Min sambo hatar vår son

Hej, 

Jag måste först säga att din sambo och dina barn är otroligt lyckligt lottade som har dig som stöd, att du uppmärksammar detta utan att skuldbelägga och istället visar oro gör hela situationen bättre ur mammans perspektiv. Jag har själv en förlossningsdeppression och mitt barn är 18 månader, har haft det sen hen föddes och hade det med första barnet med. Men denna är mycket värre. Jag behöver lägga bort mitt barn och slå på kuddar, skrika i kuddar, dunka huvudet i kuddar, och har också extremt kontrollbehov när det gäller sista barnet, det var oxå med från början. Din sambo har garanterat en förlossningsdeppression och behöver hjälp på en gång! Läkartid, psykolog (ej kurator), riktig psykolog (barnpsykologerna är bra i sådana här fall), remiss kan fås av BVC. Var helt ärlig med hur hon beter sig och be henne va det också genom att inte döma utan visa att ni ska komma ur detta tillsammans. Jag blev sjukskriven och fick under inga omständigheter ha barnet ensam första månaden, det är extremt viktigt att ni lyssnar på varningssignalerna. Jag var så borta första månaderna att jag trodde jag hade skakat mitt barn i ren vrede och inte mindes det, trodde hen skulle dö konstant av andra orsaker (varpå kontrollbehovet blev ännu värre) dessa symtom är tecken på att en psykos kan vara väldigt nära och därför måste ni verkligen söka hjälp på en gång! Tack för att du är ett otroligt bra föredöme som pappa och sambo. Alla familjer skulle behöva en sån partner och förälder. Sjukskrivning, läkarkontakt (ev medicin så hon sover länge och djupt, hennes hjärna behöver återhämtning), psykolog (extremt viktigt) och familjens stöd, är exakt det som kan göra underverk just nu. Ta hand om er massor! Jag tänker på er och vet hur din sambo mår, hon mår riktigt hemskt och förstår nog inte det själv.