Blir man någonsin helt okej?

Jag vet inte. 
Jag är också traumatiserad.
Min tanke är att... trauman är som sår/ärr. De försvinner aldrig. Det man gör är att man försöker hantera livet så som det är, och gör det bästa av situationer som uppstår, även de som smärtar.

Jag känner mig aldrig bra nog. Men jag tror att det beror på att kroppen befinner sig i fly/fäkta- stadium- dvs. att trauman påverkar en ständigt. 
Det du behöver göra när det uppstår situationer som du mår dåligt av, är att trösta dig själv genom att lugna dig mentalt. 
Intala dig själv att det jag känner är okej.
Sedan tror jag också att du har ilska och ångest i dig som måste ut.

Du har känt dig förminskad och nedtryckt, och du har inte fått utlopp för dina känslor riktigt.
Kanske kan du göra något som tillåter dig själv att få ut känslorna, så att de inte är "fast" och hämmar dig?

T.ex. genom träning, eller genom att skriva om dina känslor... eller något. Bara gör något där du tillåter dig själv att få ut ALLA känslor utan att döma dem.
Det du gör genom hetsätning, och det du gjorde med droger- var sätt att "dämpa/döva" känslorna.
Du behöver istället tillåta dem att ta plats, på ett hälsosamt sätt.

Gråt ohämmat i duschen... använd din ilska till att springa fort... eller något?
När du fått ut alla känslor så dämpas de... 
Kort och gott- möt dina känslor istället för att distrahera dig från dem.

Jag gör det själv genom att leva mig in i musik (känna ALLT jag känner, gråta- vara arg osv.) Eller genom att skriva ner mina tankar... eller ibland gråta ohämmat över saker jag mår dåligt över. (När jag är ensam).