med många på en gång? Bjud med barn i klassen till simhallen, utflykter mm. Det andra barnets föräldrar kommer att bli glad över barnpassning och peppa sitt barn att följa med och din son får möjlighet att leka med en i taget. 


    En del barn funkar bättre i umgänge med antingen äldre eller yngre barn. Hur är han med syskonets kompisar? Finns det äldre kusiner eller grannar som det går bättre med? 


    Prata mer med den pedagog som ser att han är utanför och ta fram en plan för hur skolan ska jobba med det. Har de vuxenstyrd grupplek på rasterna tex? Om det alltid finns en vuxenstyrd grupplek som alla får vara med i kan känslan av ensamhet minska och det blir samtidigt social övning för de som behöver det. Ni kan ta hjälp av elevhälsan också! Och specialpedagogen. 


    På våra barns skola hade de också lekgrupp några raster i veckan i lågstadiet. Då lottades barnen in i grupper som skulle leka under just den rasten. Sånt gör tex att barnen turas om att leka med den som kanske är lite svårare att leka med, och då orkar de vara trevliga mot den personen, för de vet att de inte kommer att behöva anpassa sig varje rast, utan bara ibland. 


    Jag förstår att det är jättetungt att läsa att ditt barn kanske är lite jobbig att leka med, men du verkar redan medveten om det. Annars hade jag inte skrivit så. <3 Din son är ju också omtyckt pga sin snällhet och självklart jättefin på många sätt. 

    Som förälder till ett barn som står i kö till adhd-utredning tänker jag att man kan behöva vara aktsam på mängden intryck. Märker ni någon skillnad i sonens beteende om han får vila från intryck? I så fall blir han kanske hjälpt av att få vara inomhus ensam eller med bara en kompis en rast om dagen. Eller att sitta i ett grupprum och jobba ostört vissa lektioner. Samma gäller hemma. Om han får vila lite blir han kanske mindre stissig? Det behöver så klart inte alls vara så att han har adhd, utan behov av vila kan man ha ändå. 


    Fysisk aktivitet kan också hjälpa. Går (promenerar) han till skolan? Att röra lite på sig på morgonen kan få ut en del spritt i benen. Här kan lärarna också hjälpa till genom att lägga in micropauser med rörelselekar på lektionerna. Det är bra för alla, inklusive läraren! :) 


    Tack. 


    Sonen funkar fint med sitt syskon och släkt/vänner i både samma ålder, yngre och äldre. Vi har egentligen inga sådana bekymmer hemma. Han finns i ett sammanhang och har aktiviteter som vi egentligen inte vill dra ner på för där får han ju också dels öva det sociala men också vara i sammanhang han trivs i med då likasinnade. 


    han vill gärna ?göra som de andra?. Fotbollskillarna är ?coola? och då vill han spela fotboll (men är egentligen inte alls varlen lagd för det koordinationsmässigt eller intresse men han vill ju vara med och en i gänget) men får då höra att han är sämst och får inte vara med i laget (på skolan) osv. Det är en Klas med majoritet killar och av de 15-16 killarna är 12 av dom fotbollsspelande barn på fritiden. Att spela bara för att ha kul förekommer inte. De arbetar med detta på skolan. 


    han Har absolut lättare med några få åt gången. Men har egentligen inte svårt på hemmaplan att leka med 4-5 st åt gången. Men han har sina snäva intressen och lär man inte känna honom, ger honom chansen, så att han också känner sig trygg så kommer man liksom inte innanför de där snäva intressena (egentligen inte så snävt faktiskt. Lego, byggen, bilar, tv spel men det blir liksom ensidigt på Något viss ändå). Känns som han straffat ut sig i skolan (han är LÅÅÅNGT ifrån kaotisk i skolan - det finns definitivt utmaningar överlag i klassen. Har varit med vid flera tillfällen men han utmärker sig absolut). Eftersom han inte heller är då den grymma fotbollskillen eller basketkillen Så blir han inte heller ?attraktiv? för övriga att välja in. Vet inte om det blir begripligt? 


    han har anpassningar så att han får avskärma sig och vila från intryck på skolan och hemma har vi generellt ett lugnare tempo, inte för mkt Aktiviteter ändå. Simning och musik (instrument). 


    det var bra tips att bjuda med barn på aktiviteter. Badhus etc. Tack! Det tar jag till mig. Samt fortsätta stötta honom så klart. Tack :)

  • Anonym (Klor)
    Tow2Mater skrev 2024-03-24 23:50:31 följande:

    Fortsätt lär honom sociala koder och regler? Ha lite rollspel hemma kanske, lillebror får agera som en kompis.

    Låter konstigt att barn i typ andra klass kommer fram till er vid hämtningar och lämningar och säger att ert barn är snäll och godhjärtad. Varför gör de det?


    Varför är det konstigt? Inte så att de dyker upp som gubben i lådan utan de sägs ju i ett sammanhang där de kanske pratar med sonen och vi sen ska säga hejdå (pga jag hämtar) o så kan de säga det. 


    han förstår sociala koder och regler hemma och leker fint med sitt syskon och övriga meddelar i släkten i samma ålder el plus minus något år. 


    men absolut övar vi med honom. 

  • Anonym (Klor)
    Anonym (H) skrev 2024-03-25 08:09:34 följande:

    Vet du att det är många som har kalas där just din son inte blir bjuden? 
    Enligt min erfarenhet är det vanligare på förskolan med kalas där alla blir bjudna eller alla pojkar eller flickor ,  skolbarn firar ofta med vänner  , och kanske en fåtal blir bjuden från skolan. 
    Det är inte samma sak som att just din son blir bortvald även om det är ledsamt för honom oavsett.


    Det är många kalas. dels pratar de mkt på skolan om det. dels hör och ser man i området Där vi bor. 


    även yngre syskonet f klass har mkt kalas. Började f klass i aug och redan hunnit med 4 kalas och 1 fick vi avböja. 

  • Anonym (Klor)
    Anonym (Mia) skrev 2024-03-25 09:59:53 följande:

    Jag känner igen det där med fotbollsplanen. Mina barn spelar inte men de berättar om alla bråk och slagsmål som bryter ut där. Fått flera mejl från skolan också om hur de jobbar kring fotbollsplanen. De skulle behöva ha ett par pedagoger där som håller i det. Eller plantera skog på den ytan istället. :)


    Jag känner också igen att barnet vill vara som de andra men inte klarar det. :( Och just för att han inte är kaotisk får han inte den hjälp han behöver. Den går till de som skriker och slåss. Håll hårt i den där pedagogen som ser hans problem. Hen kan nog vara nyckeln till mer och bättre stöd. 


    Ja, jag håller med! 


    jo, hon är en klippa den pedagogen! Det som är så ledsamt att se är att han mår sämre och sämre i skolan och har senaste tiden börjat agera ut. Blir arg och ledsen när han blir bortvald. När han får glåpord/taskigheter mot sig. ?Du är värdelös på fotboll. Du får inte vara i mitt lag.? ?Du är sämst adhd ungen!? Osv. ironin Att detta då också oftast kommer från det barn i klassen som redan har en konstaterad adhd men ja? 
    han har blivit sparkad på, har ärr över kinden då barnet ovan rev honom rakt över kinden när barnet själv var i affekt och sonen stod vid fel ställe fel tidpunkt (enligt pedagogerna). 


    han drar sig dock till dessa barn och ser inte själv att han både blir utnyttjad men också mobbad och utsatt (där kommer hans svårigheter att läsa av sociala koder osv). 

  • Anonym (Klor)
    Tow2Mater skrev 2024-03-25 11:42:27 följande:
    Det brukar ju vara sånt barn gor med hundar t ex, när de säger hur fin och gullig den ser ut. Ibland vill de klappa. For mig låter det ytterst märkligt att barn pratar om en klasskamrat på detta sätt, speciellt med hans foräldrar. Men vi har bara olika erfarenheter tydligen.
    Ja, måste vara olika erfarenheter. tycker inte alls att det är något märkligt att kompisar/klasskamrater påtalar om någon är snäll osv. Jag nämnde det endast för att nyansera lite. Att han uppenbarligen ändå upplevs som snäll osv. Annars skulle jag kanske förstå utanförskapet mer utifrån att folk tycker att han är odräglig liksom. Men så verkar ju fallet inte riktigt vara. 
  • Anonym (Klor)
    Anonym (Mia) skrev 2024-03-25 10:28:56 följande:

    Har det utagerande barnet någon assistent? Mitt barn har mått jättedåligt pga ett annat barn med särskilda behov som inte alltid fått det stöd som behövdes. Vi har en lösning nu där de aldrig är i samma grupp på lektionstid och de hålls aktivt isär på rasterna. Men då finns det, åtminstone viss tid, en assistent till det andra barnet. Och det är ju svårt när de två barnen dras till varandra. Mitt barn är rädd för den andra, så då är det ju lättare. 


    Behöver jag säga att jag hatar skolsystemet som går ut på att alla ska gå i vanlig klass? Tänk om alla barn som behövde det kunde få gå i liten klass! Då hade kanske både ditt barn och barnet som slåss mått mycket bättre och kanske till och med kunnat vara kompisar. 


    Ja det har hen. Och även mitt barn har en vuxen nära. Inte heldag. Men det andra barnet har det. och Är inte heller med i klass utan sitter i eget rum större delen av dagen. 


    hållet med. Hade varit lättare om mitt barn hade varit rädd. Och för 2 år sen hade han varit det men inte nu. 


    o ja, skolsystemet. Ja!!

  • Anonym (Klor)
    Anonym (xxx) skrev 2024-03-25 15:50:06 följande:
    De kanske säger så för att skyla över att de inte vill vara med honom i skolan eller fritiden för han inte passar in med dom pga fotbollen. 

    Vad gör lärarna för att alla barn ska få vara med i aktiviteter på rasterna?

    kanske. De som säger de är ju dock de mer ?lugna? barnen på skolan. de som inte själva hänger på fotbollsplanen och tjejerna. 


    ja bra fråga vad de gör. Enligt dom gör de allt. 

  • Anonym (Klor)
    Anonym (xxx) skrev 2024-03-25 18:17:08 följande:
    Och får sonen vara med på rasterna?

    Nej. inte direkt. och Det ser pedagogerna också. T ex. Idag fick jag ett samtal. Sonen ville vara med och spela fotboll. Får ett nej Och glåpord efter sig. En pedagog träder in. Säger att så säger man inte. En kort stund efteråt frågar sonen igen om han får vara med. Nej igen. Han börjar då svära mot dom på samma sätt som de gjort mot honom. Nu säger fröken ifrån till honom. Helt rätt. Men försöker sedan ta honom därifrån vilket han inte vill. O han blir då mer arg och ledsen. Pedagogen ringer och berättar detta för de vet att han pratar hemma (hennes ord) och därför vill hon berätta vad som hänt så vi vet. O i samtalet är hennes fokus: klart att han inte får vara med när han säger dumma saker mot dom, det sa jag till honom. Ja jo. Samtidigt så var det tvärtom en stund innan (och igår och förrgår och dagen innan det också osv). ?Mm ja det är ju olyckligt. Jag vet ju inget om det. Jag brukar inte vara ute med dem. Men nu var jag och därför ringde jag för att berätta. Men jag har ju inte historiken?. Nä, så återigen ett misslyckande i att försöka stötta barnen i dessa situationer och sen ska skuld läggas på 8 åriga barn (inte bara mitt). 


     

  • Anonym (Klor)
    Anonym (M) skrev 2024-03-26 22:53:35 följande:

    Hur vet ni att det ens har varit kalas i klassen där han inte blivit inbjuden? Dvs där alla.killar blivit bjudna eller hela klassen. 

    Kan vara så att de inte har kalas för klasskompisar i hans klass. Det förekommer också. 

    Om ni inte kommer någon vart med BUP och vill utreda så överväg att göra utredningen privat. 


    Vet att det varit kalas för att barn som är 8 år pratar. Och det handlar inte om att alla blir bjudna Eller inte. Jag har full förståelse för att alla inte blir det hela tiden. Och jag kan så klart inte veta om det är fler i klassen som inte blir bjudna. Så klart. Min uppfattninh är dock att de är ippdelade i 2 i klassen. Det är pedagogernas uppfattning med. De lite mer utåtriktade och de mer lugna. den sistnämnda gruppen är ett litet gäng på 4 personer. Som inte heller blir bjudna el inkluderade i lek osv på skolan. Har god kontakt med en av de barnens mamma (Vars son för övrigt är den enda som bjudit mitt barn på kalas). Men dessa 4 personer har hittat varandra och hittat sin grej liksom. 


    och det handlar i grunden inte om kalas hit och dit. Det blev bara väldigt påtagligt nu och det som utlöste sonens ledsenhet när yngre syskonet mer el mindre är på kalas 1-2 ggr i månaden och är väldigt efterfrågad. De är olika så klart. 
    der Kanske inte framkom tydligt i ts men dels blir man ledsen av att se att ens barn vill tillhöra men inte får. Men också hur kan vi hjälpa. Inte för att han ska bli bjuden till 100 kalas men så han iaf ska ha en känsla av att ha sin tillhörighet. 

  • Anonym (Klor)
    Tow2Mater skrev 2024-03-26 22:30:43 följande:

    Mycket verkar handla om fotboll? Kan du sätta hoonom i en fritidaktivitet och spela fotboll kanske han inte måste forsoka vara med på fotbollen hela tiden i skolan? Han kan ju dessutom bli bättre på fotboll på det sättet, så kanske han får vara med på rasten och spela?


    För att det är det som 90% av klassen gör på rasterna. Hade de lekt kull hade det varit det han försökt ta sig in i. Men det är en fotbollsintresserad klass. Nästan rakt i genom. Det är väldigt tydligt och har varit så sen de började i f klass. 
    hans brirs Klass är exv inte alls så. Mkt mer variation. 


    förstår att vi återkommer till fotbollen hela tiden men det är som sagt det som görs under rasterna. Och han vill vara med. Trots inte intresse egentligen. Men han vill vara delaktig för gemenskapen. På sin nivå. De är 8 år. Är i skolan. 


    och tro mig. Vi har försökt prata om att välja andra aktiviteter. Men då har han ingen att vara med alls, enligt honom. 


    han vill inte gå på fotboll på fritiden. Han spelar med sin pappa och syskon hemma. Men han är egentligen inte alls intresserad av sporten. Han vill bara vara med för gemenskapens skull i skolan. 

  • Anonym (Klor)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-03-27 07:22:20 följande:

    Det påminner om min som just när han var åtta. Han har lite ADHD drag men har inte ADHD diagnos. Just när han var åtta till tio år hade vi problem med det sociala i skolan. Han var lite sen med sin sociala mognad, men drogs till de mer mogna kollarna, fotbollskillarna. Ingen av dessa ville vara med honom, han var impulsiv och det funkade inte helt, socialt. 


    Att spela fotboll kräver väldigt mycket av de exekutiva funktionerna, och just dessa är outvecklade hos sent mogna barn tex de med ADHD.

     Vår son började med fotboll vid fem, eftersom det var problem så gick hans pappa in som assisterande tränare, så att han kunde styra upp. Men vid tio år gick det inte längre. Lyssnade då när på en föreläsning av professor Gillberg, han sa att det fanns fyra saker som hjälper Adhd barn , med vetenskaplig evidens .
    1. Medicin
    2. Fiskolja
    3 . Arbetsminneträning mha datorprogram
    4. Kampsport, bla Karate finns det studier på att det hjälper barn med Adhd


    Vår son fick Equazen fiskolja med tillsatt jöttenattljusolja, denna är väl studerad och har effekt.
    Vi köpte ett arbetsminneprogram och det hade effekt  Minneslek. När han kört det i två veckor började klasskamrater ringa hem och ville leka. Det svåra är att få barnet att göra detta, för oss krävde det att en förälder satt med en halvtimme varje dag och såg till att det gjordes. Det stod i instruktionerna till programmet att det har effekt, enligt studier, men att man sällan lyckas genomföra behandlingen Det krävs att man gör detta konsekvent fem dagar i veckan i några veckors tid. Vi upprepade efter ett år. Det konstiga var att sonen inte hade dåligt arbetsminne när han började , men att träna arbetsminnet hjälpte honom, han blev mindre impulsiv. 

    Vi lät sonen också börja på karateträning, två gånger i veckan. Karate är toppen, de tränar mycket koordination av hela kroppen och de tränar också på att fokusera.

    Sen hittade vi också en nyinflyttad kompis till sonen, som också hade lite sociala svårigheter, vi såg till på olika sätt att de lärde känna varandra, bjöd hela familjen på middag, tog med kompisen på roliga saker och det blev bra. 


     


    Tack för ditt inlägg. 


    låter lite likt min son. pratade med en psykolog som sa att just vid 8 års ålder så är det som tuffast för just de barn som eventuellt har adhd el andra NPF svårigheter. Hon pratade också om mognaden och att en del barn drar ifrån socialt osv. Att det sedan stabiliserar sig lite vid 10 års ålder för att sedan bli tuffare igen i tonåren. Kanske är det verkligen så då. Vi har ju inte upplevt de svårigheter han har som något ohanterbart fram till nu. 


    vi ger equazen. Började med 6 kapslar om dagen (i 10 veckor typ) och nu 4. Hur mkt gav/ger ni? 


    hade kontakt med bup i dagarna igen men de vill inte ta emot. får se om skolan skickar remiss. De skulle diskutera. 


    vill helst inte medicinera men börjar snart se att det kanske är det vi behöver göra för att få ner hans impulsivitet men jag vet inte?

  • Anonym (Klor)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-03-30 08:42:07 följande:

    Ja, om medicin är det han behöver är svårt att veta för oss som inte känner barnet. Jag skulle lyssna på lärare och specialpeagoger som känner barnet och ser hur barnet interagerar med andra barn. 


    Det handlar om mognad och vissa barn mognar senare. Det kan skilja flera år i mognad mellan barn i samma årskurs. Som du säger är det nog värst vid åtta år. Min son mognade vid 17 år, då blev han plötsligt jättemogen och ligger nu i tidiga tjugoårsåldern långt före sina jämnåriga i mognad. Han studerar, arbetar på somrarna och är sambo. 


    Men i åttaårsåldern och hela mellanstadiet hade han stora svårigheter i skolan, framför allt det sociala. Då  han ändå en snäll kille I grunden , med hög intelligens och fördelaktigt utseende. Men allt det där spelar ingen roll i skolan om man inte har den sociala mognaden. 

    Jag är skeptisk till medicin men om alternativet är utanförskap så tror jag det är värre. Det skadar självkänslan något oerhört. 


    Det som hjälpte min son mest med Impulsiviteten var programmet Minneslek Flex . Många kommuner och skolor har licens till detta. Fråga om din skola har licens.  jag tror att du som förälder bör sitta med när hanjobbar med detta. 


    Det som hjälpte på högstadiet var att vi bytte skola. I ett vanligt kommunalt högstadium tror jag inte att han utvecklats så bra som i den friskola vi valde. Friskolan gav mer utrymme för individualism och utveckling för individen. Jag kommer också ihåg att jag köpte en del fina mörkeströjor , det hjälpte honom lite med självkänslan som var skada av det utanförskap han kände på mellanstadiet. 

    Mycket idrott är också bra tror jag. Ökar koncentration, minskar impulsivitet, stärker självkänslan. Karate tror jag är extra bra , tränar fokus, koncentration och därmed minskad impulsivitet. 


     


    Håller med dig helt. Utanförskap är värre! 


    det är som att du beskriver min son. Är genomsnäll, så godhjärtad, vill så väl och tänker på andra. Skulle aldrig gå in i en affär och köpa något till sig själv och inte tänka bpde på sitt syskon och andra också. Men impulsiviteten och svårigheter i det sociala tränger igenom för mkt och då spelar, som du sa, inte det andra så stor roll för kompisar. De hinner inte se bakom det. Kan man inte heller begära i denna ålder. Fint utseende el kläder heller. Han klär Sig (jag klär honom. Han bryr sig inte än) alltid rent och prydligt osv och har fina men bekväma ?senaste modet? kläder, vad nu det kan innebära För stunden.


    ska definitivt se om karate kan vara något. Har föreslagit det innan men han tycker det ser läskigt ut att sparkas liksom. Hans synvinkel. 


    tack för tips om minneslek. Känner till Cogmed Robomemo sen tidigare. Men behövs licens osv för det med. Vi har inget emot att sitta med honom den tid som behövs.


    tack för alla tips och input!  

  • Anonym (Klor)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-03-30 11:29:20 följande:

    Ja, Karate låter tufft och jag hade aldrig i mitt liv på den sporten om inte professor Gillberg hade nämnt denna , att det fanns vetenskaplig evidens för att det är bra för barn med NPF.

    Men det visade sig vara toppen. Sonen var nio år när han började och i de lägre åldrarna är det inte alls någon tuff sport och man sparkar absolut inte på varandra. Han höll på med det två gånger i veckan, i flera år,  men sen blev det dags för en tävlingsgrupp och då blev det tuffare och då slutade han. Men för de mindre barnen är det absolut ingen tuff sport. Försök att få honom att testa! 


    Jag tror att simning, crawl också kan vara jättebra träning, för din son. 


    Ska definitivt testa! Som du säger. i de lägre åldrarna är det väl inte fokus på sparkar osv. 


    simning går han på. men Vi är en bit ifrån att börjar crawla osv. Men det är på g. :)

Svar på tråden Sonen blir inte bjuden på kalas. 8 år.