Ni som har gjort planeratsnitt!

Först vill jag lugna med att de inte alls bara pratar nackdelar :) de informerar om eventuella risker men är oftast neutralt inställda överlag. 

jag har haft planerat snitt med båda mina flickor. Drömmen! förlossningen har kunnat planeras i lugn och ro och den ruggbedövning man får hjälper utmärkt. Andra gången var lite mer omskakande än första, men det berodde nog mest på mig själv och inte på ingreppet. 

hur det känns? Som att någon ruskar om och gräver i kroppen. Som hela inälvorna dras ut. Gör det ont? Nej. Bara obehagligt som fan. Bebisen är oftast ute på bara någon minut. Du får gosa och kramas medan de syr ihop :) efteråt kan det vara ganska trögt att röra sig och visst känns det att man har gått igenom något ordentligt. För mig har smärtan dock avtagit ganska snabbt och jag har varit uppe på benen inom några timmar. Alla är ju individuella och det finns ju de som haft svåra blödningar. Det är dock inte normen. 

summa summarum? hade valt planerat snitt om och om igen. 

Hej Ts. 

Jag fick igenom ett planerat kejsarsnitt med mitt 2 a barn. Det kändes helt rätt då. Men facit i hand så hör långt senare så hade det varit lite häftigt att föda honom normalt ändå. Men just då kändes det helt rätt. Och dom har ingen rätt att neka dig detta om du har goda grunder. Jag var på 1 besök hos ssk sedan ett hos läkaren där vi bokade tid. 

Enda smärtan var dagen efter snittet. I axeln. Det finns lite olika förklaringar till den smärtan, nån sa att det kommit in luft och någon har förklarat det med att det har med nerverna att göra. Men är tydligen inte helg ovanligt med den smärtan. Det gjorde iaf olidligt ont i typ 20 minuter, ville helt ärligt hoppa ut genom ett fönster. Men det va ändå smärtan jag upplevde. Åt inte ens Alvedon efter det. Blödde kraftigare efter snittet än det vaginala. Minns att dom vakta det lite extra och prata om hög blodförlust. Men att det ordna sig sen. 

Jag åkte hem efter 2 dygn och va ute och gick med barnvagnen dagarna efter. Ingen värk. Vart nästan lite snopen hur enkelt det gick. Hade en tuff förlossning med 1 a. Så för mig va detta rätt just då. 

Hej anonym (hm) 
Tack snälla för ditt lugnande svar :) 
Ja helt ärligt så är jag inte jätte sugen på att göra planerat heller för jag förstår ju att det är en operation och det finns risker med det med. Men det känns mer lugnande på något sätt. 

Så super snällt att du tog dig tiden och svarade så grundligt. Det gör allt mer ?förberedande? på något sätt :) 

Hej Teresse7 :) 
tack för svaret! 

upplevde du något av blodförlusten? 
och fick du något för det? 

kul att du kunde va uppe och gå efter kort tid! 

kändes det som att vara helt förlamad nedtill? Och när fick du känslan tillbaka?

Är orolig för att jag ska känna mig klastrofobisk och panikslagen av att inte känna något.

Jag har gjort ett planerat snitt och först och främst vill jag säga att anledningen till att de har dessa samtal är för att allt för många unga kvinnor "vill ha en bebis" men inte något av det andra. Pimpinettor som vill ha ett snitt för att det är trendigt och för att de kan göra en tummy-tuck samtidigt (som många gör i USA) och det är inte vad sjukvården är till för. Istället kommer läkaren informera dig kring det praktiska, hur viktigt det är med hygien och eftervård. De kommer också prata om risker för det är ändå en bukoperation, och de fins risker.

I mitt fall så kom de åt en nerv som gjorde att jag inte kunde gå ur sängen på 5 dagar pga av magsmärtor. Det kändes som om de fyllt magen med glassplitter och sytt igen med taggtråd. Jag fick stanna på sjukhuset en vecka. Det tog ytterligare en operation och sedan fick jag ha morfinplåster så det påverkade amningen som inte kom igång. Så för de som verkligen behöver ett snitt är det bra, men om du får nej så kan du istället be om övervakad igångsättning, då får du en tid att komma in och blir igångsatt, på det sättet så slipper du stressen av att vänta in att förlossningen startar och du har personal omkring dig redan vid första värken.

Lycka till.

Hej Trollhona :) 
Gud va tråkigt att det hände dig, att ha smärta som man inte kan hantera är verkligen dränerande. 

Jag har dock så många omkring mig som gått igenom hemska vaginala förlossningar så jag ser verkligen riskerna åt båda hållen. 

Ja, planerad igångsättning är ju lite mer kontrollerat, men har hört att det är extremt långdraget samt att värkarna nästan blir värre när de ?framkallas? men jag kan ha fel. 

Tack för tips och ditt svar :) 

Fast nu låter det som du talar utan kunskap alls här, vilket du ändå verkar ha eftersom du gjort ett snitt själv. Det finns absolut inget sjukhus i Sverige som erbjuder både förlossning/kejsarsnitt och tummy tuck samtidigt, därför skulle samtal om detta vara helt irrelevanta. Vad som erbjuds och försiggår i usa har inget med den svenska vården att göra. Samtalen är INTE till för att försöka upptäcka dessa pimpinettor utan för att prata om hur det går till, vilka risker som finns, vad man ska tänka på och liknande. Det är en stor bukoperation och att ha ett samtal innan är naturligtvis standard Inför alla typer av operationer. 

Jag har gjort ett planerat snitt (med kort varsel pga oväntat stort barn), jag hade väldigt ont efteråt, gick framåtböjd och åt Ipren och Alvedon i 2 veckor. Men det gjorde ont i buken i flera månader, fick plötsliga hugg i buken upp till 6 månader efteråt. Och dessutom kändes det konstigt att inte se mitt barn komma ut ur mig (fick inte lov att se operationen), och när barnet kom ut var det absolut inte en mysig stund vid bröstet som någon annan i tråden skrev, eftersom jag knappt kunde röra mig eller hålla barnet på plats vid bröstet. Pappan till barnet fick försöka hålla vårt barn på plats vid mitt bröst/hals, men jag såg knappt nåt. Jag var ju uppkopplad med dropp i båda armar och allmänt orörlig. Jag hade aldrig valt kejsarsnitt igen om jag inte var tvungen.

Det var nog jag som skrev det! Vart i landet bor du? Jag gjorde mina snitt på sös i Stockholm och visst var jag uppkopplad, men jag hade ändå en hand och arm fri att hålla mitt barn med. Hon låg ju på bröstet och några gånger vad dom mig ta ner armen för att någon mätningsgrej skulle kunna fungera korrekt, men annars höll jag henne hos mig direkt när hon kom ut. visst var mage, rygg och ben paralyserade men inte mer än så. Så tråkigt det måste kännas att bli snuvad på den stunden. Förstår att den upplevelsen av snitt måste kännas kass! 

Jag har gjort 3 planerade snitt och en vaginal förlossning (nr 2)
ska göra mitt fjärde o sista planerade snitt nu med en liten sladdis.
det har gått bra för mig alla gånger. klart det gör ont efter, sista gjorde mest ont pga att eftervärkarna blir värre för varje barn. Haft en del problem med magen efteråt vid för hård träning, förmodligen pga sammanväxningar. Men finns ju många som får bestående med av vanliga förlossningar också. 
jag personligen hade nog valt vaginal förlossning då min gick bra, trots att den blev lite långdragen. Nu har jag inte möjlighet att välja det. O då kommer ju det här att bli jättebra känner jag 😊
lycka till