Inlägg från: Anonym (I) |Visa alla inlägg
  • Anonym (I)

    Min sambo hatar vår son

    Vad bra att ni tagit tag i det. Tänkte föreslå psykolog. Fråga även mvc/bvc om vilken hjälp som går att få. Låter som förlossningsdepression eller dyl. Hon låter helt klart överstimulerad. 


    Bra att du avlastar och åker iväg. Tycker verkligen du ska se till att hon låter dig ta sonen på natten också så hon får sova ut. Har hon möjlighet att sova på dagarna eller gör hon massa saker då? Hon kanske behöver sänka ambitionsnivån och bara fokusera på att vara med barnet och själv sova när barnet sover. Kolla med förskolan om det äldre barnet kan få gå mer så sambon inte behöver vara själv med 2 barn lika mycket. Borde ju gå att få till om man förklarar att ni misstänker utmattning eller förlossningsdepression.

    Ni har inga föräldrar nära som kan hjälpa till?
    Du kanske få gå barnvagnspromenad mitt i natten så hon slipper barnskrik. Som mamma så skär det i kroppen att höra sitt barn skrika och det kan kännas lättare att vara den som försöker trösta än att höra på från rummet bredvid och känna att -varför gör inte pappan nåt åt det?-.
     Så om du går ut med barnet slipper hon höra och kan kanske släppa det och barnet kanske somnar lättare i barnvagn?

    Tycker du/ni gör många rätt och att ni tar tag i det direkt. Sen ska det mycket till innan man skadar sitt barn men om hon skulle råka tappa barnet och du har hört henne säga sånt så är ju risken stor att du inte tror det var en olyckshändelse.
    Kan hon testa att skrika, bita eller slå i en kudde när hon känner för att säga såna saker? Eller att lägga barnet på ett tryggt ställe och gå in på toaletten 2 min? För att försöka få ut frustrationen utan att det går ut över barnet.

  • Anonym (I)
    Jansson86 skrev 2024-03-28 06:54:24 följande:

    Tack för allas svar!
    lite uppdaterad info:

    Vi får nu hjälp av psykolog som hjälper mamman. 


    Föräldraledigheten tar jag över från idag.


    Mamman gick med på att prata och beskriva läget för sin arbetsgivare enligt psykologens anvisningar och har fått ok att tidigarelägga att börja jobba så hon får miljöombyte på dagarna. Hon blir även sjukskriven 25%, kan bli mer framöver. De tiderna hon är sjukskriven ska hon helst inte umgås med barnen. 


    parterapin vi planerade har avbokats på inrådan av psykologen då mammans tillstånd är mer akut och behöver all fokus. Vi går senare via kommunens familjerådgivning.

    Mamman har blivit ordinerad sömn med hörselproppar, sömntabletter och eget sovrum.

    jag och barnen sover på annan plats närmaste två veckorna. sonen har somnat med mig helt utan skrik eller protester, bara vaknat 2x10minuter på nätterna så jag är otroligt glad och lättad. Samtidigt ledsen då jag inser hur mycket bättre sömn alla hade fått om jag hade fått tillåtelse att ta hand om sonen tidigare.

    nu ligger fokus på att mamman ska må bättre och snällare mot barnen vilket kan ta lång tid. Om relationen håller eller inte får vi se. jag vill först och främst att barnen ska vara trygga hos mamman vare sig vi bor tillsammans eller inte. 


    Det är jättelätt att se i efterhand att man borde gjort si eller så tidigare, men när man är mitt i en situation är det inte lika tydligt. Så från dig inte över det. Det hade vilken psykolog eller terapeut som helst sagt till dig.

    Bra att ni fått till förändring. Hoppas det börjar märkas skillnad snart och att ni mår bättre allihop.
Svar på tråden Min sambo hatar vår son