Vuxet bonusbarn som borde flytta ut...

Det här är väl ett förslag som de flesta inte brukar gilla men ja, du kan faktiskt flytta ut. Prata med frugan om att du mer än gärna bor ihop igen när bonusen flyttat till eget men att du inte orkar ha bonus+partner omkring dig när de inte bidrar till något, inte har någon framtidsplan utan bara lever på era inkomster och beter sig som förvuxna tonåringar. Ni skiljer er så klart inte för det, men jag skulle inte orka leva med det där heller.

Jag tror du din fru känner sig extremt stressande över ditt beteende!  Det Är svåra tider nu och alla har svårt med både bostad och jobb!  

Står hen i bostadskö förresten? 

Sen undrar jag hur du haft fått sonen att månnär du säger att tar har tjatat på han hela hans uppväxt?  Ju sämre ett barn behandlas under barndomen ju sämre klarar den sig i vuxenlivet!! Istället för ett vara en man och ge stöd åt både sonen och frun så är du anledningen till hon blir stressad mår dåligt. Har du tänkt på att du kan vara problemet?

Jag kan förstå dig, det måste vara frustrerande. Men hen är inte så jättegammal, alltså inte så att det är galet att hen fortfarande bor hemma. Men att hen bara slafsar runt hemma, inte jobbar och inte betalar för sig är verkligen inte okej. Tycker gott ni kan börja kräva typ 2000 i månaden och så kan ni isf i hemlighet spara ena tusenlappen till hen som hen får när hen flyttar. Blir bra bidrag till möbler t.ex. Men hen tror fortfarande att ni tar 2000 i månaden och får en riktig knuff att börja jobba, eller plugga.
Nu är mina barn fortfarande rätt små men jag hade inte låtit dem, och de är mina biologiska för er som hängt upp er på att det är TS bonusbarn, bo hemma efter gymnasiet utan att jobba/plugga och betala för sig (sen hade jag antagligensparat en del av pengarnai hemlighet). Man gör verkligen inte en ungdom en tjänst när man låter hen skrota runt hemma månad efter månad, vända på dygnet o.s.v. Nej, man måste jobba eller plugga för att försörja sig. Så ser verkligheten ut.

Vad skulle hända om du och frugan var ärliga mot det vuxna barnet och sa som det va: Vi förstår att det inte går att flytta om man inte har en inkomst men med tanke på din ålder,  det finns lägenheter där vi bor och jobb så vi förväntar vi oss att du ordnar det för dig så att du kan flytta hemifrå, du ser ju dina vänner som flyttat och börjat jobba? Vi älskar dig men du är vuxen nu och det är dags att ordna det för dig så att du kan flytta?? Typ nåt sånt 

Det kanske vill bo hemma är roligare med sällskap

Men varför inte ändra strategi?  Killen gick ut gymnasiet för mindre än ett år sen!  kanske ge stöd till både fin och sonen!  Kanske fråga honom, hur kan jag hjälpa dig att hitta en väg?   Hur kan du hjälpa honom att hitta ett jobb eller kanske en utbildning som han tycker är intressant?  Tjat kommer inte att hjälpa, snarare att du får honom stanna längre, om det går mot hans psykiska hälsa.

Du är ju bara en dålig, egoistisk och sniken plastfarsa. Hade själv en plastfarsa med låg kvalitet. Precis som du verkar vara. Du och grabben har en dålig relation. Vems fel är det? Han var där först och har varit barn under hela tiden.

Han stänger in sig på sitt rum för att han vill slippa dig. Övergången mellan barn och vuxenvärlden är tuff för de flesta. Stötta grabben och hans mor i det istället för att skapa en pressad och infekterad atmosfär i hemmet.