Relation - min man sitter med mobilen 24/7

TS; antingen har ni ändrats massor sedan det där fantastiska året eller ni har öppnat ögonen.

Allting kan ju ändras med graviditet och barn och vi reagerar så olika på förändringar. Jag känner med dig i din saknad och nej, inte en chans att du överdriver.

Det är uppenbart att din man behöver eget utrymme och att han känner att det är svårt att hitta det. Nu försöker han med en kompromiss som inte fungerar; han isolerar sig genom avstånd; han stör inte med stojet från mobilen; men han bubblar in sig.

En sak är säker; du gör rätt med att du vill förhandla och säkra dina behov. Lika säkert är att han inte accepterar detta. Det kan bero på att han faktiskt inte förstår, dvs han kan inte leva in sig i vad dessa saker betyder för dig, eller att han prioriterar sina egna behov högre.

Hursomhelst är ni inte på väg att mötas; tvärt om; för mig tycks det som att han vill skapa något eget ju mer du drar in honom i tvåsamheten.

Han säger "du är konstig" - dvs ur hans perspektiv reagerar du inte på hans försök eller förhandling som han väntar sig. Det är OK; han behöver förstå dig bättre :D

Du får inte ge upp kommunikationen. Fortsätt att ställa krav. Du kan alltid försöka att respektera hans behov av återhämtning ett par gånger i veckan - bara för att du vill och vill göra rätt, behöver det som är rätt inte vara det i varje ögonblick - men vad kan vara viktigare än just detta problem för er två?

Så fortsätt bråka, ställa krav; ordet "ultimatum" från Mortiscia80 ovan ligger nära.

Och NEJ, att sitta med hörlurar på och ta av dem när man pratar är inte ett direkt tecken på respekt. Att sätta på dem igen när man har "svarat" är däremot ett tecken på DISRESPEKT. Det blir ju ingen konversation av att man uppfattar en fråga och provar att get ett svar. Man behöver förstå varandra och det kräver en större insats än när man hoppar mellan upplevelser och meningsutbyten.

Det är alltså skillnad på att ni sysslar med var sitt och du kastar fram frågan "jag gör ett par mackor, vill du ha kokt ägg också?", som han svarar "ja, tack, mycket gärna" mot att du säger "jag vill planera några vigrejor för de kommande veckorna. Har du någon idé" och han kläcker ur sig "nä, inget just nu". Ja, det senare kräver att man sjunker in lite och närmar sig den andra.

Din kamp är viktig, för om du ger upp den - eller förlorar den - och ert förhållande består, kommer ni att vara i läget att ni bara finns. Från kärleksfullt samliv till mamma pappa liv till ett själsligt uttorkat bekvämt liv senare. Ett ganska uttjatat recept i dessa tider, så hamna inte där :D

Kämpa på! 

TS, Läsning av svaren på ditt inlägg pekar åt i stort sett samma håll, så flera människor reagerar på din berättelse på likartat sätt.

Det kräver väldigt lite ansträngning att ge råd till andra men att faktiskt använda de här råden är den riktiga utmaningen.

Jag blev förvånad över att din man "inte vet om det här kontot". Den här platsen - forumet - är en plats där de som faktiskt bryr sig om sina förhållanden kan söka råd eller bara lufta ur sig. Om man skall se detta genom moralglasögon är aktivitet här snarare ett tecken på ansvarstagande än något annat.

Varför skulle det vara nödvändigt att hålla kontot hemligt? Kanske skulle ett konto på "skilsmässa.se" kunna vara känsligt (rekommenderas, fö), men Familjeliv är ju inte en dejtingssajt. Det skulle vara bra om din man kunde ta sig tid  - varför inte tillsammans - att bita i det här sura äpplet.

Jag skulle inte vänta mig något speciellt av att du drar i honom mindre, särskilt inte om det är spel från din sida. Sådant spel kan bära frukt, men måste spelas mycket skickligt och risken att bli avslöjad är stor. Det är djupt sårande, även för en främmande partner, att inse att man har blivit manipulerad.

Därför tror jag absolut på att fokusera på just det här problemet. Få ur honom vad han känner och se till att han tar emot det som kommer från dig.

Använd direkta frågor och undvik alla öppna frågor. Om du får en sådan i gensvar, kan du ge ett exempel tillbaka.

Ni kan prova tidsbestämd tvåvägsmonolog. Prova med att du pratar - helst om en enda sak - i två minuter. Sedan är det hans tur. Sedan byter ni igen.

At tänka "jag vill inte förstöra allting" genom att du ställer krav på att han deltar i problemlösningen blandar in oro. Utmaningen är betydande, så jag förstår att du tvekar. Risken att ni hamnar i ett skitförhållande är betydande också. Vad vore det där "allting" som du riskerar i så fall?

Om du inte tar hand om detta nu - när senare  tror du att du skulle kunna göra det ? När familjen är större och du drunknar i ekorrhjulet med barnen? När ni knappt minns att det fanns en tid med fjärilar i magen och ni har förvandlats till pappa och mamma? När ni kan sitta bredvid varandra på en barnfri kväll utan att känna någonting?

Det är den risken som ligger i vågskålen.

Ta tjuren vid hornen. Fortsätt ställa krav. Fortsätt försöka att bryta igenom till honom så han visar färg. Han har det kanske jobbigt. Ja, det är möjligt. Men du har det jobbigt också; då är det bättre att ni stöttar varandra i stället för att glida i sär åt var sitt håll.

Rädslan är naturlig, men oron kan du vara utan. Tänk att folk kan tveka innan de hoppar fallskärm, fast de gör det för nöjes skull. De känner rädsla.
Du behöver kämpa ner din rädsla för något jobbigt, inte för nöje. Precis som hopparna kan du också ta dig förbi rädslan och göra det som du måste, det som du tror på!